Väggdekoration Skromberga

[E.B.]

Blev nyfiken på märkningen på denna väggplatta. Den enda keramiska verksamheten i Skromberga jag känner till är den som tillverkade saltglaserat lergods á la Höganäs runt sekelskiftet 1900. Jag har en sådan kruka men en står på jobbet så jag kan inte jämföra signaturen. men det här måste vara en mycket senare historia, eller hur. Märkt "Skromberga, Gustaf". Kanske hade de kvällskurser där också

[Gideon]

Nja, kvällskursarbete tror jag inte att det är, och det enda som kan vara nytt, är isåfall snörupphängningen.
Likafullt kan den vara lekfullt gjord av Gustaf, på ledig tid vid lergodsugnen i Skromberga - inspirerad av en hittad alruna.
För det är just en sådan den påminner om och folktron var ju fortfarande stark runt förra sekelskiftet: http://sv.wikipedia.org/wiki/Alruna

Vi får se vad herrar Ulferic, Polsson och andra har att säga mer om knådaren Gustaf.

[E.B.]

Faktum är att märkningen är väldigt liknande mellan krukan och väggdekorationen, men har ändå svårt att se kopplingen i ålder och utförande.

[Polsson]

Nja, kvällskursarbete tror jag inte att det är, och det enda som kan vara nytt, är isåfall snörupphängningen.
Likafullt kan den vara lekfullt gjord av Gustaf, på ledig tid vid lergodsugnen i Skromberga - inspirerad av en hittad alruna.
För det är just en sådan den påminner om och folktron var ju fortfarande stark runt förra sekelskiftet: http://sv.wikipedia.org/wiki/Alruna

Vi får se vad herrar Ulferic, Polsson och andra har att säga mer om knådaren Gustaf.

Läste i svensk keramik under 1900-talet att Skromberga hade såväl saltglaserat stengods som blyglaserat lergods och att firman gick upp i Höganäs-Billesholm AB 1903. Hur länge man använde Skrombergastämpeln vet jag inte. Produktionen av konstgods lades ner 1926 enligt samma bok.
Någon bättre teori än Gideons "Gustaf", har jag inte.

[Gideon]

Anders Hallberg

E.B:s alruna, som Gustaf vid Skromberga Stenkols- och Lerindustri AB förfärdigat, är inte utredd, men ett samtida alster - kanske bränd i samma ugn - platsar här, och ger tråden tillfälle att föras framåt.
Gustaf kan mycket väl finnas med bland de flera Gustaf som är med i förteckningen över anställda hos Höganäsbolaget - efter fusionen med Höganäsbolaget 1903. Kanske.

---------------------------------------------------

Den här skulpturen av blyglaserat lergods är märklig.



Märklig för att det är första gången, som jag ser stelnad metall inuti och längst in - i huvudet på den dragspelande pojken.
Vad är det här?, tänkte jag, och knackade runt lite och synade med lupp överallt. Såg att en mycket liten flisa gått ur på insidan, och den röjde att det var lergods rakt igenom.
Sedan blänkte, i solskenet, en flaga metall ungefär vid ryggen inuti, som såg precis ut som en rest, likt efter de figurer jag göt i 11-årsåldern.
Tenn!
Som ni ser är det jämnt format, och inte skulpterat på insidan.



Var det ett experiment, som inte blev helt perfekt, eftersom inte allt rann ut vid bränningen?
Vad kallas denna metod? Hur gick det till?
Tanken bakom, var det ett försök i att serieframställa skulpturer på löpande band?
Era sakkunskaper, funderingar eller teorier är mer än väl välkomna.

Skaparen är Anders Hallberg (1870-1935), anställd som modellör vid Skromberga Bolag.
Han noteras som det, året 1900. Är gift och har en nyfödd gosse (som endast skulle bli 18 år gammal).
Tio år tidigare, bodde han hos sina föräldrar i sin födelsestad Stockholm, och var då bildhuggararbetare.



