Fråga: Färg och krackeleringsfundering

[Börje]

Hej hopp!

Nu undrar jag lite över den här skålen.
När det gäller krackeleringen så kan jag faktiskt tycka att det är rätt tilltalande på något sätt, men jag förmodar att det ses som en försvårande omständighet med avseende på kvaliteten?
Det är händelsevis inte så att krackelering kan ses som en naturlig del i ett föremåls åldrande? Jag har nämligen några andra porslinsföremål som också har krackelering. Jag undrar helt enkelt var på statusskalan man hamnar beroende på sånt här.
Sen har jag en fundering när det gäller dekoren. Ska den vara så här matt och till synes utsmetad? Har det kanske hänt något i tvätten eller med åren?

MVH

[Peter S]

Tyvärr, krackelering är ett bevis på att man misslyckats i sammansättning gods/glasyr. Även om det bidrar till ett föremåls charm så är krackeleringarna ett avsteg från glasyrens funktion.

Glasyren är till för att sätta en ogenomsläpplig yta utanpå ett poröst gods, som i sig suger åt sig allsköns vätska. Om det blir sprickor i glasyren fungerar inte täcket som det var tänkt.

Från 1950-talet och framåt lyckades man lösa problemet med olika utvidgningsfaktor hos gods och glasyr hos flintgods (vilket är den grundläggande orsaken till krackeleringarna) och antalet krackeleringar på dessa föremål minskade drastiskt.

Observera att Benporslin och Fältspatporslin sällan krackelerar, eftersom glasyren i princip är samma material som godset. (Jag skulle skrivit "aldrig krackelerar", men eftersom jag bl.a. sett Blå Blom från tidigt 1900-tal med krackelyr så är det tyvärr inte en 100% regel. Men 99,9% krackelerar inte iallafall.)

Utsmetningarna i dekoren har sett ut så sedan de kom ut ur ugnen. Jag skulle tro att det har blivit så i trycket, eller att det skett en kemisk/mekanisk process i brännugnen.

[Polsson]

Gällande prydnadsgods användes ibland krackeleringen medvetet ( man lät inte godset svalna tillräckligt i ugen), varvid ytterligare en glasyr lades på för ifyllande av sprickorna varefter ytterligare en bränning igångsattes. Kanske kan man kalla det "spindelnätseffekt".

[Andres]

Det är nog så att porslinet från Göteborgs porslinsfabrik från tiden var av mindre god kvalitet, nästan alla föremål man finner idag är svårt krakelerade.

[Börje]

Jaha ja, så var det med det. Tack för alla svar. Jag har alltså ingen raritet i min ägo :-), nej det trodde jag ju inte heller. Bara en lite liten svag förhoppning kanske. Den få funka till förvaring eller något sånt./Hälsningar BP

[ondaego]

Vad intressant! Men om keramik krackelerar pga av utvidgning, så borde matporslin såsom tallrikar vara svårare att hitta utan krackeleringar eftersom att värmen från maten borde påverka?
Eller krackelerar äldre föremål (som inte är i fältspat eller benporslin) oundvikligen?

Tyvärr, krackelering är ett bevis på att man misslyckats i sammansättning gods/glasyr. Även om det bidrar till ett föremåls charm så är krackeleringarna ett avsteg från glasyrens funktion.

Glasyren är till för att sätta en ogenomsläpplig yta utanpå ett poröst gods, som i sig suger åt sig allsköns vätska. Om det blir sprickor i glasyren fungerar inte täcket som det var tänkt.

Från 1950-talet och framåt lyckades man lösa problemet med olika utvidgningsfaktor hos gods och glasyr hos flintgods (vilket är den grundläggande orsaken till krackeleringarna) och antalet krackeleringar på dessa föremål minskade drastiskt.

Observera att Benporslin och Fältspatporslin sällan krackelerar, eftersom glasyren i princip är samma material som godset. (Jag skulle skrivit "aldrig krackelerar", men eftersom jag bl.a. sett Blå Blom från tidigt 1900-tal med krackelyr så är det tyvärr inte en 100% regel. Men 99,9% krackelerar inte iallafall.)

Utsmetningarna i dekoren har sett ut så sedan de kom ut ur ugnen. Jag skulle tro att det har blivit så i trycket, eller att det skett en kemisk/mekanisk process i brännugnen.

[Peter S]

Om både glasyr och gods har samma utvidgningskoefficient så blir det ingen krackelering (åtminstone inte i teorin. Det kan ju vara så att det hastigt värms partiellt, så som exemplet med maten, som måste vara mycket varm för att det ska ske). Däremot kan en skada i glasyren göra att vätska tar sig in, vilket medför att vattnet i sig utvidgar sig och spränger glasyren inifrån. Frostsprängning är också relativt vanligt. Även en tur i diskmaskinens torkprogram brukar vara effektivt för att ta reda på om det är en godssammansättning som föranleder krackelering.

[Aimon-34]

Detta med glasyrerna är ganska så svår konst. I ditt fall verkar det att man fått glasyren allt för tjockt. Även mönstret som "kasat" ned betyder på det. Det hjälper inte om man har rätt på c.o.e. och m.e. om man fått glasyren för tjockt, så kan det bli så och även krackelera. Man har till hjälp "Baumé mätare" för att få rätt viskositet i glasyren. Men även andra saker kan påverka, man har kanske inte skröjat till rätt temperatur, inte utjämnat rätt tid. Eller man doppat föremålet för långsamt i glasyrbadet. Så mycket kan ske fel.
Dessutom krackelerar alla glasyrerna till slut, det är endast saltglaserade föremål som inte råkar ut för det, men där är glasyrskicktet bara ca 64 my. Vissa porslinsglasyrer han hålla århundraden, men de kommer också krackelera småningom på grund av temperatur växlingar.