Utställningen i Helsingborg 1903

[Polsson]

[I]
Polsson, Din minnestallrik, med Björhyddan som motiv http://precisensan.com/antikforum/sh...l=1#post203430 är egentligen större än den ser ut att vara för läsarna.
[ATTACH]110243[/ATTACH]
Witting håller i en likadan minnestallrik som Polsson har.

Det är en hel del Du har vänta Dig under vitersportlovet, Polsson, som man kan se av den här länken till Helsingborgs stadsarkiv.

http://www.visualarkiv.se/xtf/view?docId=SE/M007/HSA31/54.ead.xml&doc.view=entire_text

Du skriver - "Har nu läst klart kapitlet om souvenirer från utställningen:
".......en vas av gulglaserad lera med texten: Helsingborgs Utställningen 1903, Håg och kärlek äro de stora handlingarnas vingar."
Vilken krukmakare har ett flertal "pjäser" med ordspråk och talesätt?"

Skulle det inte kunna vara Carl Lundholm i Furulund? Han var mycket för att skriva på vers, som vi kan se på alla de fat och gyckelkrus, som Du visar i "hans" tråd. Stiliserade blommor återkommer också på hans vaser och pluntor.

Härligt med mer kött på Helsingborgutställningsbenen, Gideon!
Slarvigt av mig att inte nämna diametern på tallriken - 19,5 cm. Som du skriver, får jag i första hand fokusera på vissa delar av utställningsarkivet. Visst var det Lundholm jag tänkte på gällande vasen. Nog kan man konstatera att Björk måste ha varit en auktoritet med tanke på ansvaret för så många och stora utställningar. Jag har läst någonstans att det var stor osämja på Baltiska Utställningen över
mängden medaljer och diplom och vem som fick och vem som blev utan. Karlin hade naturligtvis åsikter i frågan, och nog undrar man över om Björk var med i debatten. Frågan till sist är bara: Var har jag läst det?

P.s
Det är en retorisk fråga.
D.s

[Gideon]

Den här intressanta berättelsen hittades på nätet, i digitaliserad form av Svensk Kemisk Tidskrift / Femtonde årgången 1903.
http://runeberg.org/svkemtid/1903/0156.html och två sidor framåt.

Några anteckningar från industriutställningen i Helsingborg 1903.

Af Å. G. Ekstrand.

Det första intrycket vid besök på utställningen var, att denna ganska mycket påminde om den i Gefle 1901, ett intryck, som ej jäfvades vid ett närmare studium. Helsingborgsutställningens läge på en höjd rundtomkring det gamla tornet »Kärnan» var dock mera storartadt och dominerande.

Från Stortorget, som numera prydes af Magnus Stenbocks ståtliga staty, leder en monumental, delvis öfverbyggd trappa upp till utställningsplatsen, hvarvid man blott kan beklaga, att trappan måst läggas något snedt i förhållande till Stortorget.
På utställningsplatsen funnos, utom industrihallen, maskinhallen och en konsthall i vacker jonisk stil, flera paviljonger dels för enskilda utställningar, dels för förevisningar. Bland utställningar, som ha något intresse ur kemisk synpunkt, vill jag här framhålla några.


Uppförstorat utsnitt av fotografi på sidan 87, som möjligen visar Rörstrands monter med prydnadsföremål i Industrihallen.
Fotot taget ur boken Kring Kärnan 32, utgiven 2003.

Porslin.
Nära ingången till industrihallen hade Rörstrand sin utställning, som vanligt utmärkt för en massa smakfulla och dekorativa pjäser. Att döma af utställningen synes industrien hafva hunnit öfver den period, då det nya och underliga ansågs själffallet beteckna ett framsteg, och man synes numera nöja sig med att enligt naturliga skönhetslagar tillgodogöra det moderna dekorationsmaneret med paté sur paté och underglasyrmålning, hvari särskildt Rörstrand på sista tiden gjort en god insats med sina svarta vaser.

Fabriken vinnlägger sig också orn framställningen af ett tadelfritt servisporsliri af tunnt gods och jämn glasyr, något hvari Frankrike hittills stått oupphunnet. Det var skada, att ej Gustafsberg äfven utställde, ty Rörstrand och Gustafsberg, som delvis arbeta med olika porslinsmaterial, det förra framställer nämligen såsom specialitet fältspatäkta, det senare benäkta porslin, kunna sägas komplettera hvarandra, så att porslinsindustrien i Sverige genom båda dessa sina representanter framstår mera omfattande än i andra länder.
Gustafsbergs permanenta utställning vid södra Blasieholmshamnen härstädes innehåller många intressanta nyheter, bland annat några brunsvarta pjäser med små kristallflittror i glasyren, som i någon mån påminna om det berömda amerikanska Rockwoodgodset.

