Tweet
simco hade vänligheten att häromdagen sända mig utmärkt referensmaterial, som berör mina morföräldrar i Sundsvall och en av skrifterna - "Snickarglädje" - ett särtryck ur redaktör Helge Höglunds (1903-1970) historik över det gamla Södermalm i samma stad, är särskilt intressant för den kakelugnsmakarfrälste.
Stort tack, simco!
Den trycktes 1963, och i ett par avsnitt berättas historien om "Kacklan" på 1890-talet, som förvisso inte beskriver hans egentliga arbete, utan vad han istället gjorde för att tjäna lätta pengar, på det lätta gardet, så att säga.
För en och annan är han säkert redan bekant, eftersom historien återgetts i SVT:s "Din plats i historien", men författaren där nämner inte Höglund som källa.
Länken till den finns längst ner i inlägget.
Om Helge Höglund:
Först försökte jag sålla fram vem denne "Kacklan" var, men insåg att det är bäst att låta historien om honom förbli en vandringssägen, av hänsyn till nutida släktingar. Dessutom blir det spekulativt att peka ut en särskild kakelugnsmakare, genom uteslutningsmetoden, som att jämföra hur många som fanns 1890 med 1900, vilket gav 11 namn. Sedan kommer man ner till tre, av boendes i stadsdel och så vidare till olika arkiv i Sundsvall - om man vill.
Men det är alltså inte viktigt för oss, utan hans liv och öde är intressantare att ta del av.
Varför han fick namnet Kacklan, framgår inte, men det kan antingen vara för att han hade kaklat tidigare eller för att han faktiskt kacklat högt och levt rövare...
Som ett kuriosom, kan nämnas att en tvätterska också hette Kacklan, men hon har en helt annan historia, som simco kanske vill berätta om i under lämplig rubrik.
Ur häftet Snickarglädje: en skildring av bebyggelse och miljö i det gamla Södermalm i Sundsvall. Utgiven 1963.
Sidan 8:
En äldre stenhammarsbo - målaren och riksspelmannen Nils Olsson - har berättat att det i hans barndom fanns mer än 300 byråskrivna prostituerade enbart på Södermalm. Och han minns själv ett stort gatuslagsmål där "Kacklan", och ett 20-tal av hans medsystrar i synden, slogs så hårtofsarna röko om en sjöman, som kommit till detta syndens näste för att avreagera sig.
Sidorna 22-23:
"Kacklan" var egentligen kakelugnsmakare till professionen. Hans namn lämna vi därhän, han var mest känd under sitt öknamn. "Kacklan" hade ett par gårdar på västra Stenhammaren och en på Nygatan, förmodligen förvärvade genom hederligt arbete inom kakelugnsmakarskrået. Men när synden härjade som värst på Stenhammaren prövades också karaktärerna.
Kakelugnsmakarens samvete visade sig vara i rymligaste laget. Snart befolkades också hans gårdar med kvinnor för vilka det sjätte budet saknade all realitet och samtidigt fylldes kakelugnsmakarens portmonnä på ett vida behagligare sätt än genom att med svett och möda mura kakelugnar.
Men Nemesis vakar.
I det här fallet Stenhammarens gårdsägareförening och snart förpassades "Kacklan" till ett straffängelse på två och ett halvt år. Han kanske murade kakelugnar där, vad vet jag...
Fängelserna äro dock föga ägnade att göra änglar av sina disciplar och så skedde inte heller med "Kacklan". Men han kom på en - som han trodde - god idé att i fortsättningen kunna driva sin lukrativa rörelse utan personlig risk men med god förtjänst.
När han kom ut i frihet igen, samlade han alltså sina hårt arbetande kvinnor och föreslog dem att han skulle skriva över sina fastigheter på dem mot att de överlämnade förtjänsten till honom. Överlåtelsen skulle givetvis bara vara pro forma...
Så skedde men när lagfarterna var klara vad hände väl då? Jo, naturligtvis vad varje klart tänkande människa borde ha förstått - kakelugnsmakaren blev utkastad ur fastigheterna av de nya ägarna. Som fortsatte rörelsen berikande sig själva på inkomsten.
Bitter och renskrapad inpå benen vandrade den stackars "Kacklan" kring på Stenhammarens gator förbannande sitt öde. HAn hade en stor hund som alltid vandrade på den ena sidan av gatan medan husse gick på den andra. Ingendera låtsades om att de hörde samman. Men lyckades "Kacklan" som var stor och kraftig ställa till krakel med någar mötande och det hotade gå illa för honom så var hunden med några skutt mitt i slagsmålet, givetvis på husses sida.
