AB och tennglaserat - vem?

[Gideon]

Den här klotrunda vasen i art deco, påminner mycket om vad Lönegren, Ebeling, Ollers med flera, har utfört med reliefer.
30 passar bra för det tänkta tillkomståret 1930, men kan förstås vara ett artikelnummer.
AB för namn eller verkstad, det är frågan.

Kom gärna med förslag, eller ännu hellre, lösningen på vem eller vad som har gjort denna 14 cm höga vas, med gedigen vikt i rödbrunt lergods.

[prylsnubben]

Jag gissar att Du har hittat en sen Anna Boberg. Bobergs återvände till Sverige 1929. Fram till sin död 1935
så levde hon i villan Stora Blecktornet på Södermalm där det säkert fanns gott om plats för en liten keramikateljé.

http://sv.wikipedia.org/wiki/Anna_Boberg

http://sv.wikipedia.org/wiki/Stora_Blecktornet

[Kaptenen]

Trevlig vas! Finns det några belägg för, att hon har gjort något med sina egna händer mer än att hon har hållit i pennan som formgivare?

[prylsnubben]

Trevlig vas! Finns det några belägg för, att hon har gjort något med sina egna händer mer än att hon har hållit i pennan som formgivare?

Nu tar Du tråden till oanade höjder Kaptenen, detta kan svälla ut att gälla hur många "keramiker" som helst. Kanske det bara blir ett
par gamla Polssonbekantingar kvar till sist.
Ps Hon verkade ha energi i alla fall AB.

http://www.ub.gu.se/fasta/laban/erez/kvinnohistoriska/tidskrifter/idun/1895/pdf/1895_24.pdf

http://www.ub.gu.se/fasta/laban/erez/kvinnohistoriska/tidskrifter/idun/1898/pdf/1898_49.pdf

[Gideon]

Trevligt att det finns en pes:are till som dristar sig till att tro på Anna Boberg.
Jag tänkte på henne, men vågade inte yppa namet i det här sammanhanget...
Tack för alla länkar!

Det så sant som prylsnubben i själva verket säger, att vi har många formgivare, men få egentliga keramiker bland namn som Hilma Persson Hjelm och Agda Österberg till exempel.
Det är lustigt, vi vet ingenting om Vicke Lindstrands första år som eventuellt skapande formgivare i lergods i andra halvan av 1920-talet, och inte heller någonting om Anna Bobergs sista tid på keramikområdet. Lärde hon sig krukmakarkonsten till slut, eller fick andra fortfarande dreja och dekorera åt henne efter skisser?

Den har vasen får mig att fundera hur det ligger till med den tio år långa resan genom Sverige, innan paret Boberg flyttade till Paris. Stannade paret till vid krukmakarverkstäder här och var?


Vas, jugend, H 31 cm, sign. AB 136 GP (Anna Boberg?)....
Från http://www.icollector.com/Vas-jugend...Boberg_i314003

Tyvärr får man inte se signeringen för att kunna göra en jämförelse, men också i denna 10 år gamla auktion i Ängelholm, sätts frågetecken för henne som kreatör. AB och 136 ger isåfall artikelnummer och inte år, som man kan tro av min vas.

En läsning av denna bok http://libris.kb.se/bib/1352068 kanske ger svaret.,

[E.B.]

Trevligt att det finns en pes:are till som dristar sig till att tro på Anna Boberg.
Jag tänkte på henne, men vågade inte yppa namet i det här sammanhanget...
Tack för alla länkar!

Det så sant som prylsnubben i själva verket säger, att vi har många formgivare, men få egentliga keramiker bland namn som Hilma Persson Hjelm och Agda Österberg till exempel.
Det är lustigt, vi vet ingenting om Vicke Lindstrands första år som eventuellt skapande formgivare i lergods i andra halvan av 1920-talet, och inte heller någonting om Anna Bobergs sista tid på keramikområdet. Lärde hon sig krukmakarkonsten till slut, eller fick andra fortfarande dreja och dekorera åt henne efter skisser?

Den har vasen får mig att fundera hur det ligger till med den tio år långa resan genom Sverige, innan paret Boberg flyttade till Paris. Stannade paret till vid krukmakarverkstäder här och var?

Vas, jugend, H 31 cm, sign. AB 136 GP (Anna Boberg?)....
Från http://www.icollector.com/Vas-jugend...Boberg_i314003

Tyvärr får man inte se signeringen för att kunna göra en jämförelse, men också i denna 10 år gamla auktion i Ängelholm, sätts frågetecken för henne som kreatör. AB och 136 ger isåfall artikelnummer och inte år, som man kan tro av min vas.

En läsning av denna bok http://libris.kb.se/bib/1352068 kanske ger svaret.,

Undrar om inte vasen i länken ovan kan vara en ABL och inte en Boberg, det stämmer rätt bra med signeringen i varje fall.

