Vad har ni för loppishjälpmedel?

[Gideon]

Ja, som rubriken antyder - visa de hjälpmedel ni har med er i besöket på loppisen, mässan och affären!
Eller räcker det fortfarande med bara ögonen, lyckliga ni?
Glasögon räknas inte.

Den ena luppen, greppvänlig mellan fingrarna, används oftast vid avsyning av stämplar och eventuella skador. Men ibland räcker den inte till, och då kommer det tyngre artilleriet fram, i form av två kapade linsdelar från en gammal kikare (jag är oskyldig till den slakten).

[Tingeling]

Lupp finns i väskan, en penna som har en lampa för uranglas, massor av guldpengar och tjugor + extra plastkasse till de säljare som inte tänkt på hur kunden ska kunna bära iväg med grejerna, då är jag redo!

[luchur]

Går inte en meter utan min bästa loppiskompis. Den innehåller pappkassar och vattenflaska, allt som kan behövas för en god loppisrunda .

[viol]

Div

Har en lupp som har dubbelstyrka X10 & X20, en jättestor väska att packa i, räcker inte det så har jag en sambo (som avskyr loppisar) men som är snäll och väldigt tålmodig, stor och stark, som kan släpa, kånka och dra utan knot.

[Tingeling]

Kan inte hjälpa att jag blev full i skratt över det sista, att räkna sambon till loppishjälpmedel! Förstog vad du menar men det lät kul! Jag får väl räkna med äkta hälften som hämtar allt som behöver hämtas och inte säger ett knyst om alla prylar som invaderar hemmet

[Äjth]

Får hålla med de två sista inläggen om värdet av en sambo, som dessutom finner små pikanta prylar, lite oväntade många gånger, men spännande.
Min synförstorare som jag inhandlade i Danmark på en mässa.

[Polsson]

Inga hjälpmedel

Att ha hjälpmedel tycker jag förstör tjusningen med loppisarna
Skämt åsido! Men än så länge har jag klarat mig utan kanske tack vare att jag har begränsat "samlandet". Om jag ser något som jag gillar eller är nyfiken på, tittar jag på alla sidor utom på undersidan. När jag har synat klart, bestämmer jag mig för vad det är och kollar sedan om det var rätt eller fel. Skulle jag behöva en lupp, försöker jag låna en, men kanske skulle man investera i en sådan. Det värsta jag vet är när jag tar upp en grej från något bord och jag direkt hör från försäljaren tex: "Gunnar Nylund". Då har han eller hon förstört mina loppisrutiner. Jag samlar inte på signaturer utan på lergods.

[Äjth]

Att ha hjälpmedel tycker jag förstör tjusningen med loppisarna
Skämt åsido! Men än så länge har jag klarat mig utan kanske tack vare att jag har begränsat "samlandet". Om jag ser något som jag gillar eller är nyfiken på, tittar jag på alla sidor utom på undersidan. När jag har synat klart, bestämmer jag mig för vad det är och kollar sedan om det var rätt eller fel. Skulle jag behöva en lupp, försöker jag låna en, men kanske skulle man investera i en sådan. Det värsta jag vet är när jag tar upp en grej från något bord och jag direkt hör från försäljaren tex: "Gunnar Nylund". Då har han eller hon förstört mina loppisrutiner. Jag samlar inte på signaturer utan på lergods.

Ja, sådana säljare är som rörelsedetektorer. Man plockar upp en vas - Vicke Lindstrand, en kaffekopp - marianne Westman, springer vidare och tar upp en keramikvas, -Upsala Ekeby. mycket irriterande. jag vänder och går.

[Obeslutsam]

Jag luktar alltid på föremålen ett sätt att särskilja doft av gammalt eller mögel. Egendomligt kanske men ett måste.

[Rubus Arcticus]

Förstoringsglas är ett måste då synen börjar bli sämre med åldern. Annars kopplar jag på en slags "radar" (det är bara jag där och alla ting). Ser gärna sakerna på håll, känns i magen när något verkar tilltala mig. Då brukar jag göra en "lov" till (om tillfälle ges bland alla "trevliga människor" som trängs).
Sedan närmar jag mig det jag upptäckt, men tar upp något annat istället som också verkar trevligt och frågar - Vad kostar denna? Säljaren svarar med något pris. Jaha säger jag. - Är det ex. GN. Ja svarar säljaren - Fin pjäs bara så o så mycket. Om priset är ok för den brukar jag svara
- Jaha så pass. Sen tar jag upp den jag verkligen siktat in mig på känner och vrider på den studerar med (om det behövs) med mitt förstoringsglas ställer ner den o känner "Den vill jag verkligen ha" . Gör en lov till och återkommer. Tar upp den GN jag tittat på o säger - Ja du kan få så o så mycket. - Nä säger säljaren. Då slår jag TILL.
- Okey jag tar GN för det priset samt denna , säger jag och rycker upp den som jag var ute efter. Oftast fungerar det att få ner priset radikalt på den jag verkligen ville ha.
Sen tillkommer ju att sälja den pjäsen jag inte ville ha. Men det brukar inte vara några större problem.
Så sammanfattningsvis använder jag följande utrustning. Förstoringsglas o Radar. Men behöver nog snart en lupp med större skärpa.

[guygil]

Förstoringsglas och ett glatt humör är det bästa tror jag

[Sladden]

Förstoringsglas och att alltid hävda att man bara har si och så många kronor med sig.
Alltså, take it or leave it!
(Detta är Smålänningsvarianten, och den brukar funka)
Det gäller dock att ha koll på i vilken ficka du har 50:-, 100:-, 200:- osv.

[cjf]

Förstoringsglas och att alltid hävda att man bara har si och så många kronor med sig.
Alltså, take it or leave it!
(Detta är Smålänningsvarianten, och den brukar funka)
Det gäller dock att ha koll på i vilken ficka du har 50:-, 100:-, 200:- osv.

Tack för tipset Sladden! Som Smålänning brukar jag också köra med det argumentet, men att ta det så långt så att man delar upp det i olika fickor för ökad trovärdighet hade aldrig slagit mig.