Barockljusstakar

[Johan Pug]

De här inhandlades i helgen. Det vore intressant att höra vad ni tycker om dem. Det som intresserar mig mest är hur de är sammansatta. Stammen är i två delar som är lödda, sedan är de i sin tur lödda till foten. Alltså, ingen gänga. Det har jag inte sett förut. Jag har inte hittat det i någon av mina böcker hemma heller, jag har inte Sigurd Erixon.

[Kim von Platen]

Röntgensyn?

Hallå Johan,
Fina stakar so ser ut att ha åldern inne. Det där får Hose sitta på. En undran bara; hur kan vet att det inte finns en tapp och gänga bakom lödningen? Jag gissar på "hopplock" från olika stakar, förankrade i tenn eller bly.... so long...

[HgF]

Klart som korvspad att det är något LURT med dessa ljusstakar. Jag tar mig friheten att sticka ut hakan och underkänner på stående fot ljusstakarna som antika.

Tekniken:
Det är i och för sig ganska vanligt att ljusredskap (helt eller delvis) är tillverkade enligt metoden - hoplödda halvor.
Det förekommer när det gäller ljuspipor under senbarocken liksom under senrokokon och även under gustaviansk tid, t ex på ljuspipor som sitter på ljusarmar på spegellampetter. Då och då ser man också ljusstakar och andra delar till diverse ljusredskap vara tillverkade enligt denna metod. Jag har dock aldrig sett någon fot vara monterad på detta sätt. De är i stort sett alltid monterade med gänga.

Tillfället:
Men att man vid ett och samma tillfälle (var det hos samma säljare?) ramlar på två till utseende olika ljusstakar tillverkade enligt identisk "hoplödningsteknik" och sedan dessutom är osannolikt hårt slipade - just det - maskinslipade med lumpskiva och hårt slipvax, så att hårt av dekoren är i det närmaste utplånad - pekar entydigt i riktning mot att det handlar om nutida tillverkning.

[Johan Pug]

Det finns varken tapp eller gänga. De är ihåliga rakt igenom stammen. Har testat med en blompinne. Jag tror inte på hopplock, dels eftersom det blir svårare när de inte är ihopskruvade, dels för att man alltid brukar se skillnad på mässingens färg. Till exempel så ser man ju att dessa två inte har samma färg.

Ja, de är lite för hårt putsade, det tycker jag också och jag har inte heller sett stakar med den hopfogningsmetoden. Men, jag antar att om man gör en så bra fuskpatina så skulle man inte missa att göra en tidsenlig hopfogningsteknik? Sedan skulle man väl göra ett äkta par? Men, allt är möjligt.

[Staffan Kvist]

Hej Johan Pug

Kanske kan dessa, för de är två, men jag tog bild
bara på en, sprida ljus över frågorna?

Jag tycker de är väldigt lika dina?

Min dotter tog med sig dem från Abingdon utanför
Oxford. Jo, de hade inte så högt pris, snarare lågt.
Kanske en pund st. i loppisaffären?

Jag funderade på Indien.

Det är hål rakt igenom men igenproppade av stearin...
Men de är inte hoplödda, vad jag kan se och 24,6 cm
höga. Det verkar vara en skarv eller gjutkant inne i mitten....

Tillägg: Jag lade till en bild där vi ser hela "underfoten".

Hälsar
Staffan

[Johan Pug]

Tack Staffan!

Ja, mina efterforskningar har faktiskt tagit mig till England. Jag har förstått att typen är engelsk och att de alla är fogade just så. Eftersom de inte är runda där foten möter stammen skulle det inte fungera med iskruvad fot. Så, de likheter du ser med din stake har sin förklaring! Jag frågade på ett engelskt antikforum och de placerade dem i den Georgianska eran. Bruket att tillverka stammen i två halvor försvann runt 1780, så de torde vara tillverkade innan dess. Tydligen är de vanliga loppisfynd och mycket billiga i England. Man ska kunna hitta dem för 20 pund, omaka par som dessa. Det får blir en resa till england, tror jag, för jag tycker att de är trevliga. Slutet gott, allting gott!

[Staffan Kvist]

Hej Johan Pug

Jag har läst ditt inlägg en gång till nu.
Kan jag fråga? Menar du att de är riktigt gamla
eller att modellen eller rent av tillverkningsförfarandet
är gammalt?

Kan de ha tillverkats i England eller Indien?
Hur var det, tillverkades sådana här saker i kolonierna?

Nu ser jag att en av mina är reparerad. Jag
skall ta en bild på reparationen och den "pinne", som
förmodligen har hållit delarna ihop vid lödningen.

(Nu när jag upptäckt att den reparerats, syns det så
tydligt....)

Hälsar intresserad
Staffan

[Johan Pug]

Ja, exakt vad de är kommer vi ju aldrig få veta, om man nu inte skulle skrapa fram organiskt material ur stammen och datera med kol-14. Men, jag har samlat antika mässingsljusstakar på deltid i 15 år och har hanterat tusentals och åter tusentals par. Jag har sprungit till de stora etablerade antikhandlarna och auktionshusen med mina fynd för att få hjälp med datering. Jag har fått gratis kunskap av Hose m.fl. på Antikprat när det begav sig (mycket tacksam, tack Hose!). När man har hanterat tillräckligt många stakar så får man en känsla för hur patinan ska kännas. När det gäller dessa så känns bottnarna, lödningarna och piporna precis som de ska. De är dessutom påtagligt lätta, vilket är ett gott tecken eftersom man sålde ljusstakar på vikt i England, så om du kunde göra lätta ljusstakar så kunde du ha ett konkurrenskraftigt pris. Kanske har någon förslagen antikhandlare längs vägen tagit ett omaka par och gått på dem med lumptrissa för att få dem att, med slitaget, bli mer lika varandra. Jag har, som Hgf svårt att acceptera den hårda poleringen. Dock, när man tittar runt, så hittar man snabbt liknande patina på stakar av samma typ, så det behöver inte vara så.

