Gjutjärnshäst

[Äjth]

Undrar över denna spänstiga unghäst. Omärkt, gjutjärn, tysk? ålder? ca 20 cm lång.

[LasseC]

Tror inte det är gjutjärn Ser för blankt ut där färgen är borta.
Zink, aluminium eller någon annat gjutgods
DG

[Äjth]

Den är bra tung! väger 1.5 kg. Aluminium är för lätt. Vad zink anbelangar trodde jag det var låg densitet i det och andra material av gjutgods, bly, järn...ja vad använde man??

[LasseC]

Gjutjärn rostar väldigt lätt. Och det syns inte en enda rostfläck
DG

[Hirvi]

Jag blev nyfiken på det man ser under foten,
ser ut som dom gjort borrprov, kanske någon som undrat tidigare
Hirvi

[HgF]

Testa med en magnet vetja. Kylskåpsmagnet har de flesta om inte så finns det magneter i nästan varje skåplås.

[Äjth]

Testa med en magnet vetja. Kylskåpsmagnet har de flesta om inte så finns det magneter i nästan varje skåplås.

Tack för tipset! Nix, inte järn!

[Morfar]

Din häst har sitt ursprung i Tyskland. Men den är med stor sannolikhet gjuten i Sverige. Själv har jag två liknande hästar, varav den silverfärjade är gjuten av min far eller någon av hans bröder, då de jobbade som lärlingar vid Åminne Bruk i Småland. Malmen togs från sjön Vidöstern söder om Värnamo. Formarna kom från Tyskland.
Vid nästan alla gjuterier i Sverige göt man liknande hästar.
Min far berättade att de fick låna de olika gjutformarna vid raster och efter ordinarie arbetstid. Utöver hästen fanns det också gjutformar med landskapsvapen och annat.
Hästen tillverkades av två formar, höger- och vänster sida som fylldes med gjutjärn. Bottenplattan göts för sig och ”svetsades” fast vid tre av hästens ben. Vikten på hästen är 2325 gram och den är magnetisk.
Tidpunkten måste ha varit i slutet på 1920-talet.

Den guldfärgade hästen köpte jag för några år sedan på Tradera och säljaren lämnade följande beskrivning:
”- Det jag vet är att den kommer från ett hem i Åminne, inköpt av en gjutare vid Gjuteriet på 40 talet gjordes av arbetare vid sidan om på raster osv.”

Den hästen är ihålig och gjuten av något lättare material, som inte är magnetiskt. Benen är fastskruvade i bottenplattan. I övrigt verkar den vara gjuten i samma form som min silverfärgade, men efterarbetet är inte lika välgjort. Vikten på den hästen är bara 750 gram.
Bottenplattornas längd är 210 mm och hästarnas höjd är 200 mm.

[HgF]

Rätta mig om jag har fel, men så här går gjutning med tackjärn till:

Man har en modell, i detta fall en häst, i något material, ofta trä ibland kan man använda en redan gjuten modell som förebild.

Denna modell pressar man ned i en speciell sorts sand - först den ena halvan sedan den andra. På ett ställe kratsar man ut en kanal för påfyllnad och kanske smala luftkanaler för att skapa ett jämnt flöde inuti formen.

Så lägger man ihop de båda sandhalvorna som då har ett hålrum inuti som exakt representerar hästen. Därefter häller man på smält järn som rinner ned och fyller ut varje litet skrymsle i hålrummet. När det hela har svalnat skakar man bort sanden och rensar (skrotar) hästen på ingångs- och luftkanaler samt övrigt icke önskvärt gjutskägg mm. etc.

Så gör man när man gjuter järn i min värld. Att man skulle kunna gjuta tackjärn i särskilda formar har jag aldrig hört talas om. Med andra metaller fungerar det dock.

[HgF]

Fortsättning:
Det där med att man pulade med egna små gjutprojekt på lunch- och fikarasten tror jag inte på. Gjutning är en himla komplicerad procedur som knappast låter sig göras på fikarasten.
Under första halvan av arbetsveckan tillverkar formarpersonalen (handformare och maskinformare) sandformarna av allt som ska gjutas. Detta är en omfattande procedor i sig. Till slut är hela golvet i gjuteriet täckt av sådana sandformar - och det är här som jobbarna på gjuteriet kan smuggla in egna projekt.
I slutet av veckan har man eldat upp masugnen (eller elektronugnen) så att järnet är smält till rinnande form. Därefter fyller man nogsamt alla sandformar med smält järn (även de egna projekten slinker med förstås, t ex smarta hästskulpturer). Sedan svalning, rensning etc etc.

Bland de egna projekten kunde (kan) det finnas knogjärn, trädgårdsurnor, salutkanoner mm.

[Morfar]

Nä, jag tänker inte rätta dig i din beskrivning av hur själva gjutningen gick till i detalj, för det vet jag inte. Själv har jag enbart tillverkat tennsoldater.
Min ovetenskapliga beskrivning säjer bara att hästfiguren är gjuten av två halvor och en bottenplatta samt att de anställda, med chefens goda minne fick lov att gjuta egna alster. Att formsättning och allt efterarbete skedde på ”obetald tid”, har jag personligen fått bekräftat från min far och flera personer som arbetade i Gjuteriet i Åminne. Därmed inte sagt att hela gjutningen skedde på en kafferast.

[Äjth]

Tach bägge för intressant information rörande gjutning.