Allmänt meddelande

Collapse
No announcement yet.

Kruk- och kakelugnsmakaresläkten Björnberg

Collapse
X
 
  • Filter
  • Klockan
  • Show
Clear All
new posts

  • Kruk- och kakelugnsmakaresläkten Björnberg

    Om familjen Björnberg i Stora Mellby och deras kruk- och kakelmakare finns nog en hel del att berätta. Från Stora Mellby utgick dom, och blev bosatta på olika orter. Bland annat då Trollhättan, Amnehärad, Baltak utanför Tidaholm och Stockholm.
    Hoppas kunna återkomma mer om detta senare.

    Josefina Björnberg däremot blev kvar i Stora Mellby, och om henne handlar detta första inlägg.

    En alldeles underbar berättelse tycker jag att den artikel som publicerades i det socialdemokratiska kvinnoförbundets tidning Morgonbris nr.4 1913 är. Där berättas om ett besök hos Josefina Björnberg och hennes verkstad.
    Artikeln, "Ett besök hos krukmakerskan", börjar på sidan 6, och sedan får man navigera sig nedåt/uppåt och åt sidan samt även hoppa över någon sida för att komma vidare i texten. Allt detta ev "bök" får man dock full valuta för.
    Den sida du försökte nå kunde inte hittas, det kan bero på att du klickat på en länk som inte fungerar, att du skrivit in en adress fel eller att sidan du försökt nå är bortagen eller flyttad.


    Även i Idun nr. 48 1909 finns något skrivet om Josefina Björnberg (och även om Hilma Persson Hjelm samt fyra andra konsthantverkare). På sidan 572 börjar artikeln om sex kvinnliga konsthantverkare. http://www.ub.gu.se/fasta/laban/erez...df/1909_48.pdf

    Dessa artiklar samt en hel del mer om Josefina Björnberg och även något om hennes svåger Gustaf Eriksson finns åtegivna i Bjärke hembygdsförenings skrift "Glimtar från Bjärkes härads folkliv i nu- och gången tid" från 1990.

  • #2
    På inlägg 317 visar här Lars M en vas av Josefine/Josefina Björnberg http://precisensan.com/antikforum/sh...eramik!/page32

    Comment


    • #3
      Lägger här in lite upplysningar om första och andra generationen kruk- och kakelugnsmakare Björnberg. Även födelsedata för några ur den tredje generationen finns med.
      Allt detta är taget från kyrkoarkiv som husförhörslängder. Jag har tidigare fått uppfattningen att allt i dessa husförhörslängder inte alltid stämmer. Det är då i första hand fråga om flyttningsdatum, men även ibland födelsedatum och -ort.
      Planerar att senare komplettera med ytterligare upplysningar om generation två och tre.

      Carl Axel Björnberg, född den 1/1 1813 i Seglora församling, finns under 1830- och början av 1840-talet boende vid Klutagård i Åsaka socken, Lekåsa pastorat tillsammans med hustrun Ingrid Ericsdotter, född den 25/2 1814 i Lekåsa och barnen Alexander Magnus f. 3/5 1835, Johanna Charlotta f. 16/2 1837 och Eric Fredric f. 6/6 1843. Alla barnen födda i Åsaka socken.
      1843 tycks familjen flytta till Heddeberg (Krokstorp) i Djupsås rote, Essunga socken (Essunga kyrkoarkiv).
      Där föds sönerna Axel Rudolf den 24/1 1848 och Johan Frithiof den 18/10 1850.
      Alexander Magnus flyttar till Mariestad 1852 och Johanna Charlotta till Nora 1858.
      Dottern Anna Hedda föds den 23/11 1853 och Adolf Simon den 23/12 1857.
      Carl Axel Björnberg flyttar tillsammans med hustru och barnen Axel Rudolf, Anna Hedda och Adolf Simon år 1862 till Stora Mellby.
      Erik Fredrik har 1860 flyttat till Göteborg och Johan Frithiof beger sig 1862 till Nora.
      (Erik Fredrik se utflyttn. Nr 248 år 1863 Karl Johans församling G-borg)
      Däremot tycks Alexander Magnus nu ha återvänt, och tar troligtvis över faderns verksamhet.

      Kakelugnsmakare Alexander Magnus Björnberg finns sedan boende vid något som kallas Krogstorp, men det är troligtvis samma ställe som där föräldrarna var bosatta.
      Dit kommer 1865 den blivande hustrun Anna Pettersdotter tillsammans med sin son Carl Johan, vilken dock avlider i unga år.
      Efterhand föds så barnen August Theodor f. 8/9 1866, Herman f. 11/7 1868, Anna Mathilda f. 4/10 1870 och Gustaf Adolf f. 5/7 1872.
      1873 flyttar familjen till Kartegården inom församlingen, och där föds så barnen Maria Josefina den 25/3 1874 och Karl Johan den 15/1 1876 (d. 6/3 1877).
      1876 blir det dags för familjen att även dom flytta till Stora Mellby, och där kommer så Karl Otto till världen den 8/1 1878 och Karl Axel den 4/8 1881.

