Reklam m m

[Bizan]

Jag var totalt och fullständigt säker på att jag redan hade postat det här inlägget, kunde till och med se texten framför mig! Antagligen blev jag förvirrad av en fråga om bokmärken jag svarade på i förbifarten och antingen glömde posta när detta inlägg var skrivet eller glömde skriva över huvud taget.

Jag är väldigt förtjust i hur samhället skildrades i reklamen förr. Inte så att jag har läst på en massa om reklammakeri men jag älskar att försjunka i bilderna och bara låta tankarna gå på egen hand. Dagens reklam är ofta påträngande och jag har slutat att ens titta på den. Reklamen från för brukar vara stilenlig, stilren eller stiliserad (ursäkta allitterationen, kan bara inte låta bli ibland), antingen något att vila ögonen på eller något lustigt. Jag har ett exempel av varje att visa och vill gärna se mer...

Reklam ur en heminredningstidning från 1956 av den stilrena sorten. Bara så vackert, var tvungen att sätta bakom glas...



Omslaget till en katalog från 1958. Nästan överdrivet stilenlig men ändå avskalad miljö för att framhäva produkterna gör att man småflinar lite roat när man får se den.

[Kim von Platen]

En spegelbild...

Hallon Bizan,
Intressant det här med gamla reklamalster och hoppas få se fler inlägg. Som urgammal reklamsnubbe kan jag just nu bara göra en någorlunda vettig kommentar, nämligen att en art direktor (formgivare av reklam) då som nu ofta strävar efter att ge annonserna en konstnärig och uppseendeväckande utformning medan annonsören (som står för fiolerna) hellre ser klirr i kassan (än guldägg).

Just därför är gamla annonser och affischer spännande, dom är en spegel av sin tid. So long....

[Bizan]

Hallon Bizan,
Intressant det här med gamla reklamalster och hoppas få se fler inlägg. Som urgammal reklamsnubbe kan jag just nu bara göra en någorlunda vettig kommentar, nämligen att en art direktor (formgivare av reklam) då som nu ofta strävar efter att ge annonserna en konstnärig och uppseendeväckande utformning medan annonsören (som står för fiolerna) hellre ser klirr i kassan (än guldägg).

Just därför är gamla annonser och affischer spännande, dom är en spegel av sin tid. So long....

Anade nog att jag skulle se dig i den här tråden. Du som är "urgammal" inom branschen, har inte du några snygga/roliga exempel att komma med? Jag tror inte AD:n hade mycket att säga till om när det gäller Birgitta Handarbeten i Kalmar, bakgrunden är snygg men i det närmaste dold bakom de handarbetsalster som visas upp. Det enda som ger lite liv åt bilderna är två damer och en bukett tulpaner.

Den första bilden innehåller massor av liv fast där inte finns en enda levande varelse, men så är ju glas ett levande material. Samspelet mellan de olika formerna berättar en historia för den som har tid att lyssna. Och här bryter vi, jag börjar bli alldeles för analytisk.

[TinaSand]

Vårens vackraste cykel - i vart fall på den tid det begav sig. Kanske håller det även idag?

Och skulle man inte vilja trampa, fanns det alternativ

[Bizan]

Vårens vackraste cykel - i vart fall på den tid det begav sig. Kanske håller det även idag?

Och skulle man inte vilja trampa, fanns det alternativ

Underbart! Vill gärna se mer sådant. Den undre damen liknar flickorna i morfars gamla pinupkortlek som fanns i en av stugorna när jag var liten.

[TinaSand]

Underbart! Vill gärna se mer sådant. Den undre damen liknar flickorna i morfars gamla pinupkortlek som fanns i en av stugorna när jag var liten.

Jo, nog var en ung kvinna i shorts lite "vågat" på 50- talet och, precis som du säger, typiska "pin-up-girls". I det fallet har bilder sannerligen förändrats när det gäller "lättklädda" damer. Nu för tiden är det ju vanligtvis inte klädda alls och för egen del har jag svårt att se något estetiskt med det. Snarare tvärtom.

Jag har en del 50- talsannonser så mer kommer så småningom.
Nu kallar plikten så det är dags att gå till jobbet.

[Kim von Platen]

Hallon,
Annonser är dagsländor, affischerna levde fjorton dagar på pelare och tavlor. Några hade konstnärligt värde och kommer att leva för evigt. Här några exempel:

2. Design George Magnusson. Litografi. 1930.
1. Jane Bark, offset. 1971.
3.Sign Gerö. Okänd. Litografi. 1932.

[Bizan]

Jo, nog var en ung kvinna i shorts lite "vågat" på 50- talet och, precis som du säger, typiska "pin-up-girls". I det fallet har bilder sannerligen förändrats när det gäller "lättklädda" damer. Nu för tiden är det ju vanligtvis inte klädda alls och för egen del har jag svårt att se något estetiskt med det. Snarare tvärtom.

Jag har en del 50- talsannonser så mer kommer så småningom.
Nu kallar plikten så det är dags att gå till jobbet.

