Tweet
Jag har fortsatt att forska kring Örebro Fajansfabrik, föregångarna AB Svenska Kakelfabriken och AB Lerindustri, och detta är vad jag hittils fått fram:
AB Svenska Kakelfabriken grundas i Richardsberg, Örebro 1893, men ägarna satt i Stockholm. Företagets riktiga namn var AB Svenska Kakelfabriken i Stockholm, med adress V:a Trädgårdsgatan 7. Dit gick all viktig post, och därifrån sköttes fabriken. Ägarna var Hovrättsrådet Gustaf Lindstedt, Arkitekt H.E Widlund, Generalkonsul A.G Åhrberg, Konsul O.M. Ruben (som också var verkställande direktör), Bankmannen G Wennerholm samt en herre vid namn C.J Tillman.
De startar produktion av kakel och kakelugnar, väggplattor, lerkärl och prydnadsgods. Man ägnar sig också åt en del reparationsarbeten på kakelugnar. Fabriken har vid flera tillfällen problem, och får nedslag av myndigheterna 1905, 1906 och 1918. Kakelfabriken hade 1906 ett 30-tal anställda, varav 5 var minderåriga. Vid omstruktureringen 1919 fanns det 40 anställda. Samma år, 1919, byter man också namn till AB Lerindustri.
AB Lerindustri var en direkt fortsättning på AB Svenska Kakelfabriken, och under det nya namnet fortsatte man Kakelfabrikens verksamhet som om inget hade hänt. Det var i stort sett samma ägare, samma postadress i Stockholm och samma typ av tillverkning. Visserligen utökades modellprogrammet med öppna spisar, blomkrukor och allehanda prydnadsgods, dessutom började man använda konst och antikglasyr på en del av produkterna. Fabrikens verksamhet varade under perioden 1919-1925. AB Lerindustri hade mellan 60 och 70 personer anställda under verksamhetstiden. Information angående Aktiekapitalet varierar från 100.000 kr till 250.000 kr. Företaget gick i konkurs 1925, och hela verksamheten köptes av Upsala Ekeby.
Fabrikens ledare hette E.V Eriksson, och till sin hjälp hade han Konstnärliga ledaren Victor Hägerstrand. Hägerstrand var född i Småland 1882, och död 1962. Signeringen "ABL" är ristad i godset. De konstnärssigneringar som hittats, är T.H, G.P, P.S, och E.P. Man har inte lyckats knyta några av signeringarna till några namn.
Örebro Fajansfabrik kallades i folkmun "Kakelfabriken Richardsberg" eller "Fajansen". Företaget grundades 1893 som Svenska Kakelfabriken, namnändrad 1919 till Örebro Lerindustri*(AB Lerindustri). AB Lerindustri gick i konkurs 1925. Konkursboet köptes av Uppsala Ekeby, som fortsätter driften i Örebro under namnet Örebro Fajansfabrik. År 1926 arbetade 37 personer vid fabriken, varav en är identifierad som Greta Törnkvist. Hon arbetade framförallt med tillverkning av Blomkrukor och Syltkrukor. Av de som arbetade vid fabriken, var 35 män och 2 kvinnor, 5 av dem var minderåriga. Det finns inga uppgifter om konstnärer eller formgivare.
Greta Törnkvist berättar i boken "Så var det på min tid", utgiven av Landstinget i Örebro 1982, hur man gick till väga för att göra t.ex. Syltkrukor. En "gubbe" bar upp lera som skulle knådas. När den var knådad och klar, lades en lagom stor klump ner i en gipsform. Sedan sattes formen på en platta, och en mekanisk arm fördes ner i öppningen. När sedan formen roterade på plattan, så trycktes leran ut efter formväggen med hjälp av armen. Den överflödiga lera som kom upp över kanten, skars bort. Efter bränning så öppnades ugnen, och godset fick stå och kallna under en dag. Det som skulle glaseras bars sedan till en annan sal, medan det övriga bars ut på lagret.
Produktionen vid fabriken motsvarar inte förväntningarna, och 1928 läggs tillverkningen ner. Det var meningen att flytta hela verksamheten från Örebro till Upsala Ekebys fabrik i Kungsängen, men eftersom fabriken i Kungsängen nyligen förstörts i en brand, så flyttas det till Ekeby Bruk istället.
Godset som producerades i Örebro, märktes med "ÖF" och ett nummer. Efter flytten till Ekeby Bruk, så fortsätter man producera en del av de modeller som gjordes i Örebro, men då signerades föremålen endast med ett "U". Denna unika signering pågick bara under en mycket kort period, och man ändrade snart märkningen på Örebromodellerna till Upsala Ekebys signatur - UE.