      I Stora Mellby har Carl Axel Björnberg, vilken tituleras fabrikör i flyttningslängd och arrendator i hsf. längd, med familj blivit bosatta vid Kvarnbacken.
      Nu tycks Erik Fredrik ha återvänt från Göteborg, men 1870 flyttar han till Stockholm för att återvända 1873. 1874 flyttar han återigen, och nu till Uppsala. Senare startar han egen kakelfabrik utanför Tidaholm.
      Axel Rudolf lämnar föräldrahemmet 1873 för att bosätta sig i Trollhättan och där så småningom starta en egen kakelfabrik.
      Adolf Simon lämnar också Stora Mellby 1873 och han hamnar då i Gränna.
      1878 har han dock återvänt, nu från Velinge (hos brodern Erik Fredrik) , till hemorten och där stannar han till 1883 då det blir flytt till Ed i Dalsland. Senare startar han tillverkning vid egen verkstad i Amnehärad.

      Carl Axel Björnberg avlider den 19/6 1877 och hustrun Ingrid den 2/12 1880.

      Alexander Magnus Björnberg driver därefter verksamheten vidare vid Kvarnbacken i Stor Mellby till sin bortgång den 21/3 1897.
      Last edited by Bengt H.; 2013-12-22, 16:33.

      Comment


      • #4
        Härlig julläsning, Bengt H! Och naturligtvis mycket bra grävt!

        Gott slut och Gott nytt på dig!
        p-son

        Comment


        • #5
          Tack för uppskattningen, Polsson!

          Gott slut och Gott nytt även till dig!

          Comment


          • #6
            Bengt H i gammal, god men också gedigen stil.
            Bra jobbat.

            Gott slut och Gott nytt!

            Comment


            • #7
              Instämmer med Polsson och Gideon, tack för att du forskar och delger oss resultaten Bengt.

              Comment


              • #8
                Tack Bengt H

                Mvh/Bengt N

                Comment


                • #9
                  Vad roligt och stimulerande med Er respons, Gideon, Rosa och Nobe.
                  Tack så mycket för det!

                  Comment


                  • #10
                    Fortsätter här med att försöka följa Carl Axel Björnbergs söners resor fram till egna verkstäder. Nu visade det sig inte vara så lätt eftersom dom inte alltid gick att återfinna på de orter dit de enligt husförhörslängder uppges vara avflyttade till.
                    Dessa husförhörslängder är inte heller så tillförlitliga angående datum för in- och utflyttning. Det verkar vara så att det inte så sällan kan dröja både ett eller flera år innan personerna har blivit antecknade i kyrkböckerna i samband med flytt. Dessutom kan man inte alltid helt lita på de angivna födelsedatum och -orter som finns angivna där.
                    Börjar därför med en tveksamhet. I husförhörslängderna finns angivet att de flesta av syskonen var födda i Essunga socken, och detta Djupsås, som var det rote där familjen då var bosatta, finns redovisat i Essunga kyrkoarkiv. Däremot finns uppgifter om att Djupsås skall ha varit beläget i Åsaka socken. Någon vidare undersökning om det rätta förhållandet har inte gjorts.

                    Den äldste sonen var Alexander Magnus vilken föddes i Åsaka socken den 3/5 1835.
                    Efter att familjen bosatt sig vid Heddeberg (Krokstorp) i Djupsås rote, så uppges Alexander M. ha avflyttat till Mariestad 1852.
                    Där kommer han i lära hos kakelugnsmakare Meister, men denna orts kyrkoarkiv uppger Björnberg som inflyttad 1854 och som avflyttad året efter till Lidköping.
                    Trots en grundlig undersökning i Lidköpings kyrkoarkiv har han dock inte kunnat återfinnas i denna stad.
                    I början av 1860-talet finns Alexander Björnberg i varje fall åter i Djupsås, och där verkar det som att han övertagit verkstaden efter fadern när denne och de övriga i familjen flyttade till Stora Mellby.
                    Där vid Krokstorp, Djupsås gifter sig Alexander M. med Anna Pettersdotter 1865. Familjen utökas sedan tämligen snabbt, och 1873 när familjen flyttade till Kartegården i Essunga församling, har fyra av barnen kommit till världen. Där i Kartegården föds ytterligare två barn, däribland då Josefina.
                    1876 blir det även dags för denna familj att bosätta sig i Stora Mellby, och efter att fadern avlidet året efter blir det Alexander som driver kruk- och kakelugnsmakeriet vid Kvarnbacken.
                    Där vid Kvarnbacken i Stora Mellby utökas familjen med ytterligare två söner, och efterhand kommer dessa och deras äldre bröder i lära hos sin far i verkstaden. Även systern Josefina lyckades få tillträde dit och utbildade sig till krukmakare.
                    Efter att Alexander Magnus Björnberg avlidit den 21/3 1897, blir det så småningom Josefina Björnberg som tar ansvaret för verkstaden vid Kvarnbacken i Stora Mellby.
                    Återkommer med något mera om Josefina och hennes bröder senare.

