PIPA - kan nån något om denna pipa?

[malin1982]

Tycker själv att det här är en väldigt fin pipa men vet inte så mycket om den. Material, ålder, historia, bilderna på pipan? All information är intressant.

[Tingeling]

Ser ut som en opiumpipa,troligtvis en turistpryl men har aldrig sett någon i verkligheten så säker är jag inte...........

[Gideon]

Jovisst, det är en opiumpipa.
Den avbildas och avhandlas i bruket, i en 5 sidor lång artikel i tidskriften "Världens Historia", nr 10/2008.
Pipan är av bambu och resten antagligen i järn. Åtminstone från före 1949 bör den vara, eftersom Mao Zedong totalförbjöd opiemissbruket då, med mycket stränga åtgärder för missbrukarna och dödsstraff för säljarna.

Ett smakprov ur tidningen, som kanske finns kvar i affären eller att läsa på biblioteket:
"Kinesernas missbruk antog efter det bittra nederlaget (1842) proportioner som ingen dittills skådat. Opiumhålorna låg vägg i vägg i varje stad och över 70 % av alla män och 30 % av kvinnorna var beroende av drogen.
De som var satta att kontrollera opiumhandeln rökte själva opium, och Lins idé om särskilda statliga avvänjningshem föll platt. Det fanns helt enkelt för många narkomaner.
""Bönderna är inte längre bönder, konstnärer inte konstnärer. Ingen håller de gamla hantverken vid liv. Ingen spinner en enda silkestråd, och ingen planterar så mycket som ett riskorn för att hjälpa sig själv och andra. Därför blir de rika fattiga och de fattiga blir till tiggare"", skrev filosofen Gong Zizhen. Han överdrev inte. Alla samhällsklasser plågades av missbruket, till och med den kejserliga familjen.
Kina var i djup kris, och de utländska köpmännen tömde landet på värdeföremål. Befolkningen svalt och sålde allt de ägde - till och med sina hustrur, mödrar och barn - för att skaffa pengar till opium.
Men de brittiska köpmännen vägrade fortfarande att ta sin del av ansvaret för missbruket. ""Bruket av opium är inte en förbannelse, utan en tröst och hjälp för de hårt arbetande kineserna"", skrev firman Jardine, Matheson & Co, som låg bakom den största delen av opiumimporten i ett pressmeddelande år 1858."

Så långt är det nog, och vi kanske har en del- eller helförklaring till varför 1800talets (och senare) kinesiska porslin och andra konsthantverk inte håller samma kvalitet i våra ögon, som de tidigare århundradenas?