Tweet
Close Plate är en teknik som användes för att foliera oftast till storleken små färdiga föremål med ett silverskikt. Till skillnad från Old Sheffield Plate, som är ett material i form av sammanpressade silver- och kopparplåtar, som användes för att tillverka föremål. Under en övergångsperiod på 1830-talet användes också plåtar av legeringen nysilver, som togs fram som en ersättning till silver av Ernst August Geitner i Aue 1823 (Argentan) och året efter av bröderna Henniger i Berlin, som kallade legeringen Neusilber.
Det färdiga föremålet, ofta av järn eller stål, beläggs med ett silverlager genom att pressa och hamra med varma järnverktyg. Tenn används som flussmedel, för att förhindra att basmaterialet oxiderade under processen. Föremål som tillverkats med close plating-metoden av andra basmaterial än järn och stål är mycket sällsynta. Jag tror att arbetsprocessen är snarlik, den i Frankrike och Sverige använda för att tillverka föremål i Argent haché, även om dessa har mässing som basmaterial.
Vad skiljer då Close Plate från Old Sheffield Plate (OSP)?
Förutom att det är färdiga föremål som beläggs med ett silverskikt, så är silverskiktet mycket mer ömtåligt än det är på OSP. Silverskiktet fäster inte lika bra på järn eller stål och om inte kvaliteten på underarbetet var mycket hög, har föremålens silverlager en tendens att flaga och därefter börjar föremålet att rosta. Detta är vanligt förekommande om föremålen utsätts för fukt och värme.
För tillverkarna var det också svårare att dekorera ett föremål i close plate än i OSP, eftersom beläggningen var lättare att skada. Inga föremål av de båda teknikerna lämpar sig att gravera. Det förekommer att tunna pressade silverbleck, av solitt silver som fylldes med tenn eller bly, lödades fast på både close plate- och OSP -föremål.
Old Sheffield Plate är ett mer mångsidigt material som kunde användas till korpusarbeten och bestick. Close plate-tekniken lämpade sig bäst till små föremål som vid användning utsattes för hårt slitage och hantering eller behövde en skärande egg. Ljussaxar är den vanligaste idag bevarade föremålstypen, men det tillverkades bland annat också sporrar, betsel och bestick.
Till skillnad från OSP som tillverkades i Sheffield, var tillverkningen av close plate koncentrerad till Birmingham och tillverkarna stämplade i större utsträckning sina föremål än i Sheffield. Företag som tillverkade pläterade föremål, vilket avser både OSP och close plate, och var inom en radie av 100 engelska mil från Sheffield tvingades enligt lag under perioden 1784-1836 att registrera sina stämplar på kontrollstämplingskontoret, Assay Office, i Sheffield, om de ville stämpla sina produkter.
Användningen av de de båda teknikerna upphörde i och med att den mindre arbetskraftsintensiva och mer effektiva, galvaniska försilvringsmetoden, sk Electro-plating, utvecklats under 1840-talet.
Som exempel visar jag en ljussax, som inte är stämplad, men har alla attribut för close plate och fastlödda dekorationer av silverbleck i form av en palmett vid spetsen samt godronnering på lådan, där de avklippta vekarna samlas. Längden är 17 cm.
Jag köpte den på Tradera på vinst och förlust- beskrivningen var usel och bilderna suddiga. Säljaren visste att det var en silvrig ljussax och fann inga stämplar. När jag fick hem den blev det en positiv överraskning, även om det funnits en mycket liten chans att den skulle vara av silver, var den i mycket fint skick och av hög kvalitet. Jag hade inte aning om vad close plate var utan tänkte att det måste vara OSP eller ESPN (Electro Plated Nickel Silver), dvs försilvrat nysilver. Men efter att ha läst, förstod jag att det rörde sig om close plate och att saxen var från 1810-talet och med en fjäder med god spänst så att resterna av vekarna stannar kvar i lådan.
Det färdiga föremålet, ofta av järn eller stål, beläggs med ett silverlager genom att pressa och hamra med varma järnverktyg. Tenn används som flussmedel, för att förhindra att basmaterialet oxiderade under processen. Föremål som tillverkats med close plating-metoden av andra basmaterial än järn och stål är mycket sällsynta. Jag tror att arbetsprocessen är snarlik, den i Frankrike och Sverige använda för att tillverka föremål i Argent haché, även om dessa har mässing som basmaterial.
Vad skiljer då Close Plate från Old Sheffield Plate (OSP)?
Förutom att det är färdiga föremål som beläggs med ett silverskikt, så är silverskiktet mycket mer ömtåligt än det är på OSP. Silverskiktet fäster inte lika bra på järn eller stål och om inte kvaliteten på underarbetet var mycket hög, har föremålens silverlager en tendens att flaga och därefter börjar föremålet att rosta. Detta är vanligt förekommande om föremålen utsätts för fukt och värme.
För tillverkarna var det också svårare att dekorera ett föremål i close plate än i OSP, eftersom beläggningen var lättare att skada. Inga föremål av de båda teknikerna lämpar sig att gravera. Det förekommer att tunna pressade silverbleck, av solitt silver som fylldes med tenn eller bly, lödades fast på både close plate- och OSP -föremål.
Old Sheffield Plate är ett mer mångsidigt material som kunde användas till korpusarbeten och bestick. Close plate-tekniken lämpade sig bäst till små föremål som vid användning utsattes för hårt slitage och hantering eller behövde en skärande egg. Ljussaxar är den vanligaste idag bevarade föremålstypen, men det tillverkades bland annat också sporrar, betsel och bestick.
Till skillnad från OSP som tillverkades i Sheffield, var tillverkningen av close plate koncentrerad till Birmingham och tillverkarna stämplade i större utsträckning sina föremål än i Sheffield. Företag som tillverkade pläterade föremål, vilket avser både OSP och close plate, och var inom en radie av 100 engelska mil från Sheffield tvingades enligt lag under perioden 1784-1836 att registrera sina stämplar på kontrollstämplingskontoret, Assay Office, i Sheffield, om de ville stämpla sina produkter.
Användningen av de de båda teknikerna upphörde i och med att den mindre arbetskraftsintensiva och mer effektiva, galvaniska försilvringsmetoden, sk Electro-plating, utvecklats under 1840-talet.
Som exempel visar jag en ljussax, som inte är stämplad, men har alla attribut för close plate och fastlödda dekorationer av silverbleck i form av en palmett vid spetsen samt godronnering på lådan, där de avklippta vekarna samlas. Längden är 17 cm.
Jag köpte den på Tradera på vinst och förlust- beskrivningen var usel och bilderna suddiga. Säljaren visste att det var en silvrig ljussax och fann inga stämplar. När jag fick hem den blev det en positiv överraskning, även om det funnits en mycket liten chans att den skulle vara av silver, var den i mycket fint skick och av hög kvalitet. Jag hade inte aning om vad close plate var utan tänkte att det måste vara OSP eller ESPN (Electro Plated Nickel Silver), dvs försilvrat nysilver. Men efter att ha läst, förstod jag att det rörde sig om close plate och att saxen var från 1810-talet och med en fjäder med god spänst så att resterna av vekarna stannar kvar i lådan.
Bifogade filer
.
Comment