                    Eric Fredric Björnberg blev född den 6/6 1843 i Åsaka socken.
                    1860, när familjen var bosatta i Djupsås, begav han sig till Göteborg och blev där lärling hos kakelugnsmakare Johan Bergqvist i Karl Johans församling.
                    Enligt kyrkoarkiven skall han därifrån ha avflyttat till Uppsala 1863, men där har han inte kunnat återfinnas.
                    Däremot återfinns han i Gränna och hos kakelugnsmakare Lustig år 1864. Dit skall han ha kommit inflyttande detta år från Karl Johans församling i Göteborg. Samma år blir det flytt till Stockholm.
                    Tydligen har Eric Fredric Björnberg någon gång under 1860-talet återvänt till sin familj som nu var bosatt vid Kvarnbacken i Stora Mellby. Därifrån finns han i varje fall antecknad som avflyttad till Stockholm 1870, och därifrån kom han åter till Kvarnbacken tre år senare.
                    1874 var det tydligen återigen dags att bege sig ut på nya äventyr. Uppsala uppges ännu en gång som den nya bostadsorten, men inte heller vid det tillfälle har det varit möjligt att återfinna Eric Fredric Björnberg i deras kyrkoarkiv.
                    Emellertid finns han detta år som inflyttad till Trollhättan och är där bosatt vid samma plats som brodern Axel Rudolf. Redan samma år lämnar han dock Trollhättan för att bosätta sig vid Smedsgården i Madäng, Velinga socken i närheten av Tidaholm tillsammans med nyblivna hustrun.
                    Där övertog Eric Fredric Björnberg en verkstad efter kakelugnsmakare Lars Johan Kullberg, vilken avlidit några år tidigare.
                    Till sin hjälp där vid Smedsgården hade han under en tid brodern Adolf Simon.
                    1877 lämnade emellertid Björnberg verkstaden vid Smedsgård och flyttade med familjen, som nu också bestod av sonen August Erhard, till Stenskogen vid Hyltegården, Madäng.
                    I verkstaden arbetade då också gesällen Carl Gustaf Fredriksson.
                    I Kommerskollegiums fabriksberättelser återfinns Björnberg från och med år 1877, och detta år uppges han tillsammans med en arbetare ha tillverkat 40 kakelugnar och 600 diverse lerkärl.
                    Under de följande åren och fram till 1890, vilket är det sista år som dessa fabriksberättelser har varit tillgängliga, anges mestadels en arbetare vid verkstaden samt en produktion varierande mellan 15 till 35 kakelugnar och 350 till 2400 stenkärl årligen.
                    1892 avflyttar dock familjen Björnberg från Velinge socken för att bosätta sig i närliggande Baltaks socken, och där slog dom sig ner vid Lugnet, Marbotorp.
                    Som hjälp i verkstaden hade han då troligtvis sönerna August Erhard, vilken föddes den 7/1 1876 i Velinge socken, och Karl Axel, född den 17/8 1881 också han i Velinge socken.
                    Kakelugnsmakare Erik Fredrik Björnberg avled den 2/4 1900 och kakelugnsarbetare August Erhard Björnberg den 30/6 1908.
                    Möjligen drev Karl Axel Björnberg verksamheten vidare under några år, men 1920 avflyttade han till Solna, och titulerades då krukmakare.
                    Solna kyrkoarkiv ger oklara uppgifter om Björnbergs vistelse där, men i Hässelby kyrkoarkiv (Spånga församling) finns antecknat att han inflyttade från Solna till sin kusin Herman Björnberg i Hässelby 1921. Där var sedan Karl Axel troligtvis verksam i Herman Björnbergs kruk- och kakelugnsmakarverkstad fram till 1927, då han uppges ha avflyttat till Solna. Där finns han också antecknad som inflyttad detta år, men därefter har det inte varit möjligt att följa hans vidare öden.
                    Karl Axel Björnberg avled den 14/9 1952 i Solna församling.

                    Comment


                    • #11
                      Enligt kyrkoarkiven lämnar Axel Rudolf Björnberg, född den 24/1 1848 i Djupsås, hemmet vid Kvarnbacken i Stora Mellby tillsammans med blivande hustrun för att bosätta sig i Trollhättan år 1873. Andra källor säger att året var 1872, och troligtvis stämmer detta.
                      I varje fall slår sig paret ned vid något som kallades Stafvered, och där fastigheten ägdes av Trollhätte kanalbolag. Vid fastigheten hade tidigare kakelugnsmakare Anders Magnus Jacobsson varit boende, och möjligen hade denne där en verkstad som Björnberg övertog.
                      Där var under åren även någon eller några gesäller bosatta, däribland Axel Rudolfs bror Eric Fredric.
                      1883 flyttade emellertid familjen Björnberg, som nu blivit tämligen stor, till Rödjan nr. 3. Med vid flytten följer också gesällen Frans Ludvig Rosengren, född den 13/4 1843 i Kungälv, tillsammans med sin familj.
                      Den 14/10 1885 fick makarna Björnberg sonen Elmer Rudolf, och det var denne som senare kom att ta över verksamheten efter fadern.
                      Brorsonen Herman Björnberg kom 1889 inflyttade till fastigheten, där det då fanns tämligen många personer boende. Året före hade också Axel Rudolf Björnbergs bror Adolf Simon kommit att bosätta sig där under fem år med sin familj.
                      Axel Rudolf Björnberg, som då titulerades fabrikör, blev änkeman 1895, men gifte om sig året efter.
                      Förutom en mängd barn, fanns vid denna tid även en hel del ”kakelfolk” boende i fastigheten, bl.a. då porslinsmålaren Wilhelm Olsen.
                      Elmer Rudolf Björnberg bildar 1911 egen familj och tituleras då kakelverkmästare.
                      Kakelfabrikör Axel Rudolf Björnberg avled den 12/2 1918 och då fick troligtvis sonen Elmer Rudolf ta över ledningen för kakelfabriken. Denne får också efterhand titeln kakelfabrikant.
                      Den 19/9 1928 avled kakelfabrikör Elmer Rudolf Björnberg.

