Tweet
..än föremålet i sig kan jag tycka här. Den här lilla jugendvasen har stått på en loppis i över ett år nu med ett pris på 100:- vilket jag tyckte var för dyrt för ett studieobjekt. Den är bara 8 cm hög, rödaktigt gods som ser ut att vara bemålat i både guld och blått ursprungligen, både klumpig och charmig på en och samma gång. Antar att den är gjord av en amatör. Sign JL 1913.
Den där loppisen besöker jag högst slumpmässigt, den ligger i min hemstad och de dagar jag blir lite nostalgisk åker jag dit och på loppisen brukar jag alltid hitta något! Tyckte nu att tiden gått ifrån föremålet och bad att få pruta, vilket jag ytterst sällan gör, väntar hellre ut en prissänkning på dylika föremål.
Det här med prutning är för min del både dagsformsrelaterat och avhängigt loppisen, hurvida jag tycker prisnivän redan är god eller om jag på totalen anser prutningar inte tillföra handelsrelationen ngt vettigt för oss bägge. Prutar gör jag nog bara med främmande säljare med mera missvisande prosbilder än tokdyra.
Många saker är på kommission, vilket denna vas var så jag bad snällt: Den här vasen har stått här mer än 1 år och jag skulle vilja pruta på den, kanske vill säljaren hellre ha betalt för den än att inte få den såld.
Nu är jag ingen ungdom och fastän eter-tekniken inte är mig främmande blev jag lite överraskad när kvinnan tog en bild och skickade iväg (det blir många mms och ganska dyrt berättade hon, men hellre bilder än att behöva beskriva ett föremål i telefon) Jag lämnade mitt bud och säljaren snappade en struntpeng över, så det blev affär. Jag vet ärligt talat inte vad vasen ska berätta för mig mer än vad den redan gjort. Tycker de inristade siffrorna är vackra, blommorna välgjorda och jag har fått en lustig känsla av täljsten när jag hållit i den, som om den vore grovt utskuren ur ngt material. Rubriken antyder att jag egentligen inte undrar så mkt över objektet, det har äntligen blivit mitt och jag är nöjd och måttot " Bättre en långsam femma än en snabb tia, har här verkligen tagit mark.
Den där loppisen besöker jag högst slumpmässigt, den ligger i min hemstad och de dagar jag blir lite nostalgisk åker jag dit och på loppisen brukar jag alltid hitta något! Tyckte nu att tiden gått ifrån föremålet och bad att få pruta, vilket jag ytterst sällan gör, väntar hellre ut en prissänkning på dylika föremål.
Det här med prutning är för min del både dagsformsrelaterat och avhängigt loppisen, hurvida jag tycker prisnivän redan är god eller om jag på totalen anser prutningar inte tillföra handelsrelationen ngt vettigt för oss bägge. Prutar gör jag nog bara med främmande säljare med mera missvisande prosbilder än tokdyra.
Många saker är på kommission, vilket denna vas var så jag bad snällt: Den här vasen har stått här mer än 1 år och jag skulle vilja pruta på den, kanske vill säljaren hellre ha betalt för den än att inte få den såld.
Nu är jag ingen ungdom och fastän eter-tekniken inte är mig främmande blev jag lite överraskad när kvinnan tog en bild och skickade iväg (det blir många mms och ganska dyrt berättade hon, men hellre bilder än att behöva beskriva ett föremål i telefon) Jag lämnade mitt bud och säljaren snappade en struntpeng över, så det blev affär. Jag vet ärligt talat inte vad vasen ska berätta för mig mer än vad den redan gjort. Tycker de inristade siffrorna är vackra, blommorna välgjorda och jag har fått en lustig känsla av täljsten när jag hållit i den, som om den vore grovt utskuren ur ngt material. Rubriken antyder att jag egentligen inte undrar så mkt över objektet, det har äntligen blivit mitt och jag är nöjd och måttot " Bättre en långsam femma än en snabb tia, har här verkligen tagit mark.
Comment