Denna tråd vill dokumentera ett av våra viktigaste kulturarv, de gamla trähusen från ca 1860-1910. Här i Saltsjö-Boo, i storstadens omedelbara närhet var det landet på den tiden. Här byggde sig de välbärgade stockholmarna sina lantställen och grosshandlarvillor. Många finns kvar och är pietetsfullt renoverade och omskötta genom alla år. Jag kommer bara att hålla mig till min egen närmiljö, alltså Saltsjö-Boo, en kommundel tillhörande Nacka Kommun genom en kommunsammanslagning 1971.
Tidigare var Saltsjö-Boo en egen kommun och dessförinnan en av sex socknar tillhörande Värmdö Skeppslag.
Det vore själklart trevligt om någon annan hoppade på tråden, med gamla vackra trähus från sina hemtrakter.
Nr 1. LINDÄNGEN
Lindängen är ett bra exempel på den praktfulla träarkitektur, som växte upp längs stränderna fr.o.m. 1860-talet.
Dess välbevarade lövsågningsdetaljer är utan motstycke. Tryckta mönster till dessa finns bevarade, vilket visar att de förmodligen tillverkats av den lokale byggmästaren istället för att ha beställts färdiga från fabrik, vilket annars var regel.
Byggnaden är uppförd i två våningar med liggande panel i nedre och stående i övre våningen. Huset är ännu gulbrunt med brunare snickerier, den ursprungliga färgställningen. Veranda i två plan, överst öppet med ett intrikat lövsågat gavelfält. Lövsågeriarbetena har drakslingekaraktär, medan gavelprydnaderna mera liknar blomornament. den tandade kanten längs takets översida har också den en list med blomliknande upphöjningar. Undersidan har spetsigt taggad bård. Ursprungligen hade huset plåttak, som blivit återställt, efter en period med tegel. Två krenelerade skorstenar. Över fönstren utskjutande kornischer, därunder trästavar i kryssmönster. Hörnen markeras av träpilastrar.
Tidigare var Saltsjö-Boo en egen kommun och dessförinnan en av sex socknar tillhörande Värmdö Skeppslag.
Det vore själklart trevligt om någon annan hoppade på tråden, med gamla vackra trähus från sina hemtrakter.
Nr 1. LINDÄNGEN
Lindängen är ett bra exempel på den praktfulla träarkitektur, som växte upp längs stränderna fr.o.m. 1860-talet.
Dess välbevarade lövsågningsdetaljer är utan motstycke. Tryckta mönster till dessa finns bevarade, vilket visar att de förmodligen tillverkats av den lokale byggmästaren istället för att ha beställts färdiga från fabrik, vilket annars var regel.
Byggnaden är uppförd i två våningar med liggande panel i nedre och stående i övre våningen. Huset är ännu gulbrunt med brunare snickerier, den ursprungliga färgställningen. Veranda i två plan, överst öppet med ett intrikat lövsågat gavelfält. Lövsågeriarbetena har drakslingekaraktär, medan gavelprydnaderna mera liknar blomornament. den tandade kanten längs takets översida har också den en list med blomliknande upphöjningar. Undersidan har spetsigt taggad bård. Ursprungligen hade huset plåttak, som blivit återställt, efter en period med tegel. Två krenelerade skorstenar. Över fönstren utskjutande kornischer, därunder trästavar i kryssmönster. Hörnen markeras av träpilastrar.
.
.
Comment