Ljusstake med åttkantig fot 1730-tal?

[Lars Kallin]

Om denna är äkta så torde den vara från den tiden enligt litteraturen. Jag kan dock inte säga om den är från tiden, det har jag inte kunskap till. En amatörmässig bedömning är ändå att jag tror den är gammal.
Vikt ca 560 gram, höjd ca 20 cm. Nitad i fotplattan, där gängan en gång varit.
Vad tror ni om åldern?

[Kim von Platen]

Ljushuvud...?

Hallå Lars,
Nej, jag kan inte det här mycket mer än du, vi får vänta på Hose. Men i mina ögon är staken en vacker hybrid, foten/bottenplattan och ljushållaren ser ut att vara släkt, då från tidigt 1700-tal, medan mittdelen känns yngre. Du kan väl för kuls skull skruva isär och kolla om foten och hållaren passar ihop. God fortsättning och so long...

[hose]

der er ligesom for meget stamme. De er for lang.
Støbt i 2 halvdele.
Jeg tror heller ikke at fod og stamme er sammenhørende, men begge kan være 1700tals.

Nej jeg tror at foden er senere. Nu jeg ser på den igen. Den er ikke slidt nok på oversiden - kanterne, profilerne er alt for skarpe.
Stammen er sen barok.

[Lars Kallin]

Nu ser ju till och med jag att de inte hör ihop.
Själva ljuspipan är som du säger gjuten i en tvådelad form.

[hose]

ja man brugte forskellige tekniker for at spare på metal. En løs kerne giver de 2 huller i stammen.
Og så den i to dele hvor man ser lodning på langs.
Den sidste metode er meget sjælden i Danmark. Jeg ved at Svein siger at den er den mest almindelige - han er norsk.
Jeg har 3 stager samlet lodret - og måske 30 stager med de 2 huller.

At foden er skrabet på undersiden - er normalt for en kantet.

[Lars Kallin]

Jasså sammanlödd, jag tog för givet att den var gjuten i ett stycke som vid glastillverkning, men det säger väl mer om min okunnskap:-) Gillar mässing. Men är mer inne på Tobaksdosor, försöker lära mig mer i ämnet vilket är roligt.

[Kim von Platen]

Hallå Lars,
Passade gängorna? Om ja, visa gärna en bild. So long...
PS. Mässing är häligt men förfärligt. Man måste putsa då och dä...

[hose]

Over er der en gammel stage som er lavet i 2 halvdele. Den er svag i lodning og derfor er den anden metode den bedste.

her ser du de to huller (1 af dem) der er en kerne som holdes på plads af en tråd, derved kommer hullerne.

[HgF]

Jag tror inte på frågans ljusstake - när det gäller ålder. Den är för slarvigt gjord, bara slutbehandlad med en snabbgående lumpskiva med grovt vax, den är inte svarvad som jag tycker den borde vara om den vore gammal.

Den vanligaste metoden är som Hose säger, att man gjuter stammen på en sandkärna som hålls på plats med två järntrådar, som kan finnas kvar eller lämna hål efter sig. Man gjuter stammen i en sandform som är i två delar, där alltså en liten kärna av sand befinner sig inne i mitten, och som ska skapa ett tomrum inne i stammen. Den skickliga gelbgjutarmästaren, eller gjördelmakaren fixade så att det gick åt så lite av den dyra mässingen som möjligt.

En annan metod var att gjuta stammen i två urholkade halvor. Även detta gör man i sandform som liksom i fallet ovan förbrukas vid varje gjutning. Det man får ut i bägge fallen är delar med en yta som liknar mycket grovt sandpapper.

I detta fall måste man löda ihop halvorna för att få ett användbart ämne till en stam. Efter ihoplödningen svarvas stammen noga till det utseende den ska ha och i ena änden skärs en gänga med ett särskilt verktyg - OBS - ingen handfilning. En motsvarande gänga skärs i foten - OBS ingen handfilning där heller.

Nu går vi till staken på första bilden.
Den förefaller vara hoplödd av två gjutna halvor - och sedan slutbearbetad med en stor snabbgående lumpskiva med grovt slipvax. Detta är en slags Qvick-fix-metod som inte gick för sig på den gamla skråtiden, i varje fall inte i Sverige. Inte heller att lämna så mycket metall kvar under foten. Men nuförtiden går det utmärkt att göra så eftersom metallkostnaden är en struntsumma jämfört med kostnader för arbetstimmar.

Ytbehandlingen ser ut som "gulkokning" (ett annat namn "gulbränning"), som är en industriellt anpassad metod som bygger på betning i ett varmt men svagt syrabad och slutbehandling med klarlack.

[hose]

Jeg satte lige et billede ind i mit foregående svar. Billede med en samling på langs.

Alder på den oprindege stage - er den ny eller gammel?
Vi skal dele i fod og stamme. Hvad angår foden så kan jeg godt følge tanken. Undersiden er ikke afdrejet, men det ses ofte på en fod som ikke er rund. Den er skrabet, og det er også en gammel metode. Oversiden af foden har ikke slid som man skulle forvente. Jeg trækker min tidligere dataring tilbage.
Skal vi give foden 100 til 150 år?
Stammen er som jeg skrev for lang - den øverste 2/3 del er som en barokstage. Den nederste 1/3 hører ikke hjemme.
Nu tror jeg ikke at jeg kender alle stagetyper. Så jeg vil ikke afvise at den lange stage eksisterer.
Jeg tror imidlertid at den er oprindelig.

Min egne barokstager - jeg plejer at sige fremstillet mellem 1720 og 1800. De fremstilles i en næsten uændret form gennem 100 år - uden at man kan sige - de tidlige er mere rigtige end de sene.

Skal vi tro at en gammel stamme har fået en ny fod?

Stammen er formentlig banket fast så du ikke kan adskille delene. Ikke?

Set på stammen igen
Den baluster som er tulipanformet - den nederste 1/3 - den er ikke slidt på samme måde som den øverste del.
Er der tale om en samling af stammen?

[Lars Kallin]

Stammen är utan tvekan odelad på höjden. Där finns ingen antydan till skarv på det hållet. Pipan är som sagt nitad i fotplattan, alltså inga möjligheter att dela vare sig pipa eller pipa från fotplattan.

[Kim von Platen]

Hallå Lars,
Jag bläddrade genom Hoses oerhört informativa tråd http://www.precisensan.com/antikforu...ead.php?t=1885 och fann bara en som liknar din. Bifogar också en bild på min egen läsljusstake, några likheter men stora skillnader. Lycka till och so long..

[hose]

min lysestage er sammensat af en fod + en stamme. (de dårlige billeder) Begge dele er gamle, men de er sat sammen senere.
Bemærk foden er heller ikke afdrejet under bund, men skrabet.

Hvis din stage ikke kan skrues bedre i - så er det også et bryllup (2 dele sammenført senere)