visselpipa

[arpaksad]

Är detta en polisvissla och hur gammal kan den vara?

[stubbe]

Ser modifierad ut. Skall verkligen inblåset se ut så?
20-30-tal skulle jag tro att det är

[FBQ]

Jag tror inte att den här så gammal. Det är en militär visselpipa. Jag tror inte den är från 20-30-talet, på 1990-talet så militärens visselpipor ut så här, och trekronormärkningens utformning känns som 1950-talet eller senare.



mässingsmunstycket, som jag liksom stubbe tror är modifierat.

[Lars F]

Som tidigare inlägg säger så verkar pipan ”ombyggd” av någon anledning som man kan spekulera i.
Kanske tonen blev högre med mässingsmunstycket beroende på kortare avstånd mellen inblås- och utblåshålet?

Det är i alla fall ”Kronans” visselpipa. Jag vill minnas att den ingick i den personliga reglementerade utrustningen på sin tid. Jag hade den själv men minns inte att jag använde den någon gång.
Fanns säkert något reglemente som hette ”Användande och handhavande av visselpipa i fält”.

Några pipor från Armémuseum i länken nedan.

http://www.digitaltmuseum.se/search?items_per_page=15&items_per_page=15&new_query=0&q=visselpipa&owners%5BS-AM%5D=true

Däremot hade Flottan sina egna Skepparpipor som användes förr för att ge order ombord.

http://sv.wikipedia.org/wiki/Skepparpipa

Visselpipa modell Armén
Skepparpipa modell Flottan

[HgF]

Som övningsledera för nyinryckta rekryter hade jag två visselpipor, en med kula och en som på bilden som bara pep. Jag tror jag använde den som bara pep mest. (Dessa var i bruk fram till helt nyligen, i den mån de inte används fortfarande).

-Övningen börjar nu, "pip"
Och
-Övningen slutar nu "pip, pip".
I mellantiden gjorde rekryterna det de skulle öva, kröp, hoppade, laddade, plockade isär eller ihop etc.
Fast mest uppskattat var nog:
-Rast vila "pip".

[prylsnubben]

Pascifist

Lite fredligare pipa, nämligen farfars gamla fotbollspipa. Bäres alltid i fickan i nyckelringen.
Acme Thunderer made in England, från 20-talet skulle jag tro. Farfars namn ingraverat :
H. Carlsson. Den pipan har varit aktiv på gamla anrika Ramnavallen i Borås, alltså före Borås Arena men även före Ryavallen.

[Lars F]

Som övningsledera för nyinryckta rekryter hade jag två visselpipor, en med kula och en som på bilden som bara pep. Jag tror jag använde den som bara pep mest. (Dessa var i bruk fram till helt nyligen, i den mån de inte används fortfarande).

-Övningen börjar nu, "pip"
Och
-Övningen slutar nu "pip, pip".
I mellantiden gjorde rekryterna det de skulle öva, kröp, hoppade, laddade, plockade isär eller ihop etc.
Fast mest uppskattat var nog:
-Rast vila "pip".

Jag kommer ihåg från min grundutbildning (värnplikten) att alla fick ut varsin visselpipa.
Och att den alltid skulle ligga i någon av sidfickorna på ryggsäcken när denne var fullpackad för övningar i fält.
Vi fick aldrig någon förklaring till varför den skulle finnas där. Och när den eventuellt skulle användas. Men den skulle alltid ligga där!

[Lars F]

Lite fredligare pipa, nämligen farfars gamla fotbollspipa. Bäres alltid i fickan i nyckelringen.
Acme Thunderer made in England, från 20-talet skulle jag tro. Farfars namn ingraverat :
H. Carlsson. Den pipan har varit aktiv på gamla anrika Ramnavallen i Borås, alltså före Borås Arena men även före Ryavallen.

När jag ser din farfars gamla domarpipa Snubben så ser jag att jag har nästan en likadan.

Min pipa användes inte till fotboll, utan hängde på en krok i köksfarstun i vårat hus när jag var barn. Den användes för att kalla hem oss ungar när det var mat eller när föräldrarna ville att vi skulle komma hem.
Tre långa signaler "driiill - driiill - driiill"! Då visste vi att det gällde oss.
En granne en bit från oss hade också en visselpipa för "hemkallning" av barn, men den hade annat ljud än vår och man blåste bara en lång signal.


"I Indien finns det en gudinna som heter Visla och som kommer om man gör det på henne".
Blandarvits


PS Detta är inlägg nr. ett ett ett ett.



Visselpipa för hemkallning av ungar.

[prylsnubben]

Dummare

Kommer osööööööökt att tänka på den gamla historien om de två skåningarna som skröt om vem som hade den mest begåvade pågen av dom två. Den ene sa på sin breda skånska, "min påg ja han ska bli domare han", varpå den andre genast replikerade. "Den, han kan väl inte bli dommare än vad han redan är".