Tweet
I en bok med titeln "Möbler, Uppslagsbok för snickare, bildhuggare, slöjdare, konsthantverkare och alla som ha med möbler att göra" hittade jag fullt användbara limrecept, som är bra att ha vid lagningar. Dessa är främst ämnade för intarsior, eller inläggningar, av olika material. Naturligtvis kan de återfinnas i andra fackböcker, men man vet ju aldrig.
Den är skriven av döve konstnären, skulptören, bildhuggaren och möbelarkitekten Gösta Wiberg (1879-1963) och utgavs 1915.
Hans far, Jöns Pettersson, var instrumentmakare och familjen bodde i Lund.
Gösta själv är en intressant person, på många sätt, och i möbelsnickeriets värld i Göteborg på 1910- till-40talen, räknas han som en av de många skickliga hantverkare som tillverkade formgivna möbler av bra kvalitet i materialet, men som idag är underskattade på marknaden. Han är rätt så väldokumenterad, men det är en annan historia.
Hans dotter, Saga i Helsingborg, var den person jag träffade för 20 år sedan och som, utöver en mängd möbler efter sin far, hade utsökt porslinmåleri som hobby. Hemmets väggar och bord var fyllda med perfekta kopior av Kunglig Dansk omåttligt populära serie Flora Danica. Också hon är ett annat kapitel.
INLÄGGNINGSLIM OCH ANDRA LIM
Vid inläggning av mosaik, elfenben, trä, sten och metall gemensamt är det av stor vikt, att man använder ett fullt effektivt bindemedel, som ej blott fäster föremålet för stunden utan håller det jämt och fast lika länge som hela möbeln varar.
Ett inläggningsarbete är i vanliga fall tålamodsprövande nog och materialet allt för dyrbart att äventyras bort genom användande av första bästa bindemedel. Lim ensamt är här icke tillräckligt. Några blanda väl kalk, krita eller dylikt för att öka styrkan, men det är dock ej fullt att lita på.
I handeln förekommer en hel del gummilösningar, men ingen av de många vi försökt har varit av den beskaffenhet att odelat kunna rekommenderas till dem, som ämna ägna sig åt ebenistens krävande och tålamodskrävande yrke. Träinläggningar enbart fästas naturligtvis bra med vanliigt gott lim, vad som sagts här ovan gäller verklig inläggning trä, sten, ben och metall gemensamt.
Här nedan lämnas en del recept på gamla bindemedel av den sort, som användes av Georg Haupts samtida och den tidens inläggningar håller ännu, som var man kan se på våra museer.
1.
Färglös gelantin kokas med vatten till tjock lösning vartill blandas en mastixlösning i alkohol, ungefär en fjärdedel mot gelantinlösningen, varefter så mycket slammad zinkvitt inröres att en honungstjock blandning erhålles. Det lim, som således erhålles är synnerligt effektivt för så gott som allt med kalla ytor, framförallt för elfenben och vanligt ben.
2.
I en genom kokning tunnflytande limlösning blandas under jämn omröring finsiktad träaska tills en sirapstjock massa bildats, vilken uppvärmes när den ska användas. Denna blandning är i det närmaste okänslig för vatten; fäster mycket väl alla föremål, sten, metall o. dyl. på trä.
3.
Vitt vax, kolofonium och tjock terpentin sammansmältas i lindrig värme så att en tjockflytande massa bildas. Vill man ha en bestämd färg som stämmer med det trä eller föremål, som inlägges, kan inblandas fin pulvriserad krita, ultramarin och andra färger.
4.
En blandning som före användningen uppvärmes tillredes av; mastix 10 delar, tjock terpentin 4 delar, linolja 12 delar.
5.
Vanlig god snickarelim uppvärmes till kokpunkten, varefter finsiktad träaska inröres, så att en medeltjock massa uppstår, vilketomedelbart användes. Är mycket bra vid inläggning av sten, elfenben, ben och metall på trä.
6.
Ett annat sätt att tillaga ett bra bindemedel tillgår så, att 60 delar limlösning och 20 delar linoljefernissa blandas väl och massan användes het. Ju hetare anstrykningen är, desto djupare intränger den i träet och desto mindre behöver man använda.
7.
Blanda ihop bästa lim 10 delar och krita 3 delar. När den metallbit som ska inläggas är färdiginpassad bestrykes inåtsidan med saften av vitlök, som gör den synnerligen mottaglig för de båda övriga ämnenas inverkan och bidas starkt fast.
8.
