N P Lundberg - J P Eriksson - N P Eriksson

[Polsson]

Ystad i början av 1830-talet. I kvarteret Niorder 143-145 var det full aktivitet i kakelugnsmakarmästare Jacob Lundbergs verkstad. Bland många gesäller och lärlingar fanns även sönerna Nils Peter (f 1918) och Carl Ferdinand (f 1919) vilka med eller mot sin vilja gick i faderns fotspår i fråga om yrkesval. 1938 blev ett sorgens år. Fadern avled blott 43 år gammal varvid modern, nu "kakelugnsmakarenkan" , förestod verkstaden med gesäller, lärlingar och sönerna som arbetskraft.

Samma år som näringsfriheten infördes i landet, 1846, gav sig Nils Peter iväg
till Härlöf i Skåne till kakelugnsmakare Köhlberg som för övrigt var gift med en syster till honom. Ytterligare en syster äktade en kakelugnsmakare. Året därpå fortsatte han vandringen till Trelleborg, och sedan gick den undan! Innan året var slut var han gift med trelleborgskan Maria Hansdotter, var pappa till dottern Christina Charlotta och hade dessutom byggt en verkstad med stor omsättning, så stor att han hade fyra anställda 1948. Eftersom han var med i Ystads krukmakarämbete och hade mästarbehörighet, var hans verkstad en eftersträvansvärd arbetsplats för vandrande gesäller bland annat från Ystad. Trots att skråväsendet var avskaffat mer eller mindre, var en mästarstämpel i arbetsbetyget en merit att vara stolt över.

Men säg den glädje som är beständigt! 1852 gjorde en bröstsjukdom slut på mäster Lundberg, 34 år gammal, och kakelugnsenkan Maria Hansdotter stod ensam med fyra barn och en stor verkstad vid en ålder av 33 år . Nog var där många gesäller som svärmade kring henne. "Att konservera en änka", att gifta sig med henne, var ett vedertaget begrepp under denna tid. På "köpet" följde ju då oftast även verkstaden. Som framgår av utdraget av bouppteckningen från 1852, var Nils Peters broder, Carl Ferdinand, en hjälpande hand åt svägerskan.

Bouppteckningen slutade på minus 1177:71 riksdaler, men änkan fick sitta i orubbat bo mot att hon betalade boets skulder. Bland tillgångarna kan nämnas "1 del färdigbrände lerkärl 25 rd".

Bilderna: Boningshuset under 1950-talet. Karta över tomten. Boningshuset syns längst ner och verkstaden strax bakom. Byggnaden i mitten är stall m.m
eftersom familjen även drev ett mindre lantbruk. (Enl. bouppteckningen "1 svartblesig häst 40 rd, 1 dito svart 40 rd, 1 röd ko 16.52 rd.)

[Polsson]

N P Lundberg - J P Eriksson - N P Eriksson II



Någon avmattning i verkstaden, som nu hade "Lundbergs enka" som firmatecknare, blev inte fallet. Tillverkningsvärdet höll sig konstant med fyra anställda, men mellan 1856 och 1857 ökade värdet från 650 till 2000 riksdaler, då med "nya" gesäller och lärlingar i verkstaden, däribland gesällen Jöns Petter Eriksson född i Malmö 1829 och utbildad i V Ahlstad och Trelleborg (hos HC Åkesson). Visserligen var Maria tio år äldre än Jöns Petter, men stor åldersskillnad var inte ovanligt på den tiden. Samma år som han kom till verkstaden på nummer 72, ingick han och Maria det äkta ståndet och att äktenskapet hade fullbordats var sonen Nils Petter, som föddes 1858, en levande bevis på.

Verkstaden höll sin ställning som nummer två i köpingen Trelleborg och det var som tidigare en ständig omsättning på gesäller och lärlingar. Rapporten till Kommerskollegiet 1963 omtalar att det fanns fem drejskivor, en ugn på 24 kvadratfot samt fyra anställda vilka hade tillverkat kakelugnar till ett värde av 700 rd, medan lerkärlens värde var 600 rd. Konkurrenterna i Trelleborg, Nils Nilsson och H C Åkesson, hade sammanlagda tillverkningsvärde på 800 resp 2000 rd.

