Eva Jancke Björk

[Rosa]

Den här spännande vasen funderar jag över. Eva Jancke Björk arbetade åt Rörstrand 1915-21, S:t Erik 1921-25, Bo Fajans 1926-56 och hade senare egen verkstad i Mölndal enligt boken Svensk Keramik under 1900-talet av Nyström. (Enligt Estelle Schlossmans bok Lergodskonstnärer började hon på Bo Fajans 1925)

I Schlossmans bok finns ett kapitel om EJB. Hon föddes 1882, dotter till häradshövding Pehr Gustaf Jancke. Gick på tekniska skolan 1899-1904, studerade i Paris 1905 och gick sedan på Konstnärsförbundets skola. Gifte sig med lic Adolf Björk 1910 och blev änka 1919 med fem barn!

EJB samarbetade 1916-17 med Orrefors glasbruk och ställde ut enkla praktiska kärl i klart oslipat glas på NK i Stockholm i dec 1916 och april 1917. Hon föreslog att Orrefors tillverkning av den skärslipade kristallen skulle avslutas. Samarbetet mellan ”doktorinnan” och glasarbetarna/bruksledningen fungerade inte så bra, så det avslutades.

Under Rörstrandstiden ställde hon ut på Hemutställningen 1917 tillsammans med Louise Adelborg och Edvard Hald. Jag har inte hittat några uppgifter om vilka föremål hon formgav åt R (har inte letat i så många böcker heller). Däremot finns hennes arbeten åt S:t Eriks och Bo Fajans dokumenterat i böcker. Hon hade också en egen verkstad i Mölndal som brann ner 1922 (? stämmer inte med uppgiften i Nyströms bok).

Förutom sitt arbete som keramiker var hon också lärare vid Slöjdföreningens skola i Göteborg åren 1921-45. Hon undervisade i textil mönsterritning, frihandsteckning, konstruktionsritning och keramik. Hon ägnade sig också åt måleri. Ställde bl a ut 1921 på Liljevalchs och 93 år gammal ställde hon 1976 ut sina akvareller på Galleri Bengtsson i Stockholm.

Min vas då? Den är 17,5 cm hög och rätt tung. När jag köpte den var jag osäker på om den är gjord av henne. Den vanliga signaturen som anges i mina böcker är E och B hopskrivna som en fyrklöver med J:et som skaft. Men när jag såg Bengt H:s bild så blev jag mer optimistisk:
http://precisensan.com/antikforum/sh...9&postcount=28

Nu undrar jag:
Är det Eva Jancke Björk som formgivit och kanske rent av tillverkat min vas?
När kan det vara gjord? Den känns 1910-tal med sitt jugendinspirerade mönster och tjocka tennfärgade glasyr. Den kan ju inte vara före 1910 då hon gifte sig med Björk. Och inte senare än 1916/1917 då hon arbetade med vackrare vardagsvara. Men hur hann hon göra keramik mellan alla barnafödslar och glasformgivning? Är det någon som har något liknande alster att visa upp?

Förresten ett tips till er som ska skriva en längre utläggning på PES: Skriv i Word först. Jag hade skrivit nästa hela texten och skulle förhandsgranska, var tvungen att logga in igen och sen var inlägget BORTA Grrrrrrrrrr!!!!

[Peter S]

Jag har bara sett ett alster av EjB från Rörstrand. Det är en teservis i blommigt flintgods som visades på Hemutställningen 1917. Den finns med i en utgåva av tidskriften Form (Svenska slöjdföreningens tiskrift, egentligen) som behandlar utställningen.

Först håll jag med dig angående dateringen men sen började jag vackla. Är inte det här "vackrare vardagsvara"? Tänk bara på Gabriels Broque från sent 20-tal eller 30-tal, dvs efter det kurviga, rokokoinspirerade 10-talet.

[prylsnubben]

Känns väldigt mycket Gabriel Burmeister.........

[prylsnubben]

När jag tänker efter kommer jag ihåg att Grödinge har "fått" en EjB av mig till sin samling med den signaturen. Det var en liten burk, gjord för St. Erik.

[prylsnubben]

Leta jättenoga efter St Eriks gamla stämplar, dom är jättesvåra att se ibland.....

[Rosa]

Tack för glada tillrop. Det är alltså Evas signatur ! Tittade igen efter ytterligare märkning, men hittade bara en spricka i vasens fot . Godsets färg stämmer med mina andra St Erik, men i övrigt får jag inga såna vibbar. Håller med om att den påminner Gabriels serie Broque. Jag tror hon gjort den i sin egen verkstad.