                      I skriften ”Svenska Industrien” finns några fakta om Trollhättans Kakelugns- och Lerkärlsfabriks Aktiebolag. Där finns uppgivet att företaget grundades 1897, och då torde detta gälla tidpunkten när det ombildades till aktiebolag.
                      I 1907 års utgåva av skriften (1904 års uppgifter) går det att se att det då fanns 32 arbetare vid verkstaden, och att verkställande direktör var A.R Björnberg.
                      I 1911 års utgåva (1908 års uppgifter) är antalet arbetare fortfarande 32 stycken och styrelsen bestod av A.R. Björnberg samt hans söner Helge och Elmer.
                      1908 tillverkades 703 kakelugnar och 6995 spiskakel.



                      Den yngste bland bröderna, Adolf Simon Björnberg, föddes den 23/12 1857 i Djupsås.
                      Även Adolf Simon lämnar Kvarnbacken, och för hans del blir det Gränna som han beger sig till 1873 enligt kyrkoarkivet. Där finns han som lärling hos kakelugnsmakare Brockman, men 1874 uppges han ha flyttat till Trollhättan.
                      Där kan Adolf Simon emellertid inte återfinnas vid denna tidpunkt, så möjligtvis återvände han till Kvarnbacken i Stora Mellby. Därifrån finns han i varje fall år 1876 inflyttad till Velinge socken där brodern Erik Fredrik drev en egen verkstad. Året efter återvänder Adolf Simon Björnberg till Kvarnbacken, men under åren 1878 och 1879 fullgjorde han sin militärtjänstgöring.
                      Möjligen var Adolf Simon under de följande åren också bosatt på annan ort, även om det inte finns antecknat i kyrkoarkivet. I varje fall finns antecknat att han 1883 lämnar Kvarnbacken för att bosätta sig i Dals Ed tillsammans med blivande hustrun. Där startar han upp egen verksamhet, och efter något år får han hjälp av gesällen August Andersson vilken kommer inflyttade från Mellby.
                      Under åren utökas så familjen, men 1888 beslöt sig Adolf Simon Björnberg att tillsammans med dem och gesällen flytta vidare till Trollhättan och brodern Axel Rudolfs kakelfabrik.
                      Där blir det tillökning i familjen genom bland annat sonen Axel Rudolf Knut, som föddes den 18/9 1889. Nästa bostadsort blir Kungsbacka, och dit beger sig familjen 1893.
                      Nu blev det ingen långvarig vistelse där, utan redan samma år går flyttlasset till närliggande Hanhals. Samtidigt med Björnbergs kom också kakelugnsmakare Bäckvall att bosätta sig vid Hålabäck nr. 1. Där hade tidigare kakelugnsmakare Gisselson varit bosatt, så troligtvis tog de båda kompanjonerna över dennes verkstad.
                      Efter något år avflyttade dock Bäckvall, och då blev Björnberg ensam kakelugnsmakare på platsen.
                      Där blev sedan familjen kvar till 1901 då det blev flytt till den slutliga bostadsorten i Amnehärad i den nordligaste delen av Skaraborgs län.
                      I Amnehärad slog sig Björnbergs ner vid Gunnarstorp Nolgård i Gunnarstorp rote, och där tog Adolf Simon över verkstaden efter kakelugnsmakare Carl Johan Björkman, som avlidit samma år. Enligt uppgift* så var tillverkningen av kakelugnar inte så omfattande, eftersom efterfrågan hade börjat att minska vid denna tid. I stället bestod den huvudsakliga produktionen av lerkärl som krukor, fat m.m. Dessa lastades sedan på en dragkärra som Björnberg med hjälp av hustrun drog iväg med på försäljningsresor till marknader och hushåll i bygden.
                      Familjen, förutom två döttrar som flyttat till Nord-Amerika, blir senare bosatta vid Torsvid Sörgård i samma rote. Några år senare finns dom vid Torsvid Mellomgård, där en lantgård inköptes, men då har ännu en dotter samt en son begivit sig till det stora landet på andra sidan Atlanten.
                      Kvar av barnen fanns nu bara Axel Rudolf Knut, som blir upplärd i kakelugnsmakaryrket, troligtvis under en tid även hos farbrodern Axel Rudolf Björnberg i Trollhättan.
                      Sannolikt bedrev Axel Björnberg ingen egen tillverkning, utan sysslade med uppsättning av kakelplattor och kakelugnar. Med detta hade han dock full sysselsättning och inte så sällan fick sonen Karl följa med som hantlangare. Även Nora Bergslags Järnväg anlitade Axel Björnbergs tjänster, och detta kunde medföra arbete långt ifrån hemmet. Förutom kakelugnsmakeriyrket drev Axel Björnberg även ett jordbruk.
                      Adolf Simon Björnberg avled på Amnehärads ålderdomshem den 11/11 1935, och sonen Axel avled den 14/8 1968.

