Grand Canyon.
Det här är ju ganska avancerat och den första man kommer att tänka på när det gäller namnet Karin Andersson är ju konstnären Karin Mamma Andersson. Hon är född 1962 , gick på Konsthögskolan 86 - 93. Kan inte påstå att stilen är KMA:s men med lite tur skulle det kunna vara en bild av henne före studierna på KHS och den nuvarande berömmelsen som konstnär. Kontakta henne vetja - hon bor någonstans Söder om Söder i Sthlm.
Grand Canyon.
Det här är ju ganska avancerat och den första man kommer att tänka på när det gäller namnet Karin Andersson är ju konstnären Karin Mamma Andersson. Hon är född 1962 , gick på Konsthögskolan 86 - 93. Kan inte påstå att stilen är KMA:s men med lite tur skulle det kunna vara en bild av henne före studierna på KHS och den nuvarande berömmelsen som konstnär. Kontakta henne vetja - hon bor någonstans Söder om Söder i Sthlm.
Känner Du till hur "mamma" målade innan hon blev "mamma" ??
Vet ej - men skriv till henne och fråga. Printa ut bilden och skriv ett vanligt brev på papper. Hon heter bara Karin Andersson ( Mamma, är ett smeknanmn från studieåren), och bor i Bandhagen, (gift med Jockum Nordström). Hon är mycket trevlig och social, och har ingenting emot att få frågor om sin konst.
Vet ej - men skriv till henne och fråga. Printa ut bilden och skriv ett vanligt brev på papper. Hon heter bara Karin Andersson ( Mamma, är ett smeknanmn från studieåren), och bor i Bandhagen, (gift med Jockum Nordström). Hon är mycket trevlig och social, och har ingenting emot att få frågor om sin konst.
"Mycket trevlig och social", men vill tyvärr INTE kännas vid sina tidiga alster, jag har en dokumentation som heter
duga av dokument som helt säkert binder henne till min grand canyontavla men det hjälper inte ett skvatt, hon
nekar hårdnackat genom sin gallerist, själv har hon inte sagt någonting förutom att hänvisa till Magnus Karlsson.
Att detta förnekande är ett känt faktum bland auktionhusen är tydligen allmängods i den innersta kretsen.
Ärligt talat så hade jag nog inte heller velat kännas vid den som etablerad konstnär. Även om man som person gärna står för sin tidiga historia så har ju alster gjorda innan man börjar sin bana som professionell konstnär lika lite med det konstnärsskapet att göra som teckningar gjorda på lekis i barndomsåren. Bägge har lett fram till den kreativa bana man har idag, och är definitivt verk av personen, men är inte att betrakta som verk utav konstnären ifråga. Det är nog extremt få konstnärer som varit kreativa genier alltsedan de första stapplande stegen och vars tidiga verk klarar av att jämföras med deras professionella.
Ärligt talat så hade jag nog inte heller velat kännas vid den som etablerad konstnär. Även om man som person gärna står för sin tidiga historia så har ju alster gjorda innan man börjar sin bana som professionell konstnär lika lite med det konstnärsskapet att göra som teckningar gjorda på lekis i barndomsåren. Bägge har lett fram till den kreativa bana man har idag, och är definitivt verk av personen, men är inte att betrakta som verk utav konstnären ifråga. Det är nog extremt få konstnärer som varit kreativa genier alltsedan de första stapplande stegen och vars tidiga verk klarar av att jämföras med deras professionella.
Hallå,
Väldigt många konstnärer (och andra) fastnar i ett bildspråk,/språkbruk, ett manér, blir lätta att känna igen, säljer bra. Några stora har bytt färg då och då.
Håller med om att verket är ganska trist, men väldigt intressant. Som Claes Moser (Antikrundan) predikar, de tidiga verken är mest värdefulla. Att förneka sina första trevande försök är förkastligt, tycker jag.
Den här bilden skulle jag gärna hänga upp på väggen...
So long...
Ärligt talat så hade jag nog inte heller velat kännas vid den som etablerad konstnär. Även om man som person gärna står för sin tidiga historia så har ju alster gjorda innan man börjar sin bana som professionell konstnär lika lite med det konstnärsskapet att göra som teckningar gjorda på lekis i barndomsåren. Bägge har lett fram till den kreativa bana man har idag, och är definitivt verk av personen, men är inte att betrakta som verk utav konstnären ifråga. Det är nog extremt få konstnärer som varit kreativa genier alltsedan de första stapplande stegen och vars tidiga verk klarar av att jämföras med deras professionella.
Då undrar vän av ordning om man även kan förneka sin skrivna signatur på andra ställen, är det inte
straffbart att bestrida sin egen underskrift på t.ex. skuldförbindelser, avtal etc ?
För övrigt finns det ju en hel drös konstnärer som varit "mogna" redan i tidiga år genom århundradena,
både inom konsten och musiken.
Moraliskt undrar man om man kan förneka sitt eget verk bara för att man anser sig så mycket bättre nu.
Förmodligen är skälet till förnekandet att man är rädd för att de som investerat stora pengar i ens nutida
konst kan få kalla fötter när de ser de tidiga verken.
Absolut, jag tycker själv att det är mer intressant att se vad som lett fram till den personliga utvecklingen än den sista produkten, eftersom jag själv är mest intresserad av eget skapande. Men för dem som ser konstverk som en ekonomisk produkt så är det naturligt att värna om varumärket genom att inte skapa associationer som kan tänkas ha negativa effekter på det man vill sälja nu. Tror inte att det är en slump att konstnären ifråga hänvisar till sin gallerist, då behöver hon inte säga bu eller bä själv. För visst finns det exempel på konstnärer som varit mogna tidigt, men detta är knappast ett exempel på det. Detta skiljer sig väldigt mycket mot hennes arbeten efter sin konstnärliga utbildning. Jag skulle varken vilja förneka något som jag har gjort efter bästa förmåga tidigare i mitt liv, men professionellt så är det ofta ingen god idé att skylta med det heller, så jag kan förstå intressekonflikten i det privata vs det professionella i det här fallet. För det är ju inte producentens fel att marknaden är trångsynt.
Jag har inget specialintresse för nutida konst, men jag har ett närmast fotografiskt
minne vad gäller signaturer och föremål. Ponera att jag införskaffat tavlan med ett
ekonomiskt huvudsyfte, alltså som en investering och betalat en summa därefter.
Sedan visar sig värdet vara försumbart, eftersom konstnären (den högt eftertraktade)
inte vill kännas vid "verket".
Jag har forskat runt "mamma" och hennes praktikantanställning på Moderna Museét
i mitten på 1980-talet. Där kom hon i kontakt med Dick Bengtsson och blev helt
betagen av hans målning "bergsvandrare" som finns i utställningskatalogen från 1983.
I boken om Dick Bengtsson finns Karins tummade avtryck på målningen i katalogen.
Jmf dessutom signaturen grafologiskt med senare signaturer av "mamma", den som
inte tror att det är hon som målat min utsikt över "toroweap point" räcker upp en hand.
Jag känner med dig, jag har gjort ett par liknande köp, tidiga verk som förmodligen är riktiga men där det inte går att få dem erkända. Karin Mamma Anderssons verk kan jag inte alls så jag vågar inte säga något om äktheten på din tavla, men oavsett om den är äkta eller ej så blir det ju svårt, för att inte säga omöjligt att sälja den som ett verk av henne om hon inte själv vill verifiera det. Det hade dock varit intressant att rättsligt pröva fallet, som du nämnde, om man faktiskt kan bestrida sin egen signatur och vems ekonomiska intresse/skada som anses ha prioritet i ett sådant fall.
Comment