[Lars M]

Ejb 1933

När jag fick se den här hänkelvasen var jag inte 100 på vad EJB stod för men årtalet 1933 - alltså 80 år gammal - bidrog att den fick följa med hem. 21 cm hög och i bra skick. Ränderna är en spiral som stiger (eller sjunker).

[Rosa]

Grattis Lars M! Eftersom det är tre år sedan förra inlägget i tråden verkar signerade föremål av Eva J-B inte så vanliga.

[prylsnubben]

Riktigt roligt att se, grattis Lars M till ett ovanligt föremål av EJB.

[Bengt H.]

Nog måste det väl vara tillåtet att skriva av en 91 år gammal tidningsartikel och visa den här på PES? Numera finns det inte heller någon tidningsredaktion att fråga om lov.
I varje fall har jag nu skrivit av en artikel ur Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning från den 16/9 1922 där det berättas om Eva Björks nyinrättade krukmakarverkstad, vilken hon uppfört tillsammans med Hugo Säfström.

Eva Björks krukmakareverkstad.

På vägen till Mölndal, ett stycke utanför hållplatsen till Lagklarebäck, har fru Eva Björk låtit uppföra en krukmakareverkstad med brännugn. Anläggningen är ej stor – och, utan att vilja uppträda såsom en hejdare av världsutvecklingen, vill undertecknad önska att den fortfar att vara en liten, men naggande god tillverkning.
Det skall falla många i smaken både i Göteborg och vida omkring att doktorinnan Björk har fått en egen verkstad. Hennes lergods har på kort tid fått många beundrare, och det är alltid med en stilla och behaglig känsla av aktning, som man här och där i hem och på utställningar träffar på hennes fina och solida produktion. Den är välkänd och har mer än en gång varit omnämnd i denna tidning; därför är det mindre angeläget att nu försöka göra en värdesättning av fru Björks arbete ur konstnärlig synpunkt. Men en blick på krukmakareyrket som hantverk och dess dyrkande i den omnämnda nya verkstaden kan kanske vara av aktuellt intresse.
Fru Björks sysslande med dekorering av lergods började för blott några år sedan, då hon genomgick en kurs i Slöjdföreningens skola och tämligen med detsamma fick, som man säger, kläm på saken. Hennes arbeten väckte uppmärksamhet och ha alltmera vunnit avgång på utställningar. Det sätt på vilket hon tagit sig an det s.k. simpla lergodset och fått det några grader högre i form och färg har något av kärleksverk över sig, ändå torde konstnärinnan långt ifrån önska vardagslergodsets allt för beskäftiga förädling, det bör ingalunda avlägsnas från sin gamla hantverksstil, endast frigöras från och skyddas för den osmak, som kan stämpla även sådana ting nu för tiden.
Som medhjälpare vid sina experiment- och läroår hade Eva Björk fått en alldeles förträfflig yrkesman, krukmakaren hr Säfström vid Slöjdföreningen.
Det blev småningom klart att samarbetet försiggick i alltför besvärliga former och utan möjlighet att bedrivas lönande och affärsmässigt. Efter överenskommelse om linjerna för ett fortsatt, utvidgat samarbete mellan yrkeskrukmakaren och konstnärinnan inköpte den senare i sistlidne maj månad tomten där utåt Mölndalshållet, och i juni i år hade man ett verkstadshus i ordning, enkelt men mycket ändamålsenligt byggt efter huvudsaklig plan av hr Säfström. I huset är inbyggd en dubbel brännugn efter en förbättrad typ; en mindre ugn är här byggd ovanpå den större, och i den mindre sker bränningen till stor del med den värme, som genom ett kanalsystem föres upp från den större. Alltså ett besparingssystem.
I detta lilla hus har hela sommaren arbetats på skarpen för att få lergodstillverkningen så att säga utexperimenterad för traktens behov av enkla lerkärl. Det är antagligt att det rikt företrädda trädgårdsmästareyrket i Göteborgstrakten ej ogärna ser en tillverkning av blomkrukor blomstra i grannskapet. Det finns visserligen fabriksgjorda krukor att erhåll, men tillverkningsmetoden – med pressning i formar – gör fabrikatet hårt och mindre poröst än det bör vara. Handgjorda, över krukmakareskivan svarvade lerkrukor äro bättre och mera trivsamma för växterna, men det är på senare tider ej lätt att erhålla sådana i tillräcklig mängd. Krukmakareyrket i sin allsidiga, gammaldags utövning är på utdöende, och den fabriksmässiga tillverkningen dominerar. I närheten av Göteborg lär finnas endast ett par gamla yrkesmän kvar, som ute på Hisingen ännu varje sommar sitta och dreja sina krukor. Men det räcker ej för att motsvara efterfrågan.

