Flamskvävningens mysterium

[spacelady]

Hej!
Fann en flamskväv på Ebay som såldes för 1319 USD en bänkalängd odaterad utan signum enligt bilden där.
Efter en del forskning hittade jag originalväven avbildad i en ICA bok Gertrud Ingers FLAMSKVÄVNAD 1970. 'Del av bänkalängd, Skåne 1675, Malmö museum'

Frågan är nu har en väv som är en kopia utan någon dokumentation ett ekonomiskt samlarvärde utanför det personliga?

Flamskvävs mönster ärvdes vad jag förstår i senare skede när vävtekniken övergick från manlig yrkesproffession till kvinnligt hantverk. Så måhända ett mönster är värderingsbart och därmed ger högt pris på vävda kopior?

Eller fanns det kopior redan i samband med originalets tillkomst som lämnades odaterade? Vilket jag inte tror men ändå spekulerar kring då priset är väl högt eller?

Eller har bänkalängden originalet alltså varit längre och man klippt av en bit, därav omärkt? Vilket i så fall borde den då vara på museumet denna med eller?

Vore kul med en belysning kring detta fenomen som jag även finner på Tradera om än inte i denna prisklassen.

www.ebay.com gå till advanced search skriv numret 120491691798
så kommer annonsen upp. (jag är en kratta på att klara av att vidarebefordra direkt länkningar???)

Tack på förhand!

[Dorran]

Var det en fin flamskväv var priset inge speciellt högt. 8.000 kr tycker jag låter rimligt om den var fin och i skapligt skick.

[Peter S]

Tycker också att priset kan motiveras av utförandet, oavsett ålder. Man ska också komma ihåg att prisläget är ett annat i USA jämfört med hemma. Särskilt sånt som kan anses vara "tradiotionellt" eller "europeiskt". Den i annonsen ser inte gammal ut och det står inte heller att den är gammal. Angående olika mönsters kostnad så beror det på det personliga mottagandet hur man värderar det. Dvs vad är jag beredd att betala för denna. Annars är det som sagt ålder och skick som avgör priset.

[spacelady]

Tack för era svar!
Min fråga är väl egentligen inte så mycket priset som sådant eftersom allting kan värderas efter subjektiva värden. Utan mer objektet som sådant. Allt har ett reellt värde dock och efter detta sätts i regel ett utgångs pris (och jag menar inte enbart i auktioner) därefter träder subjektiviteten in och priset blir vad objektet har för emotionellt värde för köparen.
Jag håller med om att väven ser fin ut utan tvekan. Men jag undrar fortfarande rent objektivt hur värdet sätts på dessa vävar utan emotionell bindningsfaktor. Och om man vet hur det går till att väva dessa kopior och om de räknas som kopior egentligen? Sånt utanför själva pengarna men som ändå styr hur man värderar en väv? Ursäkta om jag är besvärlig.

[Peter S]

Det finns tyvärr inga vetenskaplig undersökningar om objektiva värden på bildvävar, vad jag känner till... Men jag skulle tro att det gäller samma som för andra hantverk. Om det är en traditionell (läs: gammal) förebild så har man all rätt, man uppmuntras nästan, att kopiera den. Värdet gäller då, förutom motivets uppskattningsvärde, även hantverket (tid, material, tradition). Värdet på hantverksmässigt tillverkad kopia sjunker inte, utan måste nog anses stiga ända tills tekniken i sig faller i värde. ("Fel" tekniker som korsstygn och virkning) anses inte alls ha värde som motsvarar arbetets tidsåtgång. Stämmer inte det med din egen uppfattning om värdet? Eller vad har du själv för funderingar?

[spacelady]

Tack för svaret. Jag har bara slagits av att vissa ’flamskar’ betingar så höga priser ibland trots att det inte finns en dokumentation kring dem. Vilket inte gäller enbart dessa objekt förstås. Detta gör mig nyfiken på företeelsen som sådan att man kan tillverka efter ’berömda’ original i extremt gott utförande (det lilla man ser av just denna) utan att lämna eget visitkort synligt.
Eftersom historien kring just flamsk har en lång och förhållandevis tydlig upprinnelse kring en del av de bevarade daterade åtminstone, till vilken den här väven verkar tillhöra.

Eftersom man inte lämnat sin stämpel på objektet (vilket jag med stolthet skulle gjort) funderar jag kring frågor som ’äkthet’. Är den handgjord, har den kapats av originalet, hur sätts prisbilden osv. Eftersom jag inte är expert på området men tycker hantverk är fascinerande försöker jag lära mig mer.
Men detta vet jag bestämt att alla mönster nedärvdes om de överlevde från ursprungs kreatören. Antingen så som de vore i original eller där de broderats extra eller förvanskats (välj själv). Eller så gjordes nya familjebundna mönster kopplade till de olika regionerna man levde i av de efterkommande av de ursprungliga mönstertillverkarnas döttrar, pigor eller vem som nu förde traditionen vidare.

De nya flamsk vävar vi har som gjorts detta århundrade verkar ha mer tekniken som sådan i arv inte mönstren i sig direkt. Men självklart är det en generalisering baserat på utbudets karaktär på såväl Ebay som Tradera. Och jag tycker nog att hantverk ska var betalbart efter de olika faktorer du nämner.

Och från ditt svar utgår jag ifrån att det räcker med igenkänningsfaktorn i det här fallet som bevis för att vara ett betalbart objekt och när den är tillverkad är egalt. Frågan blir då var hittar man mönster till denna väven och andra liknande från samma ungefärliga tidsepok. Varför säljs inte ’kopior’ på dessa mönster på tex. Tradera (fast det kanske det gör, jag ser ju inte allt) eller håller man kanske hårt i mönster så ’kopior’ med exakt återgivning endast kan utföras av de som har exklusiv tillgång genom tex. arv. Vilket naturligtvis även skulle kunna förklara prisbilden till viss del. En annan är naturligtvis också att skickligheten i den vävningstekniken gör det till en idag kanske ett helt utdött hantverk och alla existerande vävar efter gamla mönster är åtminstone runt hundra år gamla. Och utifrån det tankesättet är nog priset på väven högst godtagbart eller något i underkant t.o.m.

Vänligen spacelady

[Gila]

Det finns ju handböcker i flamskvävnad och mönster som vem som helst som lärt sig hantverket kan använda sig av. En "populär" handbok verkar vara Flamskvävnad utgiven på ICA bokförlag på 60talet och med svensk och englesk text. Enligt den så verkar det som att det finns olika mönster för olika delar av landet. Den boken jag nämde är koncentrerad på skånska mönster. Det är Malmöhus läns Hemslöjdsförening som varit med och gjort boken.

Mönstren kom från särskilda kartongritare somv ar anställda och som efter konstnärers skisser utförde vävförlagorna. Linvävare som var geseller på Gustav Vasas tid vandrade runt från verkstad till verkstad inom och utom landet hade med sig en i pergament inbunden bok där de ritade mönster, som de ansåg sig ha användning av . De skapade alltså en sorts mönsterböcker som överläts i flera generationer och de mönstren omtolkades och gjordes om allt efter skaparens idéer... Detta är förklaringen till mönsters vandring och uppträdande på skilda platser i världen. England och USA har utövare sen 60 talet, enligt denna ovan nämnda bok.