I Vingedals bok "Porslinsmärken" skrivs om företaget att den:
"SV om Helsingborg ingår numera sedan 1903 i Höganäsbolaget. En katalog från 1903 (alltså före sammanslagningen) upptar bl.a. urnor, vaser, prydnadskrukor m.m. i saltglaserat stengods och blyglaserat lergods. Modellerna är utförda av Anders Hallberg. De bär i stort sett Höganäs-prägel och efter 1903 är Hallbergs produkter stämplade HÖGANÄS."

Årtalet på figuren får jag till 1912, men ettan sitter lägligt nog i den lilla bränningssprickan, så det kan vara en nolla istället - om den ska passa in i Vingedals påstående.

Not 105, på sidan 307 i paret Weimarcks bok "Lergodset från Höganäsbolaget 1832-1926" skrivs sammanfattningsvis att:
Lerbrytningen i Skromberga har pågått sedan 1880-talet och tillverkningen upptog hushållsföremål i saltglaserat stengods och blyglaserat lergods, och i en priskurant från tiden strax före fusionen finns olika slags byggnadsornament, sannolikt utförda av Hallberg (orneringstegel, kapitäler och kolonnbaser, piedestaler, urnor, vaser, prydnadskrukor, trädgårdsstolar och öppna spisar).

Det här visar att Anders Hallberg blivit bortglömd, kanske redan då han gick bort den 9 augusti 1935, och begrovs fem dagar senare i Ekeby kyrkogård (Skåne) - fortfarande som modellör.









Ströfynd på nätet
På 1920-talet nämns Anders Hallberg som arkitekt:

http://webcache.googleusercontent.com/search?q=cache:WT3kWwJazQUJ:www.lst.se/_skane/Kartor_och_planeringsunderlag/Kulturmiljoprogram/Sarskilt_vardefulla_kulturmiljoer_i_Skane/Bjuv/Gedsholm-Ekeby-Skromberga.htm+Hallberg+%2B+arkitekt+%2B+SKROMBERGA&cd=1&hl=sv&ct=clnk&gl=se&source=www.google.se

Ur Sevärdheter - Bjuvs kommun
Ekeby badhus
Badmöjligheterna för dem som bodde i arbetarbostäderna var bristfälliga. Ohyra var vanligt. Som så många gånger tidigare när det gällde familjens och barnens bästa tog socialdemokratiska kvinnoklubben upp kampen för att också Skromberga skulle få ett badhus. I fem års tid skickades skrivelser till bolagsledningen för att förmå dem bygga ett badhus. Det kan ha varit modellören vid Bolaget, Anders Hallberg, som ritade badhuset . De fyra pampiga pelarna i entren är hans verk. Badhuset uppfördes 1920.

http://webcache.googleusercontent.com/search?q=cache:N1fHX-AyIiAJ:www2.bjuv.se/Turism/Sevardheter/+%22Anders+Hallberg%22+%2B+Skromberga&cd=5&hl=sv&ct=clnk&gl=se&source=www.google.se

En beskrivning av ett häfte hos ett antikvariat på nätet, som S.E. Vingedal refererat ur, i sin bok:
SKROMBERGA STENKOLS- OCH LERINDUSTRI AKTIEBOLAG. EKEBY. (SKÅNE.)
Helsingborg 1903. (6), 76 sid. + en karta i färg. Illustrerad med bilder av företagets produkter, varav 6 sidor i färg med bilder i fin kromolitografi av olika sorters tegelsten och murade spisar av tegel. Stort format, 29x22 cm. Förlagets klotband med något nött rygg.
- Skromberga tillverkade olika typer av tegel, form- och orneringstegel, saltglaserade rör och brunnar, skorstenar, golv- och trottoarplattor, amplar och trädgårdskrukor samt murade spisar av fasad- och formtegel i naturfärg och glaserat.

[Kaptenen]

Någon teori om tennet i dragspelaren har jag inte.