                      * Axel Björnbergs son Karl har skrivit de två berättelserna ”Amnehärad i minnen och forskning” (2002) och ”Nyss var tiden gammal” i vilka det berättas en del om hans far och farfar samt deras yrke.


                      Herman Björnberg skall i en intervju ha berättat att tre av hans farbröder hade bedrivit kakelugnsmakeriverksamhet i Västergötland, samt att en fjärde bedrivit detta i Amerika.
                      Denna bör då ha varit Johan Frithiof Björnberg som föddes den 18/10 1850 i Djupsås.
                      Nu lämnade Johan Frithiof föräldrarhemmet redan som tolvåring för att flytta till sin äldre syster i Nora år 1862. Systerns make var handlare i Nora, och hos honom fick troligtvis Johan Frithiof arbeta. Efter att ha flyttat till annan adress i staden 1867 titulerades han bokhållare, och efter att 1871 ha flyttat vidare till Axbergs socken och Dylta station fick han där titeln ”telegraphist”.
                      Johan Frithiof Björnberg lämnar dock Axberg 1873, och som avflyttningsort finns angivet ”Afvikna”. Detta tyder jag till att han har flyttat utan att ange vart han tänkte bege sig.
                      Även om det känns tveksamt, så kan Björnberg därefter ha utbildat sig i kakelugnsmakaryrket och avflyttat till Amerika.

                      Comment


                      • #12
                        Gediget arbete och intressant läsning, Bengt!
                        p-son

                        Comment


                        • #13
                          Tack så mycket för det, Polsson!


                          Jag hade hoppats att kunna få ihop något mera om tredje generationen Björnberg, men tillsvidare får det stanna med detta.
                          Eftersom församlingsböckerna för de flesta församlinga i Stockholm inte varit tillgängliga för mig under denna period, har jag enbart gått efter flyttningslängder angående de olika flyttningar som skett, och som jag tidigare påpekat har dessa många gånger skett ett eller flera år tidigare än det år som finns antecknat.
                          Angående Gustaf Adolf Björnberg blev jag mycket hjälpt i lokaliseringen eftersom Polsson i en tidigare tråd redovisat Björnbergs vistelse i olika församlingar.


                          Herman Björnberg föddes den 11/7 1868 i Djupsås. Han växer sedan, som sina syskon, upp i Stora Mellby, där han tidigt får börja arbeta i faderns verkstad. 1889 flyttar han dock till Trollhättan där han får börja att arbeta i sin farbror Axel Rudolfs kakelfabrik. (1885 enligt ett dokument som finns hos Stockholms stadsmuseum).
                          Efter drygt tio år i Trollhättan beger sig Herman 1901 till Adolf Fredriks församling i Stockholm och blir där bosatt på Stora Badstugugatan 29 (Sveavägen).
                          1903 skall Björnberg enligt kyrkoarkiv bosätta sig i Johannes församling, och då även tagit ut lysning. Tyvärr finns denna församlings husförhörs- och flyttningslängder inte tillgängliga för den här perioden. Därför har det där inte varit möjligt att följa honom vidare i arkiven.
                          I Johannes församling föds i varje fall den äldsta dottern år 1904.
                          (I ett dokument som finns hos Stockholms stadsmuseum (S:t Erikssamlingen) uppges att Herman Björnberg kom inflyttande till Stockholm 1899, och att han då fick arbete hos kakelugnsmakaremästare Gustaf Svensson. Detta finns också återgivet i några skrifter utgivna av Hässelby hembygdsförening.
                          Troligtvis stämmer dessa uppgifter, eftersom Herman Björnberg i 1900-års folkräkning återfinns förutom i Trollhättans församling även i Adolf Fredriks. Där finns han inneboende hos familjen Nyman. Sammalunda gör brodern Gustaf Adolf några år senare.)

                          Herman Björnberg återfinns dock i Hässelby kyrkoarkiv där han finns inflyttad från Kungsholms församling 1909 tillsammans med hustru och dotter.
                          En titt i Kungsholms flyttningslängd visar att Björnberg med fru och dotter flyttade dit 1905 och då från Johannes församling. I Kungsholmen var dom bosatta vid Parkgatan 10.
                          I Hässelby blir familjen enligt kyrkoarkiv bosatta vid Hässelby villastad 175, Hinnekullen, och där föds efterhand ytterligare en dotter.
                          I de tidigare nämnda skrifterna och dokument uppges verkstadens adress till Granskogsvägen, dåvarande Glädjevägen.
                          Till sin hjälp i verkstaden hade Björnberg under en tid krukmakaren Helmer Agaton Tomasson. Denne hade ungefär fem år tidigare varit krukmakarlärling hos Augusta Dorotea Ljungqvist född Nyman, vilken var dotter till paret Nyman hos vilka Björnberg hade varit inneboende under sin första tid i Stockholm.
                          Under 1920-talet var kusinen och krukmakaren Karl Axel Björnberg boende hos familjen Björnberg i Hässelby, och då sannolikt behjälplig i verkstaden.
                          Där tillverkades i huvudsak blomkrukor och kakel till kakelugnar, men också många andra saker som bl.a. lergökar. Detta pågick fram till 1934 då Herman Björnberg beslöt sig för att stänga verkstaden. Denna brann sedan ner 1937.
                          Kruk- och kakelugnsmakare Herman Björnberg avled den 9/9 1949.