Tycker fortfarande att det vilar något finskt över färgerna, har inga egentliga belägg, men man kanske kan söka österut? Det känns lite långt från Boberg ändå...

[Kaptenen]

Jag tror också att vasen med blommor kan vara signerad ABL, GP, 136, set finns likheter formmässigt (ringen där halsen möter kroppen).

Se t ex The Ocarinas' vas signerad GP, 78. http://precisensan.com/antikforum/sh...l=1#post219714

[prylsnubben]

Jag har alltså inga som helst belägg för att Anna Boberg drejade vaser på ålderns höst.
Men hon var ju konstnärligt lagd och sysslade med litet av varje som framgår av artiklarna
i de bifogade länkarna (se mitt tidigare inlägg). Helt främmande för praktiska tillämpningar
verkar hon heller inte varit, i varje fall inte inom den textila sfären.
Mod och initiativkraft förefaller inte heller ha saknats. Att hon hade en ateljé i Stora Bleck-
tornet från 1929-1935 framgår ju av texten i den första artikeln som jag länkat till.
Vad hon sysslade med där, mer än att måla får vi kanske aldrig veta. Men det är ju inte
otänkbart att hon som hobbyarbete satt och skissade på lite av varje, t.o.m. keramik.
Om hon sedan ville låta skisserna förfärdigas till föremål i enstaka fall lät det sig säkert göras.
Hjälp med drejning och bränning gick säkert att ordna i närområdet, Stockholm saknade
väl inte keramikverkstäder. Att sedan upphovsmannen/kvinnan dvs formgivaren sätter
sin signatur under är ju brukligt.

Monogramsigneringen AB är ju för övrigt inte helt olik Anna Bobergs.

Tillägg:

Mina funderingar har gått lite som så här...........
Kanske hon hade tänkt sig att ställa ut några föremål på Stockholmsutställningen 1930.
En sorts avslutande replik på påfågelvasen från 1897 års konst och industriutställning.
Repliken är gjord i en klassiskt enkel form som visar på trendbrottet som den sparsmakade
funktionalismen innebar i förhållande till överdådet 33-år tidigare. Ferdinand Boberg
var ju i högsta grad involverad i 1930 års utställning så hon kanske hoppades på att
han kunde påverka i rätt riktning för hennes eventuella deltagande.
Jag är medveten om att detta är fria fantasier, men jag gillar att fantisera. Kan man inte
det så blir det som med polisen, hittar dom inget DNA de kan matcha till någon tidigare
dömd person så blir det för svårt för dom i de allra flesta fall, irrelevant, ja kanske.

Apropå Stockholmsutställningen 1930 så är den väl värd att samla på......................
34 memorablia såldes på årets contemporary för 26.500 mot utropets 3-4000 på Bukowskis.

[Gideon]

Jag håller med Dig, E.B. i att det vilar något finskt över färgerna, men hur jag än bildgooglar hittar jag inget vitt och grönt i kombination med relief från Finland och då i huvudsak Kupittaan Savi.
Vid Kupittaan är det Helmi Suova (HS) som gjort sig känd för frihandsdekorering i grönt på vitt, och det är väl hon som gett oss den bilden - grönt på vitt-keramik.

Att exempelvasen skulle vara från ABL låter vettigt, speciellt som GP finns som tillägg i signeringarna. Men de målade blommorna har jag svårt att förknippa med ABL och till och med föregångaren AB Svenska Kakelfabriken, som också kan uppvisa likadana mynningar på sina vaser.
ABL ristade oftast dekorerna på sina vaser, och naturligtvis förekommer undantag, men målade jugendblommor på slät vas?? Jag vet inte det.
Det är synd att signeringsbilden saknas, så det blir ganska lönlöst att diskutera den i övrigt vackra exempelvasen.

Art déco, som stil, kom ungefär 1920 och fick sin höjdpunkt i och med världsutställningen i Paris 1925. Just det året flyttade paret dit och bör ha tagit intryck av allt som ställdes ut.
Stadsmuseet borde kunna svara på vad som fanns i Annas ateljé i Stora Blecktornet, eller åtminstone uppvisa bilder.
Jag köper Dina funderingar, prylsnubben, och hoppas innerligt att Du får rätt.

[Gideon]

Envar sitt ödes lekboll

Anna Boberg och Helene Holck var bland dem som engagerades till Konst- och Industriutställningen i Stockholm 1897, och de kom att medverka till en ny konstnärlig utveckling på Rörstrand i slutet av 1800-talet, enligt Ann Marie Herlitz-Gezelius i sin bok om Rörstrand (1989)

På sidorna 80-81, skriver Bengt Nyström i sin bok Rörstrand 280 år (2007):
"Flera artister var till och från anlitade för olika specialuppgifter, särskilt inför Stockholmsutställningen 1897 och senare för att följa upp framgångarna. Ett ner uppmärksammat frmträdande gjorde målarinnan Anna Boberg, som gästspelade vid fabriken inför utställningen 1897 och till och från några år in på det nya seklet. Hennes berömda Påfågelsvas, 1,8 meter hög med fyra i fristående relief framställda påfåglar, dominerade utställningsmontern både i Stockholm 1897 och i Paris 1900. Hon gjorde även åtskilliga mindre vaser och skålar i febrikens stil."