OBS
Signeringen ABL (AB Lerindustri) är inte i skrift fastställd, men jag är övertygad om att signaturen tillhör Lerindustrin.
AB Svenska Kakelfabriken grundas i Richardsberg, Örebro 1893, men ägarna satt i Stockholm. Företagets riktiga namn var AB Svenska Kakelfabriken i Stockholm, med adress V:a Trädgårdsgatan 7. Dit gick all viktig post, och därifrån sköttes fabriken. Ägarna var Hovrättsrådet Gustaf Lindstedt, Arkitekt H.E Widlund, Generalkonsul A.G Åhrberg, Konsul O.M. Ruben (som också var verkställande direktör), Bankmannen G Wennerholm samt en herre vid namn C.J Tillman.
De startar produktion av kakel och kakelugnar, väggplattor, lerkärl och prydnadsgods. Man ägnar sig också åt en del reparationsarbeten på kakelugnar. Fabriken har vid flera tillfällen problem, och får nedslag av myndigheterna 1905, 1906 och 1918. Kakelfabriken hade 1906 ett 30-tal anställda, varav 5 var minderåriga. Vid omstruktureringen 1919 fanns det 40 anställda. Samma år, 1919, byter man också namn till AB Lerindustri.
AB Lerindustri var en direkt fortsättning på AB Svenska Kakelfabriken, och under det nya namnet fortsatte man Kakelfabrikens verksamhet som om inget hade hänt. Det var i stort sett samma ägare, samma postadress i Stockholm och samma typ av tillverkning. Visserligen utökades modellprogrammet med öppna spisar, blomkrukor och allehanda prydnadsgods, dessutom började man använda konst och antikglasyr på en del av produkterna. Fabrikens verksamhet varade under perioden 1919-1925. AB Lerindustri hade mellan 60 och 70 personer anställda under verksamhetstiden. Information angående Aktiekapitalet varierar från 100.000 kr till 250.000 kr. Företaget gick i konkurs 1925, och hela verksamheten köptes av Upsala Ekeby.
Fabrikens ledare hette E.V Eriksson, och till sin hjälp hade han Konstnärliga ledaren Victor Hägerstrand. Hägerstrand var född i Småland 1882, och död 1962. Signeringen "ABL" är ristad i godset. De konstnärssigneringar som hittats, är T.H, G.P, P.S, och E.P. Man har inte lyckats knyta några av signeringarna till några namn.
Örebro Fajansfabrik kallades i folkmun "Kakelfabriken Richardsberg" eller "Fajansen". Företaget grundades 1893 som Svenska Kakelfabriken, namnändrad 1919 till Örebro Lerindustri*(AB Lerindustri). AB Lerindustri gick i konkurs 1925. Konkursboet köptes av Uppsala Ekeby, som fortsätter driften i Örebro under namnet Örebro Fajansfabrik. År 1926 arbetade 37 personer vid fabriken, varav en är identifierad som Greta Törnkvist. Hon arbetade framförallt med tillverkning av Blomkrukor och Syltkrukor. Av de som arbetade vid fabriken, var 35 män och 2 kvinnor, 5 av dem var minderåriga. Det finns inga uppgifter om konstnärer eller formgivare.
Greta Törnkvist berättar i boken "Så var det på min tid", utgiven av Landstinget i Örebro 1982, hur man gick till väga för att göra t.ex. Syltkrukor. En "gubbe" bar upp lera som skulle knådas. När den var knådad och klar, lades en lagom stor klump ner i en gipsform. Sedan sattes formen på en platta, och en mekanisk arm fördes ner i öppningen. När sedan formen roterade på plattan, så trycktes leran ut efter formväggen med hjälp av armen. Den överflödiga lera som kom upp över kanten, skars bort. Efter bränning så öppnades ugnen, och godset fick stå och kallna under en dag. Det som skulle glaseras bars sedan till en annan sal, medan det övriga bars ut på lagret.
Produktionen vid fabriken motsvarar inte förväntningarna, och 1928 läggs tillverkningen ner. Det var meningen att flytta hela verksamheten från Örebro till Upsala Ekebys fabrik i Kungsängen, men eftersom fabriken i Kungsängen nyligen förstörts i en brand, så flyttas det till Ekeby Bruk istället.
Godset som producerades i Örebro, märktes med "ÖF" och ett nummer. Efter flytten till Ekeby Bruk, så fortsätter man producera en del av de modeller som gjordes i Örebro, men då signerades föremålen endast med ett "U". Denna unika signering pågick bara under en mycket kort period, och man ändrade snart märkningen på Örebromodellerna till Upsala Ekebys signatur - UE.
OBS
Signeringen ABL (AB Lerindustri) är inte i skrift fastställd, men jag är övertygad om att signaturen tillhör Lerindustrin.
Comment