Tweet
Detta är momma. Hon bodde med make och barn på en gård i Granvåg utanför Sollefteå, Östgranvåg närmare bestämt. I närheten slog sig en målare ner, en man som hade det väldigt knapert men som ändå var artig, vänlig och glad. En dag kom han, Helmer Osslund, och ville måla mommas porträtt och de gjorde upp om att han skulle få ett kilo smör och en påse mjöl för det färdiga porträttet. Hon satt och han målade men när tavlan var klar blev momma besviken. Så snipig var hon väl inte? Och vika konstiga färger! Näe, den tavlan fick han allt behålla men eftersom sagt var sagt fick han behålla smöret och mjölet också.
Därmed kunde berättelsen vara slut men eftersom Helmer var den han var och momma var den hon var förblev de vänner hela tiden konstnären tillbringade i grannskapet. Innan han gav sig av för gott kom han med ett hoprullat pappark till momma som han ville att hon skulle ha istället för det där olycksaliga porträttet. momma blev överlycklig, hon hade haft farföräldrarna i Junsele och Näsåker var ju nästgårds, dessutom var tavlan fin nog att hänga på väggen. Mot slutet av sitt liv pratade hon emellanåt med sin dotter och hennes svärdotter om ursprunget till den vackra tavlan. Hon var medveten om att konstnären blivit känd men lade inte lika stor vikt vid det som att han hade skrivit ”Till Tant Helena” på tavlan och hon ångrade aldrig ”bytet”.
Porträttet av momma återfinns nu i släkten, jag tror det var en sonson till henne som lyckades spåra upp det och köpa det. Bilden här ovan är ett foto av ett foto av porträttet och eftersom jag aldrig sett originalet vet jag inte om jag fått färgerna någorlunda rätt. På biblioteket i Sollefteå finns en svartvit kopia av en slags inventering av Osslunds porträtt. Författaren berättade första delen av berättelsen här ovan (och kallade momma för bondmora) och avsluta med att tänka sig att bondmoran måste ha ångrat sig väldeliga senare. Jag kan med stor säkerhet tillbakavisa det förmodandet, momma var mycket förtjust i sin tavla och ville inte alls veta av porträttet även om det skulle ha setts som en bra investering.
Detta är den vy över Ångermanälven momma skattade så högt.
Jag har tidigare sagt att den var numrerad men jag hade fel. Däremot står det klart och tydligt att det är ett original av någon sort. Jag tycker det står ”litogr” men rätta mig gärna!
Här är den dedikation momma var så stolt över.
.
Comment