Beskrivningarna i Wikipedia, av paret Bobergs hem "Vintra" på Djurgården, under åren 1903 till 1925, och speciellt ateljén, innefattar inte någon keramikugn:

http://sv.wikipedia.org/wiki/Vintra

Ingenstans i Anna Bobergs bok "Envar sitt ödes lekboll" (1934) nämns hennes konsthantverk inom t. ex. glas och porslin, och det är med avsikt, eftersom hon i ett stycke skriver:
"Först och främst och med all den entusiasm som står mig till buds har jag velat presentera Lofoten, den faktor som jämte min bättre hälft spelat huvudrollen i mitt liv. Därmed är ej sagt att min för-lofotska tillvaro skall förbigås med tystnad. Tvärtom! Ignorerande den kronologiska ordningen bläddrar jag mig nu i gamla dagböcker och gulnade brev många år tillbaka i tiden, tills blicken fångas av en kursiverad rubrik..."



Naturligtvis är jag lite besviken, men boken är en enda livfull skildring med måleriska episoder ur hennes liv. Förhoppningsvis kan någon här fylla i detaljerna om Anna Bobergs engagemang i keramikvärlden, utöver de succéfyllda åren i slutet på 1800-talet.
Det finns säkert andra böcker att bläddra i, efter mera information.
Skulle det visa sig att AB-skålen är framställd av någon helt annan person, så må det vara hänt.

De transkriberade styckena nedan hamnar egentligen utanför trådens ämne, men Anna berättar ingående om berömda Sarah Bernhardts välfyllda våning, vilket jag inte kan undanhålla här.

http://sv.wikipedia.org/wiki/Sarah_Bernhardt

Sidan 151:
"Den, debutantutställningen, var så till vida en följd av min bekantskap med Sarah Bernhardt som hon, efter att vid sitt stjärnspel i Stockholm ha sett och entusiasmerats av mitt studiematerial från Lofoten, kom upp med förslaget. Hon satte mig också i förbindelse med gallerifirman Chaine-Simonson. På uppfordran av dessa herrar gjorde jag en blixtvisit i Paris, medförande en rätt omfattande kollektion skisser och tavlor. Varpå galleriet kostnadsfritt ställdes till min disposition nästkommande vår."

Sidan 153-154:
"Mme Sarahs luncher voro alltid upplevelser. Den första vi, min man och jag, voro inbjudna till, ägde rum efter min utställnings öppnande.
Klockan slog lunchtid när vi av en gammal valet de chambre fördes genom en mindre, fönsterlös salong in i ett stort avlångt gemak med takbelysning, mera museisal än bostadsrum, så fullpackat var det av möbler, konst och pretiosa.

Väggarna täcktes av tavlor, många återgivande ägarinnans förfinade drag och röda hårburr, bl. a. det kända caméliknande porträttet av Bastien Lepage, där modellen sitter i ren profil och håller en statyett i handen. Och helfigursporträttet med vinthundar, ett verkligen ståtligt ungdomsverk av Clairin.

Bland dyrgriparnas mångfald frapperade en egyptisk vädur, skulpterad i basalt, enligt uppgift från templet i Karnak vid Luxor, ett stort relikskrin i medeltida Limogearbete, flera polykroma medeltidsskulpturer, gammal Kinakonst i långa rader o. s. v. Ett hörn upptogs av en till längd och bredd enorm divan täckt av tigerhudar och staplar av dyrbara kuddar mot fond av 1500-tals gobelänger, överskyggad av en magnifik tronhimmel. På björnhudar framför stockvedsbrasan i renässanscheminéen låg en angorakatt i en med skär atlas madrasserad korg; djurets halsband glittrade av diamanter i flamskenet.

Mitt på en av långväggarna öppnade sig en korridor i vars fond, bakom ett förgyllt galler och en glasvägg, några apor levde rövare. För övrigt blommor vart man såg. Och vi hade god tid att se oss omkring, ty det dröjde en kvart innan betjänten introducerade nya gäster, min gamla vän le beau Clairin och en liten äldre dam, vars dräkt gjorde allt för verka manlig. Clairin presenterade henne som ´vår ryktbara målarinna Louise Abbéma´ och uttalade som sin visshet att vi hade hennes verk på våra fem fingrar. Alldeles främmande för ämnet voro vi inte, ty vi hade nyss äcklats över en stor karamellsöt duk - med kombinationen pioner, svällande spetsomhängd paulun och naken flicka - bärande hennes signatur.