Efter endast åtta år som make och verkstadschef avled Nils P i en ålder av 36 år 1865 och hustrun Maria fick en gång driva verkstaden ensam nu som " N P Erikssons enka" vilket sedermera ändrades till "Marie Eriksson enka". Arbetat fortsatte i oförminskad skala, fast 1867, året då Trelleborg återfick sina stadsrättigheter, fanns det inga noteringar om "kakelugnar" från Kommers. koll.
utan endast lerkärl.

Bilderna: Marie Eriksson arbetsbetyg i en gesällbok år 1873. Drejsken och trefötter skänkta till Trelleborgs Museum. Foto. Ylva Moritz. Kruka från verkstaden. Tillverkningsår okänt.

[prylsnubben]

Intressant, trevligt och berikande. Som vanligt är man böjd att säga när det gäller "mäster" Polssons artiklar. Krukmakarna levde ett hårt och farligt liv, arbetet var slitsamt och arbetsdagarna långa. Glasyrbränningen var många gånger rent livsfarlig, med giftiga ångor och minimal ventilation.
Så blev de ofta heller inte så gamla, änkorna desto fler....

[Polsson]

Intressant, trevligt och berikande. Som vanligt är man böjd att säga när det gäller "mäster" Polssons artiklar. Krukmakarna levde ett hårt och farligt liv, arbetet var slitsamt och arbetsdagarna långa. Glasyrbränningen var många gånger rent livsfarlig, med giftiga ångor och minimal ventilation.
Så blev de ofta heller inte så gamla, änkorna desto fler....

Tackar och bockar och tillägger gällandet blyet:

1) blyet smältes, pulveriserades, innan glasering = ångor

2) blyet ströddes på "knisplades" (torrglasering) =blydamm

3) bränning =giftiga ångor

4) användande av blyglaserat lergods i hushållet = giftigt

Läste i boken "Pottemakare,krukmakare och Kakelugnsmakare i Falkenberg"
av Walerius att krukmakarna ofta tog sig en sup för att rensa halsen vid torrglasering och att intagandet av sprit i samband med nämnda aktivitet gjorde kroppen mer mottaglig för blyet.

[Polsson]

N P Lundberg - J P Eriksson - N P Eriksson III



För att backa lite i tiden, kan nämnas att någon känd signering sedan N P Lundbergs tid inte har kommit till min kännedom. Däremot tillverkades en ståtlig urna med relieftext över honom med födelse- och dödsdatum m.m. Kanske var det J P:s sätt att trösta änkan! Urnan finns för övrigt på bild i boken "Skånsk Allmogekeramik".

Förutom det stora ansvaret för verksamheten, hade Maria barnen med Lundberg, dottern Christina Charlotta 18 år gammal och sonen Carl Jacob 16 år samt sonen med J P Eriksson, Nils Petter 7 år, i hushållet förutom lärlingar, gesäller och pigor. Övriga barn från första äktenskapet avled i 4 resp. 6 års ålder av slag respektive feber.

Bland många årliga verkstadsnoteringar till Kommerskollegiet kan nämnas år 1875. Då tre anställda tillverkade 50000 kärl till ett tillverkningsvärde av 2500.
Med tanke på att trelleborgarna i stads- och landsförsamlingen endast var cirka 3500 måste försäljning även ha skett utanför stadens hank och stör. Den största verkstaden i Trelleborg vid denna tid, H C Åkesson, redovisade 36000 kärl och 25 kakelugnar till ett sammanlagt värde av 3000. Eftersom landet övergick till myntenheten kronor 1873, är värdena i samma enhet.

1876 blev ett sorgens år! Maria avled av lunginflammation och nu var det endast halvsyskonen Christina C och Nils P kvar av barnen efter att brodern
Carl Jacob tagits av lungsoten 1969. Vid bouppteckning var behållningen strax över 3000 kronor. Visserligen hade Nils P gått i lära i verkstaden och var sannolikt lertam, men att själv sköta ruljangsen vid 18 års ålder måste ha känts tungt, men han lutade sig då mot halvsystern som var 11 år äldre . Att de var duktiga tillsammans vidimeras av statistiken till kommerskollegiet vilken nu insändes av "Maria Erikssons sterbhus".

