Pehr Zethelius

[prylsnubben]

Matsked modell Svensk rund stämplad T2 (1801) kattfoten
och Stockholm (St Erik) samt ZETHELIUS. Måste väl vara
Pehr då eftersom Adolf inte börjat stämpla då. Riktigt bra
loppisfynd för 15kr. Längden drygt 21cm och vikten ca 75gr.

PS Undras om monogramsigneringen är senare, den ursprungliga
ägarmärkningen på undersidan stämmer ju inte överens med mono-
grammet.

[prylsnubben]

Ingen som har någon teori om ägarmonogrammen?

[Qrt.S]

Om vi skulle spekulera lite... ?

Nu var det ju så, att förr i tiden dukades skeden sett ur dagens läge "upp och ner". Orsaken till detta dukningssätt var, att man inte villa ha skräp och ohyra som droppade ner från taket i skeden. Sålunda blev graveringen på "undersidan" synlig på bordet. Man ville lite brilljera och visa vem var ägaren till skeden. Nuförtiden dukas skeden som vi alla vet. Nu syns ägarstämpeln. Man ville fortfarande brilljera....!
Enligt den filosofin är graveringen på "undersida" äldre än stämpeln på "översidan".

V.S.B

PS. inga garantier ges

[prylsnubben]

Tack för det Qrt.S
Tror nog Du har rätt i Ditt antagande
och tänker inte "gaffla" emot då det
kan bli "knivigt" att motbevisa.

[Qrt.S]

ja kanske du bara måste ta "skeden" vackert i hand

[Kim von Platen]

Upp och nedvända världen..

Hallå Qrt S,
Det är inte så ofta Zethelius gästar vårt forum, roligt att se även om skeden skulle ha kunnat
komma från många smeders hand. Roligare är då ääote r kulturhistoria som du gärna bjuder på.
Kommer faktiskt ihåg att farmor kunde duka med upp och ned med skedarna till soppan, men
hade ingen susning om varför.
Tack och so long
Kim

[Qrt.S]

Här är en sked gjord av Zethelius i modellen gammalfransk eller också kallad "palmes swedois". Skeden är 210 mm lång och väger hela 71 gram. Ägargraveringen på " före detta" framsidan NT ovanpå MET. Om man betraktar skaftets ända var "palmerna" är, kan man se, att den är böjd aningen "uppåt" sett ur dagens läge. Orsaken var den, att i den gamla dukningen är ju ändan "nedåt", för att då stiger skaftet upp från bordet och det är lättare att "greppa" den.
En annan sak som mången inte kommer att tänka på är den, att om du för en sådan stor sked i munnen med soppa, som man gör idag, passar den dåligt i "gapet" för bladet är väldigt stort. Det har också sin förklaring, d.v.s förut gjorde man inte så, utan soppan "söps" från skedens sida, man satte alltså inte skeden i munnen som man nu gör. Ordet "supa" har nuförtiden en lite avvikande betydelse. Den behöver jag knappast gå in på här . Hur som helst, tänk på de gamla brännvinsskedarna, mao, "supskedarna". Där har ni sambandet

Skedar av nyare tillverkning har ofta ändan böjd åt andra hållet. Väldigt vanlig t. ex. med modellen musslan

[Qrt.S]

Ahhhh! Bilden blev onödigt stor, scrolla till vänster med balken, så ser ni tämpeln och ändan på skeden.
Sorry!

[Kim von Platen]

Slörpa inte, sa Farmor...

Här är en sked gjord av Zethelius i modellen gammalfransk eller också kallad "palmes swedois". Skeden är 210 mm lång och väger hela 71 gram. Ägargraveringen på " före detta" framsidan NT ovanpå MET. Om man betraktar skaftets ända var "palmerna" är, kan man se, att den är böjd aningen "uppåt" sett ur dagens läge. Orsaken var den, att i den gamla dukningen är ju ändan "nedåt", för att då stiger skaftet upp från bordet och det är lättare att "greppa" den.
En annan sak som mången inte kommer att tänka på är den, att om du för en sådan stor sked i munnen med soppa, som man gör idag, passar den dåligt i "gapet" för bladet är väldigt stort. Det har också sin förklaring, d.v.s förut gjorde man inte så, utan soppan "söps" från skedens sida, man satte alltså inte skeden i munnen som man nu gör. Ordet "supa" har nuförtiden en lite avvikande betydelse. Den behöver jag knappast gå in på här . Hur som helst, tänk på de gamla brännvinsskedarna, mao, "supskedarna". Där har ni sambandet

Skedar av nyare tillverkning har ofta ändan böjd åt andra hållet. Väldigt vanlig t. ex. med modellen musslan

Hallå Qrt S,
Vi kottar fick lära oss bordskick och det är jag glad för. Försöker föra sedvänjan vidare, men det går trögt.
Ska duka så på nästa familjemiddag och då tänker kottarna "farfar är på röken"..
Däremot är jag tveksam till teorin att man på den tiden inmundigade soppan ur skedens bredsida, varför har då bladet
en spetsig form? Soppan var varm, vi blåste och slörpade.
Supskedar från tiden är ju nästan alltid runda och funkar bra från sidan, dock inte i munnen...
So long
Kim

[Qrt.S]

@Kim von Platen
Tveka inte, factum est. Kolla från kulturhistoriska verk. Detta är inte rätt forum för bordsskick i tiden. Kan inte förklara skedbladets form, kan inte veta allt, men förmodligare gör det det lättare att sleva soppan från tallriken.

[Kim von Platen]

Tar skeden i vacker hand...

AN

@Kim von Platen
Tveka inte, factum est. Kolla från kulturhistoriska verk. Detta är inte rätt forum för bordsskick i tiden. Kan inte förklara skedbladets form, kan inte veta allt, men förmodligare gör det det lättare att sleva soppan från tallriken.

Hallå,
Ledsen att jag förde tanken till bordsskick, traditionen att duka och äta har väl inget kulturhistoriskt intresse och inget samband med bestickens utformning att skaffa? Tvekar inte, ber om ursäkt och ska försöka lära mig vad som är passande och rätt att uttrycka i detta vidsynta forum som jag brukar kalla Pesanien. Tar bladet från munnen... och gissar att den spetsiga formen (som nog stammar från sydeuropa, kanske Frankrike) uppmuntrade till att med vacker hand försiktigt hälla soppan mellan läpparna utan att svälja skeden...
So long
Kim

[FBQ]

Har ju en jag också en Per Zethelius, men bara en kaffesked. Också ett loppisfynd för 1 krona, men det är ju nu några år sedan och jag kan ha haft den med förrut. 1798. . Har också ett monogram som inte går att identifiera. Ser ut att vara C. V.

Såg nu att bilden blev suddig men det är PZ som står på stämpeln.