Tesked i tunnt silver. [Carl Johan Forsberg, Skellefteå, 1875]

[umeubbe]

Hejsan.

Den här teskeden är ju äldre än de andra som jag har. Stämpeln sitter på skedens framsida, är det snyggt eller var det bara för att kaffe gästerna skulle se att det var en silversked, och varför är dom så tunna? Den är så tunn att är kaffet för hett så böjer sig nog skeden

[Kaptenen]

Carl Johan Forsberg stämplade i Skellefteå 1846-78, kattfot och Skellefteås stadsstämpel, V 5 är 1875. Modellen är "Gammal fransk" eller som fransmännen kallar den "Palmes suedois". Skeden verkar ha mycket lite med Frankrike att göra och det tyder det franska namnet på modellen också på "Svenska palmer".

Stämplarnas placering kan dock ha med Frankrike och med dukning att göra. Det som vi nu betraktar som framsida på skeden, var förr baksida. När man dukade under 1700-talet och tidigt 1800-tal la man skeden med den andra sidan upp och då syntes inte stämplarna.

Om Carl Johan kan ju sägas att han även var källarmästare, men det är väl tveksamt om han dukade på det gamla sättet 1875. Det kanske var en komplettering till äldre skedar med stämplar på framsidan. Det finns inte någon vettig förklaring. Det är möjligt att din egen teori stämmer om att det var att visa att det var riktigt silver. Även om nysilver-/försilvrade bestick blivit otroligt moderna bland dem som verkligen hade råd med silver.

[umeubbe]

Hej.

Har du hört uttrycket "På kurs med Kurt" jag ska byta det till "På kurs med Kaptenen"

Mvh/Urban

[hose]

I Danmrk er sølv (næsten) aldrig stemplet på forsiden. Alle stempler er diskret skjult. På mit svenske sølv er (næsten) alle stempler meget synlige.
Faktisk så har jeg intet dansk sølv med synlige mærker. jeg har hørt at fransk borddækning var mode omkring 1800 - men aldrig set konsekvensen.

Vi har et ordsprog "penge taler man ikke om"

Svensk stempling - vulgær/pral - mon ikke det er årsagen? Man skal se at det er sølv.

[FBQ]

Ja - orsaken att stämplarna sitter på ovansidan är precis tvärtom mot vad Kaptenen säger.
På 1700-talet när man dukade på "franskt" vis satt stämplarna oftast på baksidan. I slutet på 1700-talet när man börjar duka modernt flyttas stämplarna oftast till ovansidan (i Sverige är det vanligt, som hose säger är det däremot inte helt vanligt i Dannmark)

Sedan blir det frammåt andra hälften av 1800-talet omodernt att visa stämplarna på det sättet även i Sverige. På 1860-talet förekom det fortfarande ganska ofta på lite enklare skedar, så 1875 i Skellefteå tror jag inte att det är helt otänkbart att man fortfarande stämplade på det här viset - kanske efter kundernas önskemål.

[Qrt.S]

Nej, Kaptenen har helt rätt. Förr dukades skeden sett ur dagens dukningsätt med bladet nedåt. Orsaken var den att man inte ville ha ohyra och annat skräp som föll från taket i skeden. Därför hade man även taktäckta sängar sk. himmelsängar.

Gamla skedar har ibland graveringar och dekor på "baksidan" och stämplar på stemmen på "framsidan" (sett ur nuvarande skedläge). Orsaken var just dukningssättet, man ville visa den vackra dekoren och fick inget skräp i skeden. På gamla skedar är ibland skedskaftets ända böjt uppåt (sett ur nuvarande skedläge). Det var därför att skeden "stod" vid dukningen på skedspetsen och skedändan. Nuförtiden "står" skeden på skedbladet och skedändan. Det finns även skedar med skedändan böjd "nedåt", det är en kvarlämma av det gamla dukningsättet, men skeden var vänt sig och böjningen står nu mot bordet.

Detta är inte helt entydigt beträffande stämplarna. Det fanns de, som ville visa sitt silver och då sattes stämplarna så, att de syntes oberoende av skedens läge på bordet och skeden ligger på bladet och inte sin spets.

[FBQ]

Kanske blev jag missförstådd.
Skedar på 1700-talet har i allmähet stämplarna på baksidan - alltså för den tiden synligt. Det är först mot 1700-talets slut och början av 1800-talet som stämplarna flyttas till "framsidan" - när borsskicket förändras.
Sedan är man ju inte helt konsekvent i det här avseendet.

[Qrt.S]

Jo jag tror vi är eniga om saken. Det har du nog rätt i att helt konsekvent med både stämplandet och dukandet var det nog inte på den tiden. Dessutom hade ju gästerna med sig egna bestick i fina schatull innan tiderna sakta ändrades och värdsfolket stod för besticken som dukades fram på bordet....hur de nu sen dukades

[FBQ]

Tar med tre kaffeskedar av olika silversmeder, en 1863 och två 1864. Alla fortfarande med stämpeln på ovansidan.
Inte för att man fortfarande dukade med skedbladet nedåt utan för att stämplarna skulle synas.