Det är mycket glädjande att Aktiebolaget Eva Björks keramiska verkstad tagit upp krukmakeriarbetet efter de gamla metoderna och blåst nytt liv i en nyttig, vacker och trevlig småindustri, som håller på att gå under. Man har all andledning att tro, att den färdiga varan som utgår från verkstaden skall rent hantverksmässigt motsvara alla antagliga anspråk. Hr Säfström, som i likhet med alla traditionstrogna krukmakare lärt yrket både i in- och utlandet och under verksamhet på olika platser, bl.a. hos Kähler i Köpenhamn, förvärvat en sällsynt skicklighet och omdöme, kan forma en lerklump på krukmakareskivan så att det svindlar för ögonen på den som beskådar underverket – men är därjämte fullt inne i allt annat som hör till saken. Och Eva Björks förtrogenhet med keramikarbetet sträcker sig ett gott stycke utanför det artistiska medvetandet.
Materialet, lera av bästa sort, har man utanför dörrarne och runt om; det som skall undanskaffas från t.ex. en tomtgrävning för ett hus är lätt åtkomligt och bra material. Leran arbetas i en maskin av ungefär samma konstruktion som en köttkvarn och kommer i vackert skick på drejskivan där krukmakaren sitter och sparkar på hjulet och gör sina trollkonster.
Som nämnt kommer tillverkningen av lerkärl härute att baseras på en möjligast stor omsättning av goda vanliga blomkrukor. Ett par drejare, en hantlangare och ett par pojkar sysselsättas härmed. Men vid sidan härav kommer att arbetas intensivt på det konstnärliga lergodset, som alltmera vinner terräng. En begärlig sak blir nog de målade, glacerade blomkrukor av den vanliga fasonen som skola släppas ut och som beräknas bli mycket prisbilliga. Men det kommer efterhand i handeln en mångfald andra ting, som bära Eva Björks märke och som alla skola vittna om det anspråkslösa, men solida ursprunget. Och man kan blott önska, att ett företag som detta, arbetande efter så sunda principer och med så enkla och smakfullt medel, skall röna välförtjänt uppmuntran och den framgång det behöver för att göra sin rätta nytta.
C. T. H.

[jani]

Kul info Bengt H!
Jag får leta upp mitt alster från Götebordstiden, återkommer.

[Bengt H.]

Jag ser fram emot det, jani!

[Gideon]

Härlig läsning! Tack för att Du hittade artikeln.
Jag undrar vem som kan hitta en av de "målade, glacerade blomkrukor av den vanliga fasonen"?

[Rosa]

Tusen tack Bengt H för den intressanta artikeln!

Under Rörstrandstiden ställde hon ut på Hemutställningen 1917 tillsammans med Louise Adelborg och Edvard Hald. Jag har inte hittat några uppgifter om vilka föremål hon formgav åt R (har inte letat i så många böcker heller). Däremot finns hennes arbeten åt S:t Eriks och Bo Fajans dokumenterat i böcker. Hon hade också en egen verkstad i Mölndal som brann ner 1922 (? stämmer inte med uppgiften i Nyströms bok).

Uppgiften om att hennes verkstad i Mölndal brann ner 1922 förefaller ju tveksam nu.

En annan uppgift jag hittade i boken om Allan Ebeling (av Per Hjertzell) är att Eva Jancke-Björk och Allan Ebeling representerade Bo Fajans på utställningen med svensk konstindustri på Metropolitan Museum i New York 1927.

Vet du något om hennes medhjälpare Hugo Säfström?

[Bengt H.]

Mycket trevligt att Ni uppskattar artikeln, Gideon och Rosa!
Jag tycker själv att det är riktiga högtidsstunder att få möjlighet att läsa sådana här artiklar.

Tack också för upplysningarna om Eva Jancke-Björk och Allan Ebeling, Rosa!

Här finns lite upplysningar om Hugo Säfström http://precisensan.com/antikforum/sh...o+S%E4fstr%F6m