När jag ser den så kommer jag att tänka på choklad, det är nog det mindre distinkta utförendet i guldet. Utseendemässigt lutar det åt en "Italiensk hemmasnickare" men se det som min högst personlig uppfattning.
Skall erkänna att min erfarenhet från "möbler" är ringa så detta skriver jag mest för att "munnen" skall gå.
Skall faktist bli riktigt intressant att få en bättre insikt. Hur många hundra år har du haft dom?
Spegeln är från 1840-60 och ser ut att vara helt omförgylld i oäkta bladguld (slagmetall) för inte så länge sedan, men är orörd i storlek.
Vanligtvis har man använt guldbrons att pensla på, som billigaste metod, men jag tror på det första. På en orörd guldförgyllning, ser man tydligt skarvar, framförallt på upphöjda lister som är blankpolerade med agatsten. Se efter om Du kan skönja det på utsatta ställen!
Blankt och matt i sköna kontraster, ska en gammal spegelram kunna visa fram, för att en spegel helt kan komma till sin rätt.
Vad som talar för min tidsbestämning, är att sidorna är nästan helt raka utan profilering, samt att tvärslåar går över hörnskarvarna.
Spegeln, i lilkhet med lite tidigare Biedermeierspeglar har alltid haft en pendang (motsvarighet), men idag håller vi inte på den konvenansen så hårt. Men det är mycket bra att Du har en sådan, vilket bibehåller auktionspublikens intresse på t.ex Bukowskis, alt. Dekorativa. Men - men, till denna typ av ljuslampetter har det aldrig hört hängande kristaller, och nackhåren reste sig när jag fick se bilden nyss! Byt ut den mot en liknande, som jag visar på länk nr 2. Värdet påverkas negativt annars.
Bilderna är inte så skarpa och jag vill gärna se ett par närbilder till på list och sidor.
Hur är det med själva spegelglasen? Är de utbytta eller gamla? Finns det inbrända stämplar eller spår av limrester från etiketter på baksidorna?
Allt det måste utrönas, innan vi kan ge oss på en hyfsad värdering.
Ja, det är klart att baksidan röjer allt! Men det är detaljerna som skvallrar mest.
Nu när jag idag bytt (i soprummet ) till en nyare och större modell av skärm, med bättre färg och kontrast, ser jag att det definitivt är omförgyllt med slagmetall och inte guldbronserat. Det senare röjer sig framförallt av att det brukar vara slabbigt och slarvigt målat, med utbredning över kanterna på baksidan av ramen. Att man överhuvudtaget omförgyllt spegelramen, brukar bero på att husmor/pigan alltför nitiskt damm-/våttorkat för hårt överallt på framsidan. Så nitiskt att blankförgyllningen efter några år tvättats bort, och poliment, eller än värre, att den vita krederingen framträder. Det är inte vackert alla gånger.
Men merparten av förgyllningen brukar gå att rädda, så att det mest är åtgärder som att lägga på nytt blad guld och polera blankt på upphöjda partier nertill. Just nertill brukar vara mest utsatt för "marodörer". Sedan vidtar schellackering och någon patinering.
Nu tycker jag mig se tre inbrända/tuschade rader på bakstycket, fast det är suddigt fotograferat. Ta skarpa bilder på det också, Signe.
Att bakstyckena är kvar, inverkar positivt på värdet. Jämför med Lauritzlänken, där det är masonit (?) och det faktum att det bara var en spegel. Dessutom har Dina speglar bara EN ljushållare var, vilket gör dem lättplacerade och mer attraktiva för samlare och heminredare.
Det lönar sig att återställa speglarna till originalskick, framför allt om man vill ha dem kvar i hemmet, för då höjer de hemtrevnaden än mer. Men det blir knepigt att hitta "rätt" ljushållare, såvida de inte sammanblandats i ev. dödsbo med ljuskronor, pianon eller något annat.
Comment