Gummi arabicum 1 del, vatten 2 delar, potatisstärkelse 3-5 delar omröres. Går vanligen under namn av franskt träkitt.
Trevliga och intressanta annonser ur boken följer.
Den är skriven av döve konstnären, skulptören, bildhuggaren och möbelarkitekten Gösta Wiberg (1879-1963) och utgavs 1915.
Hans far, Jöns Pettersson, var instrumentmakare och familjen bodde i Lund.
Gösta själv är en intressant person, på många sätt, och i möbelsnickeriets värld i Göteborg på 1910- till-40talen, räknas han som en av de många skickliga hantverkare som tillverkade formgivna möbler av bra kvalitet i materialet, men som idag är underskattade på marknaden. Han är rätt så väldokumenterad, men det är en annan historia.
Hans dotter, Saga i Helsingborg, var den person jag träffade för 20 år sedan och som, utöver en mängd möbler efter sin far, hade utsökt porslinmåleri som hobby. Hemmets väggar och bord var fyllda med perfekta kopior av Kunglig Dansk omåttligt populära serie Flora Danica. Också hon är ett annat kapitel.
INLÄGGNINGSLIM OCH ANDRA LIM
Vid inläggning av mosaik, elfenben, trä, sten och metall gemensamt är det av stor vikt, att man använder ett fullt effektivt bindemedel, som ej blott fäster föremålet för stunden utan håller det jämt och fast lika länge som hela möbeln varar.
Ett inläggningsarbete är i vanliga fall tålamodsprövande nog och materialet allt för dyrbart att äventyras bort genom användande av första bästa bindemedel. Lim ensamt är här icke tillräckligt. Några blanda väl kalk, krita eller dylikt för att öka styrkan, men det är dock ej fullt att lita på.
I handeln förekommer en hel del gummilösningar, men ingen av de många vi försökt har varit av den beskaffenhet att odelat kunna rekommenderas till dem, som ämna ägna sig åt ebenistens krävande och tålamodskrävande yrke. Träinläggningar enbart fästas naturligtvis bra med vanliigt gott lim, vad som sagts här ovan gäller verklig inläggning trä, sten, ben och metall gemensamt.
Här nedan lämnas en del recept på gamla bindemedel av den sort, som användes av Georg Haupts samtida och den tidens inläggningar håller ännu, som var man kan se på våra museer.
1.
Färglös gelantin kokas med vatten till tjock lösning vartill blandas en mastixlösning i alkohol, ungefär en fjärdedel mot gelantinlösningen, varefter så mycket slammad zinkvitt inröres att en honungstjock blandning erhålles. Det lim, som således erhålles är synnerligt effektivt för så gott som allt med kalla ytor, framförallt för elfenben och vanligt ben.
2.
I en genom kokning tunnflytande limlösning blandas under jämn omröring finsiktad träaska tills en sirapstjock massa bildats, vilken uppvärmes när den ska användas. Denna blandning är i det närmaste okänslig för vatten; fäster mycket väl alla föremål, sten, metall o. dyl. på trä.
3.
Vitt vax, kolofonium och tjock terpentin sammansmältas i lindrig värme så att en tjockflytande massa bildas. Vill man ha en bestämd färg som stämmer med det trä eller föremål, som inlägges, kan inblandas fin pulvriserad krita, ultramarin och andra färger.
4.
En blandning som före användningen uppvärmes tillredes av; mastix 10 delar, tjock terpentin 4 delar, linolja 12 delar.
5.
Vanlig god snickarelim uppvärmes till kokpunkten, varefter finsiktad träaska inröres, så att en medeltjock massa uppstår, vilketomedelbart användes. Är mycket bra vid inläggning av sten, elfenben, ben och metall på trä.
6.
Ett annat sätt att tillaga ett bra bindemedel tillgår så, att 60 delar limlösning och 20 delar linoljefernissa blandas väl och massan användes het. Ju hetare anstrykningen är, desto djupare intränger den i träet och desto mindre behöver man använda.
7.
Blanda ihop bästa lim 10 delar och krita 3 delar. När den metallbit som ska inläggas är färdiginpassad bestrykes inåtsidan med saften av vitlök, som gör den synnerligen mottaglig för de båda övriga ämnenas inverkan och bidas starkt fast.
8.
Gummi arabicum 1 del, vatten 2 delar, potatisstärkelse 3-5 delar omröres. Går vanligen under namn av franskt träkitt.
Trevliga och intressanta annonser ur boken följer.
Comment