Trench-art..kanske..

[Harriboy]

Det här kanske kan kallas for trench-art..
Det är en ask som min farfar gjorde i fortsättningskriget mot ryssarna, Finland/ kannas 1942, sedan gjorde han denna klackring av delar av ett nedskjutet ryskt flygplan..materialet är hårt, men väger nästan ingenting..
Jag är glad att dessa finns kvar, dessa unga grabbar som slogs och dog för sitt land.
Farfar fick ett långt liv efter kriget, dock förfrös han ena benet, så han blev aldrig riktigt bra i det. Han berättade för min pappa, att han låg i snön med geväret riktat, och frös utav satan..men sedan kom ryssar i tusental..likt myror som bara vällde fram..då bröt svetten fram.

[nobe]

Värdet ligger i historien . Så skriv ner vad du vet och bifoga vid en försändning eller arvskifte

[Harriboy]

Ja, absolut

Värdet ligger i historien . Så skriv ner vad du vet och bifoga vid en försändning eller arvskifte

Håller helt med, det är ovärdeligt för mig. Jag önskar jag vet mer, men farfar talade nästan aldrig om kriget, dock har jag en del orginalfoton från kriget som farfar har tagit och själv är med i, asken och ringen har jag på hedersplats i mitt vitrinskåp. Så jag kan se och påminnas farfar och historien.

[nobe]

Man ska vara ödmjuk om historien och skicka vidare till nästa generation

[HgF]

Visst är detta en form av trench-art, fast jag tycker det är större eftersom det berör nordiska och finska förhållanden på ett betydande plan.

Vi kan först spika fast att dessa saker tillhör en kategori som i Finland och Sverige brukar kallas "Sota muisto, Sota muisti", d v s krigsminnen. Under inledningen till fortsättningskriget pågick en omfattande hantverksmässig tillverkning av allehanda frontslöjdsartiklart (jmf hemslöjdsartiklar) som utfördes av soldaterna som låg i reserv omedelbart bakom den inledningsvis ganska lugna frontlinjen. Detta växte till en mycket omfattande verksamhet, helt sanktionerad uppifrån och kommersialiserad genom att produkterna salufördes av veteranförbundet (tror jag) på hemorten - hemmafronten. Alla resurser i form av bl a fältsmedjor och fältverkstäder av alla slag togs i anspråk för denna tillverkning. Ett slags trofé i hanteringen var råmaterial i form av krigsskrot bl a nedskjutna ryska flygplan och annan rysk materiel som man lyckades få tag på. Alla former av fint trä, masurbjörk och liknande var också prestigefulla resurser i tillverkningen.

På Krigsmuseet (Sotamuseo) i Helsingfors finns en omfattande samling av dylika objekt och verksamheten är där väldokumenterad, bl a finns det en bok och uppsatser skrivna om tillverkning av krigsminnen - på finska.

Fram till åtminstone ca 1980 var finländarna och den finska marknaden tämligen ointresserade av detta område. Jag besökte då ofta Helsingfors och köpta på mig massor (åtminstone ganska många) fronttillverkade krigsminnen av alla möjliga slag som då fanns i bakgatornas prylaffärer i H-fors. Mycket knivar blev det förstås, och annat som pekade med hela handen mot kriget och dess sortiment av objekt.

Sedan dess har intresset i Finland tvärvänt och jag har sedan något decennium sålt tillbaka i stort sett allt till Finland där man numer uppskattar dessa krigsminnen. Knivarna är ju riktiga troféer i varje militariasamling med inriktning på II VK. I gammal känd stil ångrar jag förstås att jag sålde bort i stort sett allt.

Med detta vill jag ha sagt att det förutom det historiska och personliga värdet finnas ett marknadsvärde för dessa saker på en samlarmarknad i Finland och i mindre mån kanske även i Sverige. Jag stödjer rådet att du anteckna allt du vet om farfar och hans aktiviteter under kriget som kan följa med föremålen. Kannas som det står på asken är Karelen.

[Harriboy]

Tack

Visst är detta en form av trench-art, fast jag tycker det är större eftersom det berör nordiska och finska förhållanden på ett betydande plan.

Vi kan först spika fast att dessa saker tillhör en kategori som i Finland och Sverige brukar kallas "Sota muisto, Sota muisti", d v s krigsminnen. Under inledningen till fortsättningskriget pågick en omfattande hantverksmässig tillverkning av allehanda frontslöjdsartiklart (jmf hemslöjdsartiklar) som utfördes av soldaterna som låg i reserv omedelbart bakom den inledningsvis ganska lugna frontlinjen. Detta växte till en mycket omfattande verksamhet, helt sanktionerad uppifrån och kommersialiserad genom att produkterna salufördes av veteranförbundet (tror jag) på hemorten - hemmafronten. Alla resurser i form av bl a fältsmedjor och fältverkstäder av alla slag togs i anspråk för denna tillverkning. Ett slags trofé i hanteringen var råmaterial i form av krigsskrot bl a nedskjutna ryska flygplan och annan rysk materiel som man lyckades få tag på. Alla former av fint trä, masurbjörk och liknande var också prestigefulla resurser i tillverkningen.

På Krigsmuseet (Sotamuseo) i Helsingfors finns en omfattande samling av dylika objekt och verksamheten är där väldokumenterad, bl a finns det en bok och uppsatser skrivna om tillverkning av krigsminnen - på finska.

Fram till åtminstone ca 1980 var finländarna och den finska marknaden tämligen ointresserade av detta område. Jag besökte då ofta Helsingfors och köpta på mig massor (åtminstone ganska många) fronttillverkade krigsminnen av alla möjliga slag som då fanns i bakgatornas prylaffärer i H-fors. Mycket knivar blev det förstås, och annat som pekade med hela handen mot kriget och dess sortiment av objekt.

Sedan dess har intresset i Finland tvärvänt och jag har sedan något decennium sålt tillbaka i stort sett allt till Finland där man numer uppskattar dessa krigsminnen. Knivarna är ju riktiga troféer i varje militariasamling med inriktning på II VK. I gammal känd stil ångrar jag förstås att jag sålde bort i stort sett allt.

Med detta vill jag ha sagt att det förutom det historiska och personliga värdet finnas ett marknadsvärde för dessa saker på en samlarmarknad i Finland och i mindre mån kanske även i Sverige. Jag stödjer rådet att du anteckna allt du vet om farfar och hans aktiviteter under kriget som kan följa med föremålen. Kannas som det står på asken är Karelen.

Tack för ett mycket bra och informativt svar, mycket intressant. Jag ska följa era råd och tala med min farsa, och få mer information och skriva ner dessa.