                          I samband med nedläggningen av verkstaden 1934, så gjorde Stockholms stadsmuseum en dokumentering av verksamheten med bl.a. fotografering och intervju av Björnberg.
                          Denna dokumentation går att ta del av genom det digitala stadsmuseet http://digitalastadsmuseet.stockholm.se/fotoweb/
                          Skriv in t.ex. ”krukmakeri” i sökrutan, så kommer dokumentationen fram som ett av alternativen.
                          Denna går sedan att laddas ned, men ev. kan något virusprogram ställa frågan om man vill fortsätta. Naturligtvis är det då upp till var och en att avgöra om man vill fortsätta nedladdningen genom att än en gång klicka på nedladdningsknappen.

                          Som tidigare omnämnts så har Hässelby hembygdsförening i sitt hembygdsblad publicerat några artiklar om Herman Björnberg och hans verkstad.
                          Förtjänstfullt har Gideon skrivit av dessa och visat dom här på PES.
                          Last edited by Bengt H.; 2014-02-02, 19:59.

                          Comment


                          • #14
                            Gustaf Adolf Björnberg föddes även han i Djupsås, och detta skedde den 5/7 1872. Uppväxtåren tillbringades i Stora Mellby där han fick sin yrkesutbildning i krukmakarverkstaden.
                            1896 var det dock dags att lämna föräldrahemmet, och den nya bostadsorten kom att ligga i Johannes församling, Stockholm. Närmare bestämt Döbelnsgatan 32.
                            Där blev inte kakelugnsmakare Björnberg så långvarig, utan året efter bosatte han sig vid Odengatan 16 i Hedvig Elenoras församling.
                            Vid 1900-talets början återfanns Björnberg i Kungsholms församling, men 1902 blir det flytt till Adolf Fredriks församling och Badstugugatan 29. Där avlöste han troligtvis brodern Herman som inneboende hos Karl August Karlsson Nyman och dennes hustru Emma Nyman samt deras två barn.
                            Efter att Karl August Nyman avlidit 1905 flyttade Emma Nyman och Gustaf Björnberg till Solna året efter.
                            Där blir de två bosatta vid området Delta (Huvudsta villatomt nr. 4) och driver där något som kallas Delta lerkärlsfabrik.
                            Dit kom också Emma Nymans dotter Augusta Dorothea, vilken hunnit med att gifta sig, skilja sig och få en son. Efter några år på platsen flyttade hon tillsammans med sonen till Mariefred 1908,
                            Samma år flyttade även Emma Nyman och Gustaf Björnberg. Emma till Oskars församling och Gustaf till Matteus.
                            I denna församling blir Björnberg boende vid Tomtebogatan. Vid denna gata hade Rörstrand bostäder till sina anställda, så möjligen arbetade han under denna tid åt detta företag. Kanske med att sätta upp deras kakelugnar.
                            Nu dröjer det ända till 1936 innan Gustaf Björnberg påträffas i kyrkoarkivet igen, och det är i samband med utflyttning från Matteus församling. Gissningsvis har han dock under dessa nästan trettio år hunnit med att vara bosatt på en del andra orter än denna.
                            I varje fall anges han 1936 ha avflyttat till Adolf Fredriks församling, och därefter blir det en hektisk period för Björnberg med bosättning i Matteus, Jacobs och Maria Magdalenas församlingar, innan han 1939 slutligen hamnar i Oscars församling.
                            Där avlider kakelugnsmakare Gustaf Adolf Björnberg den 25/1 1943.

                            Nästa broder att försöka följa en bit på livets väg är Karl Otto Björnberg, vilken föddes den 8/1 1878 i Stora Mellby.
                            Även han fick troligtvis lära sig kruk- och kakelugnsmakaryrket i familjens verkstad vid Kvarnbacken.
                            Enligt husförhörslängden skall Karl Björnberg 1904 ha flyttat till Karl Johans församling i Göteborg. Tyvärr har det inte gått att hitta honom där, och därigenom inte heller följa honom vidare.
                            Enligt Herman Björnberg skall dock även brodern Karl ha blivit bosatt i Stockholm, och där arbetat som kakelugnsmakare.
                            I varje fall avled kakelugnsmakare Karl Otto Björnberg den 27/2 1948 vid vårdhemmet Stureby i Enskede.