Så, jag vågar säga med ganska stor säkerhet att de är engelska, före 1780.

Om de inte är det, engelska, före 1780, så är de mycket skickliga och tidskrävande förfalskningar, av något som inte har något större ekonomiskt värde. Som om någon skulle förfalska ett par kontorsljusstakar från Skultuna. Svårt att tro.

[FBQ]

Har man i England haft en annan tradition av av hårdputsa sina ljusstakar med skursand? Jag har sett ganska lite engelska barockljusstakar och är dålig på att avgöra hur de skall se ut, men när jag ibland blivit visad på några har jag konstaterat att det är vanligt att de är riktigt hårt slitna i ytan på ett sätt som inte är vanligt med svenska.

[Staffan Kvist]

Hej Johan Pug

Många tack.
Det du berättar är intressant. Kan det då också
tänkas att mina också är riktigt gamla?

Jag måste tillstå att jag vet inget alls om ljusstakar
från England och till på köpet så gamla.

Då kanske Indien kan uteslutas nu.

Jag skall ta några fler bilder och jag har inte fått
färdigt de på den reparerade staken än...heller.

Jag instämmer också i "FBQ´s" frågor.

Hälsar intresserad
Staffan

[Johan Pug]

Ja, men samma tankar har jag haft, FBQ. När jag har dammsugit internet på "Georgian brass candlestick" så har många ett helt orimligt slitage, även de som sålts på Christies och andra trovärdiga ställen.

Staffan! Jag har svårt att datera modellen, formen på din. Jag tror den är av senare datum, efter 1850. Jag har sett många liknande på loppisar, men vet inte riktigt i vilken period de hör hemma. JDe flesta har varit relativt nya. Jag vågar säga att den inte är tillverkad i Sverige. Men, som sagt, jag vet egentligen inte var den hör hemma i varken tid eller rum!

[Staffan Kvist]

Hej Johan Pug

Förlåt att jag blir så frågvis.
Jag blev så intresserad och jag visar här reparationen.

Tack, för funderingar om mina. Min dotter kommer
förbi idag, från Oxford, igen, så jag skall fråga mer.

Jag låter träbiten sitta kvar....

Tackar och hälsar
Staffan

[Jung_Kee]

Staffan, dina stakar brukar kallas för inverterad bikupe-modell och är troligen engelska från mitten/andra halvan av 1800-talet. Modellen görs i otaliga variationer under lång tid, från 1700-talet fram till idag.

FBQ och Johan Pug, jag tror, men vet inte, att det kan vara så att man i engelska hem oftare än i svenska haft hushållspigor som fått putsa hushållets silver och mässing regelbundet. När man läser engelska 1800-talromaner verkar pigorna sällan göra annat än att tvätta, putsa och skura samtidigt som de skvallrar om ditten eller datten. Detta även i hem som vi i Sverige inte skulle förknippa som hushåll med tjänstepigor. Även hos relativt fattiga änkor, ensamarbetande lärarinnor/fotografer (vanliga kvinnoyrken i det sena 1800-talet) m.fl. så ser man att de ofta hade inneboende pigor som arbetade mot mat och husrum. Och om nu inte hushållet var så stort så kan man också tänka sig att det kanske inte fanns så många par ljusstakar som behövde putsas, alltså blev de som ändå fanns putsade tämligen ofta. Endast min egen teori dock som sagt.

[Johan Pug]

En rimlig teori, Jung Kee. De har varit rikare, helt enkelt. Jag har, när det gäller detta, funderat på hur man gör när man putsar för hand. Man får ju en väldig kraft när man håller i foten och kan rotera ljusstaken i putsduken. Särskilt på stakar som är lödda vid foten. De riskerar ju inte att skruvas upp när man gör det. Man får däremot mindre kraft när man håller i stammen och putsar på foten. Så, det borde vara mindre slitage på foten än på stammen och pipan, eller hur? Särskilt området nära mitten där det är svårt att komma åt. Det tycker jag man ser på mina stakar om än ganska subtilt. Nåväl, jag inser att detta är spekulation på hög nivå. Men det där detektivarbetet är ju en stor del av behållningen när man samlar.

Mycket intressant att höra om Staffans stake. Jag inser att jag behöver bli bättre på engelska ljusstakar. Jag har nog låtit en del med ålder stå. Jag brukar ge min kära mamma ljusstakar när hon fyller år och i julklapp. Hon lider av svår anglofili, så det här är högintressant!

[Staffan Kvist]

Hej Johan Pug och Jung_Kee

Tack, tack, nu har jag mycket att berätta för
dottern, som kommer från England i kväll.

Innan den här tråden visste jag ingenting om dessa
ljusstakar, måste jag tillstå.

Tillägg:
Johan Pug, jag läste ditt senaste inlägg en gång till nu
och jag instämmer i att "...detektivarbetet är ju en stor
del av behållningen... "
Ja, det gäller inte minst tråden om "kaffekvarnar"....
se inlägg 208, länk:

http://precisensan.com/antikforum/showthread.php?43278-Kaffekvarnar-andra-kvarnar-och-kaffe-mortlar/page21

Tackar och hälsar
Staffan