Gult fat i lergods

[Kaptenen]

Vad tror ni om denna skål i lergods (33 cm i diameter , 5 cm högt)?

Jag har mina funderingar, men jag väljer att vänta med dem. Kanske signerat?

(Jag har för närvarande strul med uppkopplingen, så dröjer jag med kommentar eller tack så beror det på den.)

[Äjth]

Väldigt trevligt och vill nog ha det till södra sverige, det är det gula antar jag som för mig dit.

[Polsson]

Vad tror ni om denna skål i lergods (33 cm i diameter , 5 cm högt)?

Jag har mina funderingar, men jag väljer att vänta med dem. Kanske signerat?

(Jag har för närvarande strul med uppkopplingen, så dröjer jag med kommentar eller tack så beror det på den.)

Östra Småland tycker jag det känns som (Tillingen, Boda, Oskarshamn), trot att det inte är mitt bord.

[Gideon]

Glasyrfärgen är lite väl ljust gul, för att vara åt Tillinge(etc)-hållet.
Tror mer på Höganäs, rentav Skromberga.

[Peter S]

Nu ska jag svära i kyrkan:
1. Är det inte stengods? Det är ovanligt med så mycket småsten i lergods. Eller chamotte överhuvudtaget. Ja, stengods kan också krackelera...

2. Skärven ser väldigt vit (grå) ut i nagget, vilket gör att det ger en känsla av att allt är överdraget med en tunn gul glasyr - även i botten - och alltså inte gult skärv.

3. Tycker mest av allt att det ser ut som ett billigt fat till en blomkruka. Tillverkad för inte alltför länge sedan. Form och utförande (särskilt att undersidan saknar en fotring) bidrar.

[Gideon]

Skärven, ja.
Den ställer till det med försök till svensk härkomst. Kan lika gärna vara polskt, tidigt 1900-tal, till exempel.
Någon märkning kan jag inte se, och man ska akta sig (som sagts ofta) för att läsa in alltför mycket på slumpens drejskiva och lerans ytspår.
För mig är fatet alltså inte så nytt.

[Kaptenen]

Tack så mycket för kommentarerna! Det är alltid intressant när åsikterna går isär. Jag köpte skålen för några år sedan i Malmö på en loppis.

Väldigt trevligt och vill nog ha det till södra sverige, det är det gula antar jag som för mig dit.

Tack, jag har själv svårt att säga varifrån det kan komma.

Östra Småland tycker jag det känns som (Tillingen, Boda, Oskarshamn), trot att det inte är mitt bord.

Glasyrfärgen är lite väl ljust gul, för att vara åt Tillinge(etc)-hållet.
Tror mer på Höganäs, rentav Skromberga.

Den känns lite ljusare än gult Höganäs, som en kraftig och fet vaniljsås.

Nu ska jag svära i kyrkan:
1. Är det inte stengods? Det är ovanligt med så mycket småsten i lergods. Eller chamotte överhuvudtaget. Ja, stengods kan också krackelera...

Jag är ganska säker på att det rör sig om lergods, När jag blöter ner stället med naggen så suger leran till sig vätan och när jag lägger tungan mot stället känner jag en lätt jordsmak. Skärvan har inte sintrat.

2. Skärven ser väldigt vit (grå) ut i nagget, vilket gör att det ger en känsla av att allt är överdraget med en tunn gul glasyr - även i botten - och alltså inte gult skärv.

Skärven blir mörkare gulgrå när den är blöt, men det stämmer att den är kraftigt magrad med vad som ser ut som sand. Den har tunn glasyr i botten, som om man har torkat av den med en trasa före bränningen.

3. Tycker mest av allt att det ser ut som ett billigt fat till en blomkruka. Tillverkad för inte alltför länge sedan. Form och utförande (särskilt att undersidan saknar en fotring) bidrar.

Jag förstår vad du tänker på, men det finns ganska många exempel på skålar och uppläggningsfat samt inte minst tallrikar från 1700-talet och 1800-talets första hälft som saknar fotring. Lindvall-Nordin visar ett ljungfärgat uppläggningsfat Från Johan Gustaf Thornbergs verkstad daterad till 1830-40-tal utan fotring. (Skånsk allmogekeramik sid 121)

Skärven, ja.
Den ställer till det med försök till svensk härkomst. Kan lika gärna vara polskt, tidigt 1900-tal, till exempel.
Någon märkning kan jag inte se, och man ska akta sig (som sagts ofta) för att läsa in alltför mycket på slumpens drejskiva och lerans ytspår.
För mig är fatet alttså inte så nytt.

Det är som vi vet farligt att läsa in något. Jag tror att det kan vara signerat, men när man har torkat av glasyren har man delvis fyllt det inristade och dels suddat ut det.