Gustavianska glashållare?

[Memor]

Jag köpte nyligen en gustaviansk (te)glashållare och skummade med anledning av detta igenom litteraturen för att se vad som skrivits om dylika tingester. Till min överraskning hittade jag nästan ingenting. En granskning av de större auktionshusens arkiv gav inte heller mycket att tugga på – den enda gustavianska glashållaren jag kunde hitta var den här, tillverkad av Stephan Westerstråhle i Stockholm 1792. Marknaden formligen översvämmar av ryska glashållare, men (äldre) svenska dito verkar vara tämligen ovanliga. Vilket jag tycker är ganska intressant. Nog drack man ju te i Sverige också, men kanske man föredrog porslinskoppar?

Min glashållare är tillverkad av Johan Zettersten i Lovisa år 1802. Lovisa låg ju bara några mil från den ryska gränsen, så kanske glashållaren vittnar om någon slags påverkan därifrån? Vad dekoren beträffar är den i alla fall ett stilrent gustavianskt föremål, med kolonner och festonger.



Ja, detta var bara några tankar. Om ni har litteraturtips (svenska teglashållare eller bara teglashållare i allmänhet) så mottages de tacksamt. Nu ska jag försöka hitta ett passande glas så den här saken kan komma till användning... det är ju glöggsäsöng.

[Anna-Carin]

Nog drack man ju te i Sverige också, men kanske man föredrog porslinskoppar?

Det stämmer att porslinskoppar var det vanliga i Sverige. Svenska Ostindiska Kompaniet, bildat 1731, importerade stora mängder tekoppar från Kina. Mycket av det importerade godset såldes säkert till uppköpare från länder som inte hade någon egen import från Kina, men det ger en fingervisning om hur det såg ut i (väst-)Europa:

Skeppet Freden 1746: 149.668 par tekoppar med fat ("ett par" avser förmodligen 1 kopp + 1 fat).
Cronprinsen Adolph Friederic 1750: 120.040 tekoppar med fat.
Skeppen under 3:e oktrojen, 1766-1786, hemförde sammanlagt 7.763.845 tekoppar med fat.

Jag hittar inga omnämnanden alls av theglas i scannade svenska dagstidningar från 1700-talet (men där ingår tyvärr inga tidningar från östra rikshalvan) - thekoppar nämns däremot nära 200 gånger! De första omnämnandena av theglas i tidningarna är inte förrän 1878-1879; dels är det ett par skildringar från Ryssland, dels börjar nysilverfabrikanten C. A. Carlström i Stockholm annonsera theglashållare.

Tyvärr har jag inga litteraturtips, men jag läste på Wikipedia att theglashållare heter podstakannik på ryska. I den artikeln står det att de uppträdde i rysk tekultur i slutet av 1700-talet, när tedrickande blev vanligt där.

Så frågan kanske snarast är, varför ryssarna började använda glashållare?

Hoppas du hittar ett lämpligt glas, så du kan inviga din vackra glashållare i jul!

Edit: jag sökte på podstakannik och hittade bl.a. denna artikel där det påstås att enligt 1700- och 1800-talets etikett fick endast kvinnor dricka te ur porslinskopp i Ryssland; män måste dricka ur glas. Sen är frågan om artikeln har rätt, men sökordet är i alla fall en möjlig väg att hitta information om glashållare på internet.

[Memor]

Tack Anna-Carin, mycket intressant. Om ryssarna började använda teglas först under slutet av 1700-talet, så är de äldsta svenska exemplaren säkert från samma tidsperiod. Och vanliga verkar de ha blivit först långt senare, under slutet av 1800-talet... fast Finland utgör kanske ett undantag, här var det ryska inflytandet ju starkare. Så in conclusion, ja, gustavianska glashållare torde vara ganska sällsynta.

[Qrt.S]

Jo teglashållare heter podstakannik på ryska. Det stämmer, att bara män drack te från podstakanniks och kvinnorna fick/måste använda koppar. Till tröst för detta kan man bara säga, att kopparna var mycket vackra. Men nu till problemet. Det är väldigt svårt att hitta ett passande glas därför att glasens diameter (åtminstone på ryska glas) är väldigtt sällsynt. Ett stadardglas passar inte. Diametern på glaset måste vara mindre än podstakannikens diameter. Jag har c. ett dussin dylka podstakannikar i silver. De hittades här och där och nästan alltid utan glas. Det tog mig flere år att hitta passande glas. Podstakannikens diameter är c. 70mm. Glasets diameter måste var 2-3mm mindre. Det skall alltså "glappa" i podstakanniken. Orsaken är den, att glaset "sväller" aningen då man häller hett vatten och te i det och om det är "precis", kan glaset gå sönder av hettan, så passa på med detta.
Sätt under inga omständigheter ett kristallglas i podstakanniken. Det slutar ganska säkert illa. Ett kristallglass är sällan tillräckligt tunnt. Hettan spräcker glaset med mycket stor sannolikhet.

Lycka till med sökandet och förbered dig på att det tar en längre tid. En vink kan jag ge dig; på lopptorg har jag ibland sett etsade sovjetiska glas. De har tunna väggar och passar precis, men att hitta dem är tämligen svårt. Märk även, att glaset kan vara koniskt och ha en aningen större diameter vid övre kanten. Om det är koniskt och har vid kanten samma diameter som podstakanniken, så är det perfekt och glappar tillräckligt .

Du tycks bo i Helsingfors (som jag). Där har du av föranledd orsak en bättre chans att hitta ett passade glas då I tiden såldesåldes mycket sovjetiska drickglas i Finland. Dessa passar precis och kan ibland hittas på loppisar och också i antikaffärer. Märk även att andra söker dessa glas förr det finns massor av podstakannikar på marknaden, men tyvärr UTAN GLAS.
Lycka till.
..

[Memor]

Tack för den nyttiga infon Qrt.S. Min glashållare har en diameter på 64-65 mm, så lite mindre än de ryska. Nå, jag får hålla ögonen öppna och måttbandet i fickan när jag besöker lopptorgen. Men glögg får jag förmodligen dricka ur nåt annat glas, åtminstone den här julen.