Här rivs.... Holmgren i Skegrie I

[Polsson]

"Här rivs för att få luft och ljus,....," skrev August Strindberg men i
Skegrie gamla krukmakeri rivs det för att ge människor hus. Med andra ord är avsikten att göra om det gamla krukmakeriet till bostad.

Den 15 juni 1905 ödelade en eldsvåda hela fastigheten och utterligare två hus och två gårdar. "Elden hade uppkommit i Holmgrens s.k. "brännugn", troligen till följd av någon bristfällighet", stod att läsa i Trelleborgs Allehanda någon dag efter branden. Turligt nog var allt de brunna försäkrat varvid Holmgren kunde bygga en ny modern verkstad i no 30 (byggnaden som nu "tömmes"). Arbetet övergick till maskinell tillverkning med stenavskiljande valsverk, varvid hästar blev överflödiga. Valspressar klippte sedan leran i rätt storlek som passade till automatpressar som snabbt tillverkade blomkrukor vilket var en viktig inkomstkälla för krukmakarna under denna tid. Försäljning av godset skedde bland annat på torgen i Malmö och Lund.

Bilderna: Bild 1: krukmakeriet (No 30) 2004. Bild 2och 3: Krukmakeriet 2010. Bilde 4-6, kruka höjd 10 och diameter 11 tillverkad i krukmakeriets automatpress.

Fortsättning följer..

[Polsson]

Holmgren i Skegrie II

För att inte gå händelserna alltför långt i förväg går vi tillbaka 162 år, noga räknat till 1848. Då födde pigan Anna Christina Lagergren i Trelleborg sitt första oäkta barn, sonen Magnus Wilhelm. Ytterligare två s.k oäkta barn, två pojkar, förlöstes innan hon kunde stoltsera med ett äkta barn, en dotter 1861. Då var hon en ärbar kvinna gift med änkemannen och snickaren Pål Holmgren.

Vid 14 års ålder var det dags för Magnus Wilhelm att planera för framtiden. Han fick lärlingsplats hos kakelugnsmakare Eriksson på no 72 i Trelleborg och var inneboende hos mäster under tre års tid, gjorde en avstickare till kakelugnsmakare N Nilsson på no 65 under två år och återvände sedan till Eriksson där han blev gesäll. Den 9/7 1870 ingick han det äkta ståndet och två månader senare blev han pappa till sonen Johan. Då hade han och hustrun hittat annat boende i staden. Av husförhörslängden framgår att såväl Johan som hustrun var duktiga människor. I såväl läsning innantill som katekesläsning gav prästen dem högsta betyg, a.

1872 etablerade han sig som krukmakare på tomt nummer 4 i Skegrie utanför Trelleborg. Under två års tid hade han hjälp av sin lillebror ”ynglingen” Carl Magnus Holmgren vilken sedermera arbetade hos Anders August Liljeqvist i Svedala. Kommerskollegiets rapport från 1974 omtalar att tillverkningsvärdet var 800 kronor och att han hade en anställd. De närmaste åren varierade arbetsstyrkan mellan en och två personer och 1978 använde han dessutom två hästar som drivkraft till lerkranar vilka beartbetade gulleran som hämtades i lergravar i Skegrie-trakten. Under större delen av 1880-talet hade han ett årligt tillverkningsvärde på 1700 kronor och hade då titeln ”lerkärlsfabrikör”. Verkstaden hade då ungefär samma omfattning som Carl August Stenbäcks verkstad i Trelleborg.

Den 16 januari 1890 samlades "borgenärerna uti krukmakaren J W Holmgren i Skegrie konkurs i Hvellinge gästgifvargård. Holmgren "räddades" av sin svärfar handlande Joh. Grönberg och kunde därmed fortsätta sin verksamhet med hjälp av sönerna Johan, 20 år, och Wilhelm, 17 år.

Bifogade fil: Nummer 1: Holmgrens första verkstad på no 4 som brann ner 1905
Nummer 2: Holmgrens nya fabrik, no 30, till höger med bostadshuset till vänster. Nummer 3: Här etablerade en son till Holmgren sig som krukmakare.

Bilder: Holmgren verkstad 2010 sedd från söder. Durkslag tillverkat av Homgren. Obrända krukor på desbrädor på 2:a våningen i verkstaden 2004.

Fortsättning följer...

[Polsson]

Holmgren i Skegrie III

Förutom lerkärlsfabrikör, hade Magnus även en musikalisk ådra. Tillsammans med sönerna Vilhelm, Manfred och Johan, smeden Anders Grönberg (brorson till hustrun Maria) och lantbrukaren Olof Jönsson i Maglarp bildade han byns egen musikkår, mässingsorkestern "Krukmakarsextetten", vilken spelade till dans vid olika tillställningar som Skegries paradis, Gränsbro, och Folkets Park i Trelleborg.

1916 avled Magnus 68 år gammal och då tog änkan över verksamheten tillsammans med sönerna Johan och Wilhelm. Tre år senare övergick verkstaden till bröderna vid moderns frånfälle. Av någon anledning lämnade Johan verkstaden på no 30 och bosatte sig i Skegrie 22 där han startade egen verkstad med drejskiva och inrättade också ett rökeri i fastigheten.

Wilhelm och hans hustru Johanna fortsatte själv med verksamheten i lerkärlsfabriken på no 30, men det varade endast i tre år då Wilhelm avled endast 48 år gammal. Sonen Gösta var då endast 11 år varvid änkan Johanna
fick ansvara för verkstaden.

1938 var det dags för den trede generationen Holmgren att ta vid. Nu hette fabrikören Gösta och han moderniserade fabriken. Emellertid hade han svårt att få tag i lera i Skegrie-trakten och den gula leran var dessutom inte så populär som den röda varvid han investerade i en lastbil och köpte röd lera från Minnesberg. Väl hemkommen tippades leran ner i källaren ( taket i marknivå på gavelbilden).

Torkningen av de färdiga blomkrukorna tog 3-4 dagar varefter bränningsproceduren uppgick till 30 timmar i som mest 960 grader. Under 1960-talet hade han en årlig tillverkning uppemot 1 miljon krukor. Närmaste konkurrensen fanns då i Lomma. Omkring 1980 lades krukmakeriet ner. Några år senare köptes det av Robert Stener.

Bilder: Det nerlagda krukmakeriet 2004. Obrända krukor på desbrädor. Utsikt åt Söderslätt genom fönstret.