Bilderna: Att verkstadsbestämma Trelleborgs-signaturer kan ta sin tid. När jag köpte 3-liters-krukan för flera år sedan, hade jag inte kläm på signaturen. Emellertid kunde jag sortera bort Stenbäck, Åkesson och Joh. Persson, men med tanke på att ytterligare två krukmakare, Eriksson och Nils Nilsson, fanns i staden fanns det ju två möjliga verkstäder. Också dyker blomkrukan med kanelsnäcksöron upp för några år sedan och saken är biff.
Trelleborgsstämpeln på den är identisk lika med Trelleborg på 3-liters-krukan.
Och inte bara det! "Eriksson" finns också stämplat.

[prylsnubben]

För att backa lite i tiden, kan nämnas att någon känd signering sedan N P Lundbergs tid inte har kommit till min kännedom. Däremot tillverkades en ståtlig urna med relieftext över honom med födelse- och dödsdatum m.m. Kanske var det J P:s sätt att trösta änkan! Urnan finns för övrigt på bild i boken "Skånsk Allmogekeramik".

Förutom det stora ansvaret för verksamheten, hade Maria barnen med Lundberg, dottern Christina Charlotta 18 år gammal och sonen Carl Jacob 16 år samt sonen med J P Eriksson, Nils Petter 7 år, i hushållet förutom lärlingar, gesäller och pigor. Övriga barn från första äktenskapet avled i 4 resp. 6 års ålder av slag respektive feber.

Bland många årliga verkstadsnoteringar till Kommerskollegiet kan nämnas år 1875. Då tre anställda tillverkade 50000 kärl till ett tillverkningsvärde av 2500.

Och det var alltså utan jobbskatteavdrag, nu skulle dom väl gjort minst 100000 kärl på 2 man. (Eftersom vi måste förutsätta att alla arbetare är arbetsskygga).

[Polsson]

Och det var alltså utan jobbskatteavdrag, nu skulle dom väl gjort minst 100000 kärl på 2 man. (Eftersom vi måste förutsätta att alla arbetare är arbetsskygga).

Frågan är om det du skriver inte är en sanning utan modifikation!

[Polsson]

N P Lundberg - J P Eriksson - N P Eriksson IV



Sista fjärdedelen av 1800-talet kan knappast kallas höjdpunkt för Erikssons verkstad. Den sista noteringen från kommerskollegiet, 1895, visar 1000 lerkärl, en arbetare och ett tillverkningsvärde på 175 kronor. Joh. Perssons verkstad tillverkade 2500 lerkärl, hade två arbetare och ett värde på 2500.
Utan överdrift kan man påstår att konkurrensen från benporslin, porslin och bleck var mördande och då dessutom Eriksson inte föreföll satsa på prydnadsgods i större skala, är tillverkningsvärdet förklarligt.

Ännu värre var det år 1920 då Christina Lundberg taxerade för 760 kronor utgörande inkomst av kapital medan Nils P och en kusin, Wilhelm Köhlberg, till Christina som arbetade i verkstaden, var nolltaxerare. FB Stenbäck samlade ihop 420 kronor medan min farfar som var hamnarbetare taxerade för 2823 kr. Med andra ord kan man även konstatera att Erikssons deltagande vi Baltiska Utställningern i Malmö 1914, varken gjorde från eller till ifråga om inkomst.

"Att min käre älskade broder Krukmakaren Nils Petter Eriksson i en ålder av 71 år, hastigt lämnat mig varder härmed för släkt och vänner tillkännagivet. Trelleborg den 26 juni 1930", skrev Christina i Trelleborgs Allehanda. Halvsyskonen levde ogifta.

I bouppteckningen efter Nils P framgick att han ägde hälften av fastigheten vilken värderades till 7500 kronor, hade nästan 6000 kronor innestående på bank, 1 fickur 5 kr, 1 chiffonier 25 kr, gångkläder och gånglinne 10 kr samt lerkärl 141 kroor. Behållningen slutade på drygt 13000 kr. I februari månad året därpå gjorde halvsystern halvbrodern sällskap. I testamentet hade hon bland annat som sista vilja att 1000 kronor skulle avsättas ur boet för vård av gravarna "efter mig och min broder N P Eriksson". Christina var en förmögen kvinna! Behållningen 41000 testamenterades till släktingar och utomstående.