Lyckligtvis blev allt vidare ordande i det ömtåliga ämnet avbrutet av en kammarjungfru, som kom med hälsningar till Mme Bobére att Mme Sarah önskade se henne i sin budoir.
Ett typiskt åttiotalsrum imiterande en tältinteriör. Inga fönster, inga synliga dörrar, randigt siden med lila förgad botten, bollfransar över det hela; magisk belysning, mycket blommor. Överhettat.

En maskerad dörr öppnades, och in gled Sarah i négligé. Nå ja, det går an att visa sig oklädd när man är svept i en veckrik, elfenbensvit sidenrock fodrad med hermelin. Men till den bör man också hålla sig med guldrött hårburr, hophållet av briljanterade målar, och Sarahs, oaktat åldern, fascinerande skönhet. Hon kunde fortfarande besvara indiskreta åldersfrågor med ´exakt lika gammal som min son.´

[emde]

Hej!

Jag tror mig ha läst samtliga tillgängliga biografier om paret Anna och Ferdinand Boberg, inkl. det som de själva har skrivit. Inte någon författare ger några som helst belägg för att Anna Boberg egenhändigt skulle ha utfört vare sig keramik, glas, eller annat konsthantverk i någon utsträckning att tala om. Detsamma gäller för den stora mängd med tidningsartiklar m.m. (från Bobergs samtid) som jag personligen har gått igenom.

Att hon målade tavlor o. dyl., och att hon utförde mönsterförlagor till diverse olika konsthantverk som andra utförde, det är däremot ställt utom tvivel.

För Rörstrand formgav hon en omtalad stor "påfågelvas" till konstindustriutställningen i Stockholm 1897 (den visades även i Paris 1900). Modelleringen av förlagan till gjutformen till den utfördes dock (enl. upg. i en tidningsartikel) av Axel Öberg (som var förman för fabrikens formverkstad). Vem som målat de handfull kända exemplaren är okänt - mig veterligen är de alla osignerade (vilket väl starkt antyder att det inte var Anna). Min tro är att hennes inblandning var begränsad till en designskiss. Utan en push från sin man, tillika arkitekt för 1897 års utställning, så tror jag knappast heller att den vasen hade kommit till...

Anna Boberg var barnlös och hemmafru till en "kulturkändis". Paret Bobergs umgicks nära med Prins Eugen och andra av samtidens innefolk. Att faktiska "arbeta" i meningen att slita med sina händer sågs nog inte som passande i den sociala situationen. Det är klart att det inte kan uteslutas att hon under sin stora portion fritid kan ha provat på att göra lite keramik... Men jag säger "upp till bevis" till den som vill hävda det!

Det ska kanske också påpekas att Ferdinand Boberg mot slutet av sitt liv sägs ha blivit rätt knäpp och var fullkomligt besatt av framhålla sina döda frus storhet som konstnär (till den grad att de flesta av hans gamla vänner inte orkade med honom längre). Man kan ju tycka att han då även någon enda gång borde ha nämnt hennes keramik om sådan nu hade existerat...

Ha, det här var ett medvetet provokativt formulerat inlägg av mig !

Några reaktioner/kommentarer? ;-)

m.v.h.

/ Markus D

[Gideon]

Tack för Din analys, emde.
Men så värst provokativ var den väl inte.
En annan är ju van vid tuffa tag i keramikverkstädernas snurriga värld och vad som påstås om lerklutt och person bland museifolk och samlare...

Anna Boberg fick flera dörrar öppnade efter Parisutställningen, och hon ritade glas åt Reijmyre glasbruk till utställningen i Turin 1902, vilket en läsvärd artikel belyser:

http://www.antikvarlden.se/anna-boberg--djarv-glaspionjar.aspx?article=20379

Men tiden talar emot henne i det här fallet, för aktuell vas är tillkommen någon gång, tidigast runt 1920 och möjligen tio år framåt.
Dessutom kan man ju inte riktigt tänka sig att hon, som estet, skulle rista sitt AB så valhänt och osäkert, som så här:



ABL kanske det egentligen står, men då är dekoren helt apart från det vi hittills från lervarufabriken sett. Helt i början av ABLs verksamhet, och innan danskarna kom? Nummer 30 är ju lågt.

Nej, jag vet inte alls, men ett är säkert: Vasen är bra drejad av en formsäker keramiker.

[prylsnubben]

Att slå in öppna dörrar har väl aldrig varit särskilt provocerande, självklart är det ju säkert som emde skriver.
Men, nog är det väl lite roligt att våga bryta mönstret ibland, kanske t.o.m. lite provocerande, vad vet jag.

[emde]

Ex. på en A. Boberg-signatur från en oljemålning (avritad av mig)...