"Kacklan" togs slutligen om hand av fattigvården och slutade sitt sedelärande liv på den s.k. "Inrättningen" - väst på stan. Medan det nya Södermalm gick mot ljusare tider.
SVT:s "Din plats i historien":
Stort tack, simco!
Den trycktes 1963, och i ett par avsnitt berättas historien om "Kacklan" på 1890-talet, som förvisso inte beskriver hans egentliga arbete, utan vad han istället gjorde för att tjäna lätta pengar, på det lätta gardet, så att säga.
För en och annan är han säkert redan bekant, eftersom historien återgetts i SVT:s "Din plats i historien", men författaren där nämner inte Höglund som källa.
Länken till den finns längst ner i inlägget.
Om Helge Höglund:
Först försökte jag sålla fram vem denne "Kacklan" var, men insåg att det är bäst att låta historien om honom förbli en vandringssägen, av hänsyn till nutida släktingar. Dessutom blir det spekulativt att peka ut en särskild kakelugnsmakare, genom uteslutningsmetoden, som att jämföra hur många som fanns 1890 med 1900, vilket gav 11 namn. Sedan kommer man ner till tre, av boendes i stadsdel och så vidare till olika arkiv i Sundsvall - om man vill.
Men det är alltså inte viktigt för oss, utan hans liv och öde är intressantare att ta del av.
Varför han fick namnet Kacklan, framgår inte, men det kan antingen vara för att han hade kaklat tidigare eller för att han faktiskt kacklat högt och levt rövare...
Som ett kuriosom, kan nämnas att en tvätterska också hette Kacklan, men hon har en helt annan historia, som simco kanske vill berätta om i under lämplig rubrik.
Ur häftet Snickarglädje: en skildring av bebyggelse och miljö i det gamla Södermalm i Sundsvall. Utgiven 1963.
Sidan 8:
En äldre stenhammarsbo - målaren och riksspelmannen Nils Olsson - har berättat att det i hans barndom fanns mer än 300 byråskrivna prostituerade enbart på Södermalm. Och han minns själv ett stort gatuslagsmål där "Kacklan", och ett 20-tal av hans medsystrar i synden, slogs så hårtofsarna röko om en sjöman, som kommit till detta syndens näste för att avreagera sig.
Sidorna 22-23:
"Kacklan" var egentligen kakelugnsmakare till professionen. Hans namn lämna vi därhän, han var mest känd under sitt öknamn. "Kacklan" hade ett par gårdar på västra Stenhammaren och en på Nygatan, förmodligen förvärvade genom hederligt arbete inom kakelugnsmakarskrået. Men när synden härjade som värst på Stenhammaren prövades också karaktärerna.
Kakelugnsmakarens samvete visade sig vara i rymligaste laget. Snart befolkades också hans gårdar med kvinnor för vilka det sjätte budet saknade all realitet och samtidigt fylldes kakelugnsmakarens portmonnä på ett vida behagligare sätt än genom att med svett och möda mura kakelugnar.
Men Nemesis vakar.
I det här fallet Stenhammarens gårdsägareförening och snart förpassades "Kacklan" till ett straffängelse på två och ett halvt år. Han kanske murade kakelugnar där, vad vet jag...
Fängelserna äro dock föga ägnade att göra änglar av sina disciplar och så skedde inte heller med "Kacklan". Men han kom på en - som han trodde - god idé att i fortsättningen kunna driva sin lukrativa rörelse utan personlig risk men med god förtjänst.
När han kom ut i frihet igen, samlade han alltså sina hårt arbetande kvinnor och föreslog dem att han skulle skriva över sina fastigheter på dem mot att de överlämnade förtjänsten till honom. Överlåtelsen skulle givetvis bara vara pro forma...
Så skedde men när lagfarterna var klara vad hände väl då? Jo, naturligtvis vad varje klart tänkande människa borde ha förstått - kakelugnsmakaren blev utkastad ur fastigheterna av de nya ägarna. Som fortsatte rörelsen berikande sig själva på inkomsten.
Bitter och renskrapad inpå benen vandrade den stackars "Kacklan" kring på Stenhammarens gator förbannande sitt öde. HAn hade en stor hund som alltid vandrade på den ena sidan av gatan medan husse gick på den andra. Ingendera låtsades om att de hörde samman. Men lyckades "Kacklan" som var stor och kraftig ställa till krakel med någar mötande och det hotade gå illa för honom så var hunden med några skutt mitt i slagsmålet, givetvis på husses sida.
"Kacklan" togs slutligen om hand av fattigvården och slutade sitt sedelärande liv på den s.k. "Inrättningen" - väst på stan. Medan det nya Södermalm gick mot ljusare tider.
SVT:s "Din plats i historien":