Jag kan inte annat än hålla med när det gäller estetiken. Väntar med spänning på nästa bild.

Hallon,
Annonser är dagsländor, affischerna levde fjorton dagar på pelare och tavlor. Några hade konstnärligt värde och kommer att leva för evigt. Här några exempel:

2. Design George Magnusson. Litografi. 1930.
1. Jane Bark, offset. 1971.
3.Sign Gerö. Okänd. Litografi. 1932.

Jag blev lite förvirrad av den översta eftersom den påminner väldigt om illustrationerna i Starlet (flicktidning) från slutet av 70- och början av 80-talet, då är det främst den första flickan jag tänker på. 70-talet måste ha varit rejält inspirerat av 30-talet efter vad jag kan förstå.

I övrikt är alla tre härliga, var och en på sitt sätt, och jag kan inte bestämma nig för vilken jag tycker bäst om. Måste nog sitta och betrakta dem lite till...

Tack, Kim, har du mer?

[Kim von Platen]

Hallon,
Nu ska vi gissa. Två affischer. En från 1973, formad av en känd konstnär och en annan från 1966 av en namnkunnig art direktor. Vad heter artisterna? So long...

[Bizan]

Även om det inte är hans stil far Arnolds namn genom huvudet varje gång jag tittar på den övre. Har faktiskt ingen aning om någon av dem, ska bli spännande...

[Kim von Platen]

Hallon Bizan,
Nej, det är inte Hans Arnold även om han gjorde reklamjobb, faktiskt åt min annonsbyrå också. Vi bodde grannar i Galma stan, fin kille. So long...

[Bizan]

OT-varning

Hallon Bizan,
Nej, det är inte Hans Arnold även om han gjorde reklamjobb, faktiskt åt min annonsbyrå också. Vi bodde grannar i Galma stan, fin kille. So long...

Du Kim,

Finns det någon du inte bott granne med eller träffat på ett party? Hittills har vi Olof Palme, Ardy Strüwer och Hans Arnold. Förra gången (2008) det begav sig försökte jag starta en tematråd om Arnold, kan inte du kolla in den och se om det finns något att tillägga?

[Kim von Platen]

Hallon,
Ja, det bodde många intressanta personer i Gamlingen och många lärde man känna under de nästan 50 år vi bodde där.
Och yrket reklam m.m. förde väldigt många nära varandra. Har ögnat dina arnorldetråd och har kanske inte så mycket att tillägga.
Jo, en sak, Hans var oerhört noggrann, satte sig alltid in i ämnet, påläst till tusen (novellera, böckerna, musiken), lämnade ingenting år slumpen. Jag lärde känna honom redan vid tiden för min avatarbild på Å&Å där Hans var tongivande illustratör (vid sidan av Gesa och Gerd). Min faster var chefredaktör på på VR och dessutom ansvarig/samordnare för förlagets alla illustratörer: Hennes favorit hette Arnold. Han var som en Rolex.

Om mina vänner skriver jag gärna även om det inte tillför så mycket. Nu får det vara slut. Det är bara Reklam m.m.
So long...

PS. Vad är OT-varning?

[Kim von Platen]

Hallon,
Nu ska vi gissa. Två affischer. En från 1973, formad av en känd konstnär och en annan från 1966 av en namnkunnig art direktor. Vad heter artisterna? So long...

Hallon,
Inget större intresse för konst, tyvärr. Några ledtrådar. Konstnären var gift med en känd skådespelare och art direktorn gift med en väldigt erkänd formgivare. Kom igen... och so long...

[Bizan]

Hallon,
Ja, det bodde många intressanta personer i Gamlingen och många lärde man känna under de nästan 50 år vi bodde där.
Och yrket reklam m.m. förde väldigt många nära varandra. Har ögnat dina arnorldetråd och har kanske inte så mycket att tillägga.
Jo, en sak, Hans var oerhört noggrann, satte sig alltid in i ämnet, påläst till tusen (novellera, böckerna, musiken), lämnade ingenting år slumpen. Jag lärde känna honom redan vid tiden för min avatarbild på Å&Å där Hans var tongivande illustratör (vid sidan av Gesa och Gerd). Min faster var chefredaktör på på VR och dessutom ansvarig/samordnare för förlagets alla illustratörer: Hennes favorit hette Arnold. Han var som en Rolex.

Om mina vänner skriver jag gärna även om det inte tillför så mycket. Nu får det vara slut. Det är bara Reklam m.m.
So long...

PS. Vad är OT-varning?

Hans Arnold var en av de första konstnärerna jag lärde mig känna igen, inte för att mina föräldrar hade honom på väggarna utan för att han fanns med precis överallt. Hans illustrationer var så fantasieggande att de gjorde stort intryck på mig, och de fortsätter göra det - kommer nog aldrig att växa ifrån dem...

En OT-varning kan man utfärda när man vet att man definitivt inte kommer att hålla sig till ämnet. OT = Off Topic.