Sedan är det så att tunnare skedar oftare har stämpeln på framsidan så här sent - de är i allmänhet inköpta av sådana som var lite fattigare och kanske inte lika modemedvetna. Troligen var det också viktigare att visa att man hade riktigt silver om man inte hade råd med särskilt mycket av den varan.

[Qrt.S]

Alldeles, man ville visa sitt silver med stämplar och allt. Därför är även dekoren på samma sida som stämplarna. Det var det inte tidigare, dekoren var på "framsidan" som nu är "baksidan".

Jag tror dock inte att man så här sent mera dukade med bladet nedåt. Detta är en gammal kvarlämma. "Felåt-dukningen" skedde nog mestadels på 1700-talet

[Kaptenen]

Hose säger att svensk stämpling är prålig. Han kanske har alldeles rätt i alla fall periodvis.

När jag nu har läst alla inlägg, är det frågan om jag inte själv har fel vad gäller stämplarnas placering...

Stämplarnas placering kan dock ha med Frankrike och med dukning att göra. Det som vi nu betraktar som framsida på skeden, var förr baksida. När man dukade under 1700-talet och tidigt 1800-tal la man skeden med den andra sidan upp och då syntes inte stämplarna.

Konstateras kan ju att Umeubbes och FBQ:s uppvisade skedar är tämligen sena (1860-70-tal) enkla, ordinära och samtliga från provinsen.

Jag fick ta fram och titta på en gaffel stämplad Taillepied i Paris 1768-74 som bl a Qrt.S har hjälpt mig att identifiera stämplarna på. Gaffeln är av modellen "filet coquille" och är 19,5 cm lång och väger drygt 90 g, så här har man inte snålat. Vapnet är ett grevligt alliansvapen med två sköldar och ordenstecken och det är placerat på vad vi idag skulle ha kallat baksidan och det är uppenbart att att den har dukats med vapnet och märk stämplarna upp.

Nästa exempel är gafflar av Pehr Zethelius, stämplade Stockholm 1801. Zethelius var "stjärnsmeden" i Stockholm vid den här tiden med beställningar till hovet och aristokratin. Längden på dem är ca 20 cm och vikten ca 80 g.
Stämplarna är på vad vi idag kallar baksidan. De första ägarna till dessa "borde" ha varit så förmögna att de dukade franskt.

[Kaptenen]

Här kommer bilderna och monogramstämplarna på Zetheliusgaffarna är troligtvis senare än 1801.

[Qrt.S]

Den här debatten har nog lite spårat ut och en begreppsförvirrning har uppstått. Har den spårat ut, må så vara, men begreppen ville jag gärna reda ut. Här talas om "fransk dukning". Det finns två sätt att "duka" det ena är "fransk dukning" och det andra är "rysk dukning". Det som debatteras här är det enskilda kuvertets utseende på det dukade bordet, alltså hur besticken är belägna. Detta har egentligen ingenting med vare sig med fransk eller med rysk dukning att göra.

"Fransk dukning" inbär att maten hämtas till bordet och serveras gästerna från höger eller gästen tar för sig från fatet servitrisen/servitören håller fram till vänster om matgästen. Så förs maten bort tills andra varvet börjar och så upprepas proceduren.

"Rysk dukning" innebär att maten hämtas och ställs på bordet och är där under hela den tid rätten avnjuts. Gästerna serverar sig själva från bordet, den högstvärderade gästen börjar. När rätten avnjutits avdukas rätten från bordet och den nya rätten förs in och ställs på bordet. Proceduren upprepar sig under hela menun.

Så e' de' , för de' har min hädangångna mamma lärt mej!

[Kaptenen]

Du har alldeles rätt Qrt.S. Här handlar det om hur det enskilda kuvertet har sett ut och hur skedar och gafflar har lagts. Och det har väl inte så mycket med serveringen att göra!

Men har Du inte förväxlat den franska och den ryska serveringen nu?

Fransk servering -alla rätter står framme på bordet, oerhört magnifikt och imponerande, men opraktiskt. Gästerna serverar sig själva från de stora uppläggningsfaten.

Rysk servering - är den som vi alla kan uppleva i samband med Nobelfesten, rätt efter rätt serveras gästen efterhand.

http://en.wikipedia.org/wiki/Service_%C3%A0_la_fran%C3%A7aise

http://en.wikipedia.org/wiki/Service_%C3%A0_la_russe

[Qrt.S]

Suck och stön, jo jäv_ar. Så går det när man blir störd mitt i det man gör. Ber tusen gånger om ursäkt. Kaptenen har helt rätt. jag skäms nu, ajajajajajajajajjjj

Vid den ryska dukningen är gästerna naturligtvis individuellt serverade och vid den franska står maten på bordet och gästerna man serverar sig själv.

Borde ha låtit bli och bara befatta mig med kuvertet, men kunde som vanligt inte hålla mig utanför.