---

I "Bruksföremål i saltglaserat stengods: De svenska stenkärlstillverkningarna" (3. uppl, 1982) skriver Kjell och Louise Östlund.

"Skromberga Stenkol- och Lerindustri AB 1880-talet-1903 (?)

Företaget köptes upp av Höganäs AB 1903. Eventuellt stämplades gods även senare med Skromberga-stämpeln.



Bild från avslutad auktion på Lauritz.com

Identifierad drejarsignatur: AH Anders Hallberg

Liter förkortas ofta Li (observera Lit på burken ovan) på produkterna från Skromberga. De är ibland försedda med drejarsignatur, ofta i frakturstil. Ofta har kärlen blivit grå eller grönaktigt bruna i bränningen.

Rikt ornamenterade prydnadskrukor mm i lergods stämplades med en rund Skromberga-stämpel."

[Gideon]

Det är ett värdefullt bidrag, Kaptenen.
Stämpeln på Skrombergakruset är helt tydligt lik den på E.B:s väggplatta.



Plattans baksida är i princip slät, och kan därför ha gjutits, och den modellerade alrunan lagts på.
Intressant det här!

En fundering kring tennet i huvudet, finns att pröva:
Tenn smälter vid 232°C och lergods bränns vanligen kring 950°C.
Kan det inte tänkas att Hallberg önskade få fram en stark, hållbar figurin och tänkte att ju mer luftvolym, desto säkrare bränning?
Isåfall byggde han upp skulpturen kring (det tillsvidare kallade) tennlodet med bottenplatta. Väl i ugnen var det meningen att allt tenn skulle rinna ut och färdigt står en robust dragspelare. Och robust känns den verkligen i handen.

Låter det logiskt?

Ett utdrag ur http://www.keramikbygden.com/historik.htm
Hur går tillverkningen till?
Keramikern bearbetar leran genom att dreja, tumma, ringla eller på andra sätt forma leran. Därefter måste leran torka. Vid de flesta formerna av keramiktillverkning bränns sedan föremålen två gånger. Den första gången kallas skröjbränning och sker oftast i 900-1000 º C. Vid denna bränning sintras leran, men är fortfarande tillräckligt porös för att glasyren ska fästa. Glaseringen sker sedan godset svalnat. Många keramiker väljer att själva blanda sina glasyrer för att skapa speciella effekter. Den andra bränningen, glasyrbränningen, sker i högre temperatur än skröjbränningen. Temperaturen beror på vilken lera och glasyr som används. Det är viktigt att temperaturhöjning och avsvalning sker långsamt för att inte leran ska spricka.

Det måste alltså ha varit vid skröjbränningen, som tennet rann ut.

[bengan45]

När man skulle mångfaldiga ett föremål gjorde man en gipsform av originalet. Vid tillverkningen av en kopia hällde man lerslamma (flytande lera) i formen. Efter något dygn hade lerslamman närmast gipsformen stelnat, och man hällde ut den fortfarande flytande slamman i mitten. Efter ytterligare torkning delades gipsformen och kopian togs ut och behandlades med en våt svamp för att få bort eventuellt överskott som bildats vid gipsformens skarv.

Den enda anledning jag kan komma på när det gäller tennfyllningen i huvud och hals, är att det är en typ av lagning i efterhand. Det kan ju vara så att huvudet har slagits av genom en olyckshändelse, och att man då har fyllt upp med tenn i huvud och hals för att fixera huvudet mot kroppen. Kan du se några tecken på att huvudet har varit av?

Du nämner att han hade en son som dog vid 18 års ålder. En intressant uppgift, som kanske förklarar att han vid närmare 50 års ålder skaffar sig ytterligare ett barn, en dotter vid namn Karin Hallberg som senare blev känd som Katja of Sweden.
Karin, alias Katja, gifte sig med en amerikansk regissör vid namn Rod Geiger och lever fortfarande i Tollarp i Skåne. Hon är född 1920 och är alltså drygt 90 år idag.