                            Den yngste av bröderna var Karl Axel Björnberg , född den 4/8 1881 i Stora Mellby. Som sina bröder kom också han att arbeta med krukmakeri, men i motsatts till dessa och farbröderna stannade han kvar i Stora Mellby.
                            Där var han verksam i verkstaden vid Kvarnbacken, som vid 1900-talets början hade övertagits av systern Josefina. I verkstaden fanns också svågern Gustaf Eriksson. Denne flyttade dock tillsammans med makan Matilda, Axels andra syster, in till samhället Stora Mellby 1909.
                            I slutet av 1920-talet flyttade även Axel in till samhället och kom där att hjälpa Gustaf Eriksson i dennes krukmakarverkstad vid Björneborg.
                            Krukmakeriarbetaren Karl Axel Björnberg avled den 15/4 1941 i Stora Mellby.

                            Även om Anna Mathilda Björnberg, som föddes den 4/10 1870 i Djupsås, inte direkt blev krukmakare, så fick hon nog på flera olika sätt vara med i krukmakeriverksamheten, bl.a. då i samband med försäljningen av varorna. Detta inte bara vid Kvarnbacken, utan också senare vid makens verksamhet vid Björneborg inne i Stora Mellby.
                            1905 gifte hon sig med krukmakaren Gustaf Eriksson, och makarna flyttade enligt husförhörslängden in till samhället Stora Mellby 1909. Gustaf Eriksson berättar dock i en artikel att detta skedde 1907, och då är det säkerligen detta årtal som är det riktiga.
                            Gustaf Hjalmar Eriksson föddes den 12/12 1870 i Vänersborg. Vid ungefär 20-års ålder kom han till kruk- och kakelugnsmakare Karl Johan Bergqvist i Majorna, Karl Johans församling, Göteborg. Där skall han enligt hsf.längd ha stannat till 1903, men enligt uppgift i tidigare nämnda artikel var året 1901. I varje fall kom han då till Björnbergs verkstad vid Kvarnbacken i Stora Mellby, och blev där till stor hjälp för Josefina Björnberg.
                            Makarna Eriksson-Björnberg byggde efter flytten till samhället Stora Mellby förutom bostadshus även en krukmakarverkstad.
                            Till att börja med tillverkades mestadels lerkärl som t.ex. krukor, fat och skålar vid G. Erikssons Lerkärlsfabrik vid Björneborg, men efterhand övergick han mer till prydnadsgodset.
                            Från ungefär 1930 fanns också svågern Axel Björnberg till hjälp vid verkstaden.
                            Tillverkningen vid Björneborg upphörde ungefär 1950, men försäljningen av varorna fortsatte en bra bit in på 1950-talet.
                            Anna Mathilda Björnberg avled den 25/9 1950, och maken några år senare.
                            I Västergötland hembygdsförbunds skrift Västgötabygden nr 1 från 1953 finns en artikel om krukmakare Gustaf Eriksson, och en sådan finns också i Bjärke hembygdsförenings skrift ”Glimtar från Bjärke härads folkliv i nu- och gången tid” från år 1990.
                            Även i denna tråd finns en hel del om ”Pottemakar´n i Mellby” och hans keramik. http://precisensan.com/antikforum/sh...ht=tora+Mellby

                            Slutligen då Maria Josefina Björnberg som föddes den 25/3 1874 i Djupsås.
                            Mina förhoppningar var att hitta lite mer upplysningar om henne i bl.a. några tidningsartiklar, men tyvärr har detta inte lyckats ännu.
                            I de artiklar som länkades till i början av tråden berättas ju i alla fall något om Josefina/Josefine, och detsamma gör det på denna sida http://www.signaturer.se/Sverige/JosefineBjornberg.htm
                            Josefina Björberg flyttade från Kvarnbacken i slutet av 1920-talet, och bosatte sig inne i Stora Mellby. Där avled hon den 15/2 1931.
                            Last edited by Bengt H.; 2014-02-02, 20:00.

                            Comment


                            • #15
                              Under vinjetten Bjärkebygden publicerades den 22/3 1974 i Trollhätte Tidning en artikel om Josefine Björnberg i samband med att det var 100 år sedan hon föddes.
                              Efter tillstånd visar jag här den avskrivna texten.

                              100-års dagen av Josefine Björnbergs födelse

                              Krukmakerskan i Bjärke gjorde hantverket till konst

                              Instundande måndag är det 100 år sedan en av Bjärkes på sin tid kanske mest kända konstnär och personlighet föddes. En kulen februaridag år 1931 begrovs hon på St. Mellby kyrkogård och gravplats 7:85 har sedan dess förblivit en anonym, mer eller mindre bortglömd sådan. Den anspråkslösa graven har ingenting som minner att Josefina Björnberg, krukmakerskan från Kvarnbacken, vilar i den jord ur vilken hon en gång formade stor och fin konst. Inför årsdagen har emellertid en aktion igångsatts för att återuppliva minnet av bygdens dotter som Bjärke kan vara stolt över. TT vill gärna medverka och i några artiklar bidraga härtill.