Bilderna: Kruka tillhörande en god vän. Som framgår av signeringen är "Eriksson" samma typsnitt som på "kanelbullskrukan" i föregående inlägg. Däremot stämmer inte "TRELLEBORG" överens med "Trelleborg". Wilhelm Köhlberg poserar för fotografen i verkstaden. Trots färdigbränd spilkum, sitter han med ett drejsken i handen. Arvingarna till Christina Lundberg lämnade plats till Wilhelm på gravstenen. Obränt fat från Eriksson som skänktes till Trelleborgs museum efter att verkstaden gått i graven. Foto: Ylwa Moritz. Kvarteret Katten idag.

[Polsson]

1,5-litersmugg med bottensnafs

Denna mugg med samma Trelleborgs-stämpel som krukan i inlägg 8, har jag hållit i många gånger, men idag vid Katrinetorps antikmässa, bestämde jag mig. Visst är den från Erikssons verkstad och man kan undra vad den som förfärdigade den satt och tänkte på. Att lämna en lerklump i botten och sedan glasera över klumpen, måste väl rendera honom titeln "lurendrejare"?

[Polsson]

Nils Petter Eriksson NEP

Fick ett mail från en PES-vän om en intressant kruka med sannolik signering ovanför Trelleborg. Visserligen var krukan redan upptäckt av mig, men sådana vänner är guld värda. Mailade och ringde säljaren, Hälsingborgs Auktionsverk, för att få en "konditionsrapport". Hämtade lågkrukan idag vilken har en diameter på 30 och en höjd på 17 cm. Sprucken tvärs över, det visste jag, lagad med stift det visste jag också, men om man bara hade låtit bli att kleta på någon sorts massa på den! Hade jag sett krukan på ort och ställe hade jag nöjt mig med ett foto av den unika "NEP Trelleborg" signaturen.

Vem var nu NEP? Jo det var Nils Petter Eriksson född 1858 i Trelleborg. Hans moder Maria var först gift med mästaren Nils Petter Lundberg som avled 34 år gammal i början av 1850-talet. Gesällen Jöns Petter Eriksson såg till att konservera änkan (ett uttryck från den tiden=gifta sig med henne) och tillsammans fick de NP. JP fick ju även en verkstad att förestå, fast Maria fanns med i "bolaget". 1865 föll JP av pinnen 36 år gammal och då fick Maria själv förestå verkstaden tills sonen Nils Petter kunde ta över.
Efter Marias frånfälle år 1876 drev denne verkstaden tillsammans med halvsystern Christina (från moderns första äktenskap). Sommaren 1930 vidtog NP sin himmelsvärd 71 år gammal. Han blev med andra ord ett (1) år äldre än moderns båda män tillsammans.

Bilden: Gesällboksintyg skrivet av Maria. Som synes är NPE:s stämpel en "kopia" av faderns.

[jani]

100000000000000 tack trelleborgaren P
kul läsning

[prylsnubben]

Högklassigt från Trelleborg, tack Polsson och "krukomakarna", N.P. d.ä samt d.y.+J.P, samt den konserverade, änkan Maria.

[Gideon]

Synnerligen värdefull utforskning och dokumentation av allestädes närvarande Polsson.
Mycket bra gjort!

Prylsnubben, jag är säker på att änkan först blev konverserad, innan hon konserverades.

[simco]

Verkligen intressant, tack för det Polsson!

Spännande att se att Nils Petter modifierat faderns signatur på stämpeln. Jag tycker även att det är intressant att Nils Petter hade samma namn som modern Marias första make Nils Petter Lundberg. Jag gissar på att flertalet av dessa konserverade änkor i många fall visste både hur en slipsten skulle dras eller vart skåpet skulle stå. Detta verkar ha gått i arv till dottern Christina som uppenbarligen hade ett sinne för både huvudräkning och investeringar/sparande.

Det är verkligen intressant att få ta del av historien bakom dessa spännande föremål.

[Bengt H.]

Toppenintressanta berättelser och toppenfina bilder!

Ett stort tack även från mig.