[Gideon]

Jag är tveksam till att det är fråga om ett mångfaldigande på det sätt Du beskrivit, bengan45.
Det är lite för många krökar och vrår i skultpturen, för att enkelt få alla bitar av gipsformen att lossna. Dessutom ser det för jämnt ut invändigt - sockeln är slät och benen ser ut som avrinningsfåror. Den är för övrigt 17 cm hög och väger 640 gram.
Används för övrigt tenn i formningen av tegelpannor, rör etc? Idén kan Hallberg fått från tillverkningen i stor skala.

Vad jag kan se under lupp, finns inte en antydan till spricka runt halsen, inte heller att en sådan blivit tillslätad före bränning. För övrigt finns ett litet lufthål i nacken, som syns på en av bilderna ovan.
Kan det tänkas att den sista resten av tenn fick så pass stark ytspänning, att den hellre stannade kvar i huvudet än rann ut? Det får en kemist svara på.

Förhoppningsvis finns Anders Hallbergs papper och annan dokumentation kvar i släktens ägo, och isåfall vore de mycket intressanta att gå igenom.
A. Hallberg delar den sista vilan i Ekeby kyrkogård, tillsammans med makan Hulda Maria Hallberg f. Hanss (1879-1852) och sonen Torsten (1900-1918) med titeln Trädgårdselev.

Jag nämnde inte dottern Katja of Sweden, eftersom jag inte tyckte det var relevant för tråden. Då.
Men jag såg Antikjournalen i förra veckan, som handlade om modedesignern Katja, och sonen Chris var med i studion. Denne har jag sänt mail till, men är osäker på om det kommit fram. Ytterligare två söner finns, men där behövs hjälp med att hitta och söka kontakt per telefon.
Allra helst är dialog direkt med Katja/Karin önskvärt och hon skulle säkert vilja att hennes far lyfts ur den glömska som råder. Kanske är hon pigg ock kry?

[Lars M]

En liten ho för salt eller är den för att lägga nålar i? Saltglaserad och från Skromberga och tydligen tillverkad för efterträdaren till J.O. Brandorff i Kolding. Att den inte kom till Danmark kan möjligen bero på att bokstaven N i Kolding är spegelvänd 7,7 cm lång.

[Lars M]

Saltglaserat från Skromberga

Hundskål eller matskål (för spottkopp är det väl inte...?) 16,5 cm Ø och 7 cm hög och väger 1,6 kg(!). Mest klinker och kakel från Skromberga men saltglaserat därifrån är dåligt dokumenterat.

[Eskil]

Hej Lars!

Ja, en matskål ska det nog vara. Här ett par andra:

https://www.kringla.nu/kringla/objekt?referens=HeM%2Fobjekt%2F85099

https://www.kringla.nu/kringla/objekt?referens=HeM/objekt/27456

Lite annat från Skromberga:

https://auctionet.com/sv/982687-brannvinsankare-keramik-skromberga-1800-tal

https://auctionet.com/sv/1713631-krus-15-l-skromberga

https://auctionet.com/sv/1774652-krus-10-l-skromberga-saltglaserat

http://lulea-auktionsverk.se/object/view_object/19956

https://www.lauritz.com/sv/auktion/skromberga-20-liters-krus-i-stengods/i2660639/

av Anders Hallberg, verksam vid Skromberga och Höganäs:

https://www.bukowskis.com/sv/lots/866382-ytterfoder-anders-hallberg-tidigt-1900-tal

Lite om Skrombergaverken:

https://sv.wikipedia.org/wiki/Skrombergaverken

Allt från nätet ska som bekant tas med en nypa salt, men då blir det kanske saltglaserat?

Mvh, Eskil

[Anna-Carin]

Gamla tidningar förtäljer att saltglaserat var en tidig produkt på Skromberga; närmare bestämt tillverkade man avloppsrör:

[Lars M]

Tack Eskil och Anna-Carin för ökad kunskap om Skromberga! Från Tradera hittade jag en ca 120 år gammal bild där skorstenarna står som spön i backen...