Billiga fajanser med delvis vackra och konstnärliga dekorationer voro utställda af Gefle kakelfabriks A.-B. Denna gren af konstindustrien, som i många andra länder spelar en viss roll, har hos oss upptagits af nämnda fabrik, och, då landet nu äger rik tillgång på konstnärer torde man kunna hoppas, att den än vidare utvecklas.

Landets tredje fajansfabrik, den i Göteborg, som grundlades 1899 och började 1900, hade ingen särskild utställning, om man ej såsom sådan får uppfatta de porslinsbägare, som utdelades gratis åt dem, som dricka kaffe hos Aktiebolaget Helsingborgs kaffe- och teimport i dess paviljong; porslinet i dessa bägare föreföll vara ordinärt oäkta porslin.

Kakelugnar funnos utställda från flera fabriker och man fick vid åsynen af dessa det intrycket, att vår kakelugnsindustri är stadd i hastig utveckling. Upsala-Ekeby A.-B. hade flera mycket vackra kakelugnar i tilltalande mönster. Dessa ugnar utmärkte sig för jämn och sprickfri glasyr, och det förefaller mig, som om Upsala-Ekeby mer och mer rycker upp till att vid sidan af Rörstrand blifva en af våra förnämsta kakelfabriker.
Goda kakelugnar funnos också från Packendorffs kakelugnsfabriks A.-B. i Göteborg samt kakelfabrikerna i Gefle, Kalmar, Karlshamn och Karlskrona.

Lergods och tegel.
Höganäs—Billesholms A.-B. hade utställt stora kärl och ledningsrör af saltglaserad eldfast lera, hvilka säkerligen kunde täfla med de bästa utländska. Vid Höganäs har på senare åren utvecklat sig en afsevärd industri för tillverkning af konstindustriella lervaror, hvilka torde kunna dekoreras med något större konstnärlighet än hittills vanligen sker men dock lofva godt för framtiden.

Utställning af dylika varor finnas N. Blasieholmshamnen n:r 7. Höganäs—Billesholm är ett af våra större industriella verk, med 3,000 arbetare och ett tillverkningsvärde af 5 millioner kr. pr år. Äfven eldfasta fasad- och klinker–tegel funnos utställda från Höganäs-Billesholm, Skromberga och Hyllinge; dinategel från Bjuf. Den paviljong, som var uppförd af de skånska stenkolsverken, var genom sitt innehåll mycket representativ för Helsingborgstraktens naturliga rikedomar.

I industrihallen funnos på många ställen vackra prof på vanligt tegel, såsom från Yddinge & Börringe och Minnesberg. Alla tre dessa tegelbruk äro sedan länge kända för utmärkta fabrikat af vanlig lera, fasad-, form- och taktegel, munktegel, byggnads-ornamenter och glaserade tegel. Den röda färgen hos den brända leran är sällsynt vacker. Äfven funnos engoberade tegel med gul och blågrå färg.

[Gideon]

Likadan - men engelsk

Av en slump, i sökning efter helt annat på nätet, hittade jag en engelsk version en likadan vas med svängda hänklar, som den souvenir Polsson omtalar här:

http://precisensan.com/antikforum/showthread.php?31831-Utställningen-i-Helsingborg-1903&p=204419&viewfull=1#post204419

Båda vaserna är inklippta intill varann, så att det blir enklare att jämföra.



"A Watcombe motto vase with a very inspiring motto "Life has many shadows" "But tis the sunshine makes them". Measuring 3 ¼" long. Marked "ENGLAND" on the base. Dating late 19th Century."

http://www.grannieusedto.co.uk/cgi-bin/trolleyed_public.cgi?action=showprod_WATCOMBEVASE&url=http://www.grannieusedto.co.uk/trolleyed/3/index.htm

Är det inte märkligt? Men resor och utbyten med andra kruk- och kakelugnsmakare var säkert inte Lundholm och andra kolleger främmmande.

[Polsson]

[ Är det inte märkligt? Men resor och utbyten med andra kruk- och kakelugnsmakare var säkert inte Lundholm och andra kolleger främmmande.

Mycket, mycket märkligt, Gideon! Nog sneglade krukmakarna på varandra. Och varför skulle de inte göra det! I de finare salongerna som Gustavsbergs och Rörstrands m.fl stod ju ögonen vidöppna likt tefat åt alla håll och kanter och länder.

[Kaptenen]

Intressant med Watcombe-vasen. Det hade varit mycket intressant att se utställningsvasen i verkligheten för den ter sig nästan mer engelsk och typisk för Torquay än vad Watcombevasen gör.

En annan uppgift som kanske kan vara av intresse är att konsul Nils Persson, vice ordförande i utställningsstyrelsen ägde bl a ett tegelbruk; Helsingborgs Ångtegelbruk AB och dessutom Skromberga stenkols- och lerindustri AB i Ekeby.