                              Click image for larger version

Name:	Resize of Rotation of IMG.jpg
Views:	1
Size:	47,7 KB
ID:	551823

                              Sedan Josefine Björnberg gick ur tiden föll tyvärr hennes livsgärning mer och mer i glömska. Det var av ren tillfällighet och i ett helt annat ämne som emigrantforskaren intendenten P.H. Rosenström vid sina besök i bygden fann prov på utsökta och originella keramikföremål. Intresset väcktes allt mer efter samtal med folket i gårdarna och så rullade ett sällsamt människoöde upp.
                              Släkten Björnberg kan räkna sina adliga anor från 1647, framgår vid arkivforskning. Den härstammar från S. Djupsås vars fideikommiss anfadern förvaltade. Josefines farfar och farmor flyttade emellertid till gården Qvarnbacken vilken också tillhörde fideikommisset. Under små omständigheter grundlade där ”klanen Björnberg” den rörelse som under decennier skulle utveckla krukmakarkonsten från grå nyttovardag till högvärdig konst. Josefine Björnberg skulle avsluta den med hedersomnämnande från konstutställningar och Kungl. Hovleverantör.


                              Företagsledaren

                              I slutet på 1800-talet var kakelugnar med utsmyckningar något av status och det blev den kanske största artikeln till sekelskiftet då andra tider och mode kom till. De vita kakelugnarna kom i ropet och en driftomläggning var nödvändig. Josefine Björnberg, som lärt yrket av sin far, övertog vid hans död enligt löfte den keramiska verksamheten. Syskonskaran var stor och gården fordrade också dagsverken.
                              Företagsledaren Josefine Björnberg började då tillverka nyttogods som lerfat för mjölk, krukor för nedsaltning av matvaror – den tidens frysboxar.
                              Drejskivor och ugnar kom i full verksamhet och förutom designer och produktionschef fick också Josefine sköta försäljningschefens syssla. Den skötte hon genom att med häst och vagn besöka marknaderna i Vänersborg, Grästorp, Trollhättan m.fl. platser. Så sent som in på 20-talet kunde man också få se hennes rullande butik ner mot Älvdalen och Göteborg.


                              Hemligheten

                              Trots bekymren med produktionen av sina alster och de ekonomiska bekymmer som skulle följa henne livet igenom arbetade hon vidare på den idé som sedermera skulle ge henne berömmelse. Hon utexperimenterade en egen metod där en speciell blandning av kemikalier var hemligheten med den utsökta glasyr som gjorde hennes sista kollektioner, de högklassiska prydnadskrukorna, så omtalade. Det var många krukmakare och porslinsfabriker som var ute efter hennes recept men det förblev länge en förborgad hemlighet.
                              Det första världskriget med brist på bl.a. tyska kemikalier hämmade tillverkningen och så småningom blev metoden känd genom keramiker som arbetade i verkstaden.


                              Berömmelsen

                              Det var alltså för den utsökta glasyren som Josefina Björnberg blev berömd. Vid en uppmärksammad utställning i Stockholm gjorde hon ett mycket positivt intryck på ingen mindre än Elin Wägner. Hon var då medarbetare i damtidningen IDUN.
                              I samband med Stockholmsutställningen 1909 ”Det Svenska Konsthantverket” utgavs en bok där Gustaf Upmark under rubriken ”Keramik, glas och stenindustri” redogör för den svåra keramikkonsten. Kända namn i branschen som F.B. Stenbäck, Trelleborg och Olga Lanner, Arvika förekommer i berömmande ordalag. Josefine Björnberg omnämnes bland konstnärerna och vi citerar ” …. Det öfvervägande flertalet af dessa alster utgjordes på utställningen af prydnadskärl, vaser, krukor, urnor och skålar för blommor. De stå till sin karaktär hemslöjden nära och hit hör Josefine Björnberg, Kvarnbacken St. Mellby, som delvis arbetat efter Föreningen för svensk hemslöjds modeller. …. ”
                              Andra tidningar och journalister uppmärksammar också krukmakerskan från Bjärke och i Tidskriften Morgonbris, organ för socialdemokratiska kvinnor, skildrar Elisabeth Waern-Bugge mycket målande ett besök på Kvarnbacken.


                              Diktade

                              Historien, eller legenden om Josefine Björnberg lever än i dag. Som konstnär är hon erkänd. En sida av hennes personlighet får också komma med i bilden. Bland alla de problem hon hade att brottas med led hon i tysthet av sviterna från en sjukdom. I mörka stunder bytte hon ut drejskivan mot pennan och i en dikt, rättare sagt psalm, röjer hon sitt innersta väsen. Det gör hennes minne än mer berikande. Stilla och ödmjukt blickar hon tillbaka och ber om överseende för brister och fel. Det vackraste draget är kanske förböner och omtanke för släkt och vänner.

                              Dikten förpliktigar dessa som hon arbetade för och tänkte på, att på 100 årsdagen på värdigt sätt ge henne bygdens hyllning. I en krass och personlig tid bör underbara skärvor bli till beständigt minne lik som den glasyr krukmakerskan en gång fann lösningen till i den anspråkslösa verkstaden på Kvarnbacken.

                              Text: Gilles Färnlöf
                              Bilder och ursprungshandlingar: Åke Imark

                              Comment

                              Working...
                              X