Vilket lim till förgyllning?

[Smooke]

Vilket lim rekomenderas att användas om man ska förgylla?

[Mochens_gubbe]

bladguldet penslas på utan lim men det är inget för amatörer precis

[Smooke]

Jag har köpt sådana här ark man liksom sätter emot och duttar med en pensel på baksidan av det.
Såg det på tv och tänkte pröva på det, då tog de först på något sorts lim och sedan duttade dit bladguldet, och resultatet såg helt okej ut faktiskt.

[Mochens_gubbe]

Man grundar med poliment som består av rödlera, vax mm. Under det ligger en kritgrund (kredering)

[pepita]

Hei! Er ikke det avhengig av hva man skal forgylle? mvh

[Mochens_gubbe]

Jo. År så van vid att förgyllning sker på trä att jag aldrig tänkt på nåt annat.

[pepita]

Jeg har lagt gull både på plate og lerret og da har jeg brukt gullgrunn som "lim" Det finns både 3 timers og 12 timers hvis jeg ikke husker feil. 3-timers er helt ok for meg. Spør i en fargehandel eller en butikk som har kunstnermateriell. mvh

[Gideon]

Förgyllning kan göras på olika material och det är bara tillvägagångasätten som varierar i användning och plats, som de pepita nämner – plast, skinn/läder och till och med dörrkarmar. Sedan har vi vad som kunde förgyllas utomhus – tak, kyrktuppar, fasaddekorer, skyltar osv.

Men den vanligaste och klassiska förgyllningen, är dock den på allt av krederat trä, ramar, möbler, fast inredning och detaljer i kyrkor, som hela predikstolar med tak och puttis.

En kredering består av en blandning av krita, organiskt lim (t ex harlim), sprit och destillerat vatten. Den stryks på varmt i flera omgångar och slipas mellan varven, så att ytan blir helt slät och synligt fri från träets strukturer (vilket också utnyttjades vid bemålning med färger).
Därefter finns olika förgyllningstekniker att gå vidare med, när det gäller den matta förgyllningen.
Först stryker man på uttunnad, spritbaserad schellack, så att den sjunker in i krederingen och sedan stryks en tjockare schellack på, en till två gånger, så att annan vätska inte kan tränga in.
Antingen väljer man guldgrund, baserad på olja, som den här: http://www.slojddetaljer.se/PSLWeb/p...productid=1132
Den bör torka minst 12 timmar, vad beskrivningen än säger, och kan förgyllas upp till 24 timmar efter strykningen. Den är ”klar”, då ovansidan av ett finger lätt dras på ytan och det ”knarrar”. Det känns så.
Guldgrunden påförs helst med mindre, styv rundpensel, så att man också kan snurra in guldgrunden i ornamentdetaljer och dras i långa, stadiga tag på de släta partierna, fram och tillbaka. Se bara upp så att inte strån faller av och fastnar. De måste bort i såfall, för annars syns de alltför väl när jobbet är klart. Det får inte heller bli för tjockt här och var, för isåfall ”sjunker” metallen in i oljan och kommer att skifta i guldnyans.

Den vattenbaserade guldgrunden har jag inte arbetat med, och kan därför inte säga något om den, men antagligen håller den lika bra i ett längre tidsperspektiv. Det får framtiden utvisa, eftersom det är ett ganska nytt medel på marknaden.

Eller så kan man ta till ett annat knep, som att stryka på tunt harlim, låta den torka och sedan snabbt jobba med spritdoppad pensel och påläggning av äkta bladguld (på samma sätt som när partier ska blankförgyllas).
Andra sätt finns också, som att ha äggvita som ingrediens istället, men då kommer vi till en av de gamla metoderna, som inte riktigt används idag – utom vid tidsenliga renoveringar av till exempel medeltida föremål. Det blir överkurs.

Flera moment vidtar, och jag vet att TV-programmet fick det att se enkelt ut, men visningen hoppade också över slutfinishen – patineringen, vilket är en annan historia.

Vad ska man förgylla med?
Vi har äkta bladguld och bladsilver ( som oxiderar lätt) i fyrkanter, antingen löst eller transparent som Smooke talade om(vidhäftat på pergamentpapper), oäkta bladguld och –silver som kallas slagmetall och de är mycket större i formatet och lite tjockare.
Bladguldet får man försiktigt lägga på med olika verktyg, varav de flesta ses här: http://www.slojddetaljer.se/PSLWeb/d...aspx?deptid=47
Slagmetallen kan man jobba mer ”händigt” med och det är den, som de flesta amatörer använder. Den ger dock ett kallt och något dött intryck i jämförelse med bladguld, och därför ska de skyddande, tunna schellacken vara färgad med de medel man väljer att tona in med. Då är gummigutta eller drakblod - exempel på ämnen att färga med.

Då alla matta partier är helt förgyllda, vidtar momentet att ta bort det överflödiga, och då blir det bomull och mjuk pensel att lätt stryka med. Dammsugare kommer ovillkorligen fram…
Därefter kommer schellackeringen och till sist patineringen.

Om vissa delar, som på en tavelram eller spegelram med upphöjda lister, ornamen och krön, ska blankförgyllas, måste detta ske allra först – före mattförgyllningen.

Det blev långt det här och det kan bli en längre förklaring och beskrivning i konsten att förgylla, om ni vill, med syftet att motverka missuppfattningar och osanna påståenden som detta med att en förgylld ram är målad med guld.
Det påståendet har sin grund i användningen av pensel, guldbrons, schellack och sickativ under hela 1900-talet.
Mochens_gubbe kommer sanningen nära, men den används enbart vid blankpolering av bladguld, med hjälp av formad agatsten på skaft, vilket också får bli en annan historia.

[Fireflites]

ursäkta en nybörjares oinvigda fråga men vad i hela friden är drakblod... sånna djur finns juh inte om man inte räknar komodovaranerna som sådana

[Obeslutsam]

Man kan lägga bladguld på en krederad grund av lim eller krita, alternativ oljegrund beroende på vad som ska göras. Lägger man bladguld på lim eller krita kallas det limförgyllning eller vattenförgyllning, lägger man bladguld på oljegrund kallas det anläggningsförgyllning eller oljeförgyllning. Limförgyllning använder man främst till möbler finare snickerier och ramar, speglar. Det lim man använder vid limförgyllning kallas ”grundlim” (tillreds av s k harlim).
Kredering eller kritgrund tillreds av grundlim och krita.
Tänk på att limförgyllning inte tål vatten.

[Gideon]

ursäkta en nybörjares oinvigda fråga men vad i hela friden är drakblod... sånna djur finns juh inte om man inte räknar komodovaranerna som sådana

Det är nog tur att de inte finns, även om man kan önska att det finns snälla drakar, som den i filmen Eragon. Det närmaste kan vi komma i urtiden är nog pterodactylerna, men de sprutade inte eld.
Dinosaurierna hade inte heller vingar, så vitt vi vet, men deras andedräkt var nog....

Sanguis draconis, är latin för drakblod, som är ett rött harts.
Gummigutta är också ett harts, men gul i tonen.
Man använde till exempel gummigutta, för att färga schellacken starkt gul, så gul att bladsilver kunde uppfattas som belagt med guld.
Den var vanlig på de försilvrade och blankpolerade sekelskiftesramarna, som ju blev billigare än de äkta bladguldsramarna, och förseddes ofta med oljetrycken för folkhemmet.
Slagmetall går inte att polera.