Okända stämplar, skål och fat [ID: Fat Johann Maresch, Aussig, Tyskland, ]

[Gideon]

Så då har lite research utförts på nätet, och jag fick mycket bra hjälp av Chris på http://www.porcelainmarksandmore.com/

Trots att han var mycket trött, gav han ändå sig tid att svara:
"Hope that helps ... I need some sleep now, was on a tour of duty since Friday morning, driving sandbags around near Karlsruhe due to the (now slowly subsiding) floodings."
Så det är inte bara Sverige, som drabbats av översvämningar och i jämförelse har vi klarat oss gott ändå.

Tillbaka till ämnet - han sa att märkningen står för Johann Maresch.
Då googlade jag runt och hittade den här sidan, med historik:

http://home.earthlink.net/~artifactsco/maresch/id1.html

Se även det här, där ett fat med guldkant visas:

http://home.earthlink.net/~artifactsco/maresch/id6.html

Googlade vidare överallt, men det fanns bara ett par (förutom den nämnda), helt annorlunda, med nationalromantiska motiv, och de båda har guldkanter och svarta innerringar.

Mycket förbryllande, eftersom TePes fat är kladdigt bronserat i senare tid. Det är möjligt att det funnits en tunn, och fint påförd guldbronsering tidigare, som sedan "påbättrats".
Ni ser - överraskningar väntar nästan alltid vid såna här renoveringsjobb.

Jag har bestämt att inte göra något mer för tillfället, eftersom jag t.ex. vill veta om alla övermålade ströblommor haft andra färger, som rött (se kerubens fackla) och förhoppningsvis se vilken färg det egentligen ska vara under det blå. Brunt möjligen, men det ter sig tämligen dystert.

Nu har jag sänt mail till ovannämnda länk, earthlink.net, och hoppas på deras benägna hjälp, eller att de skickar mig vidare till någon annan som vet bättre och har bilder att visa. Har även frågat om bokstaven H efter JM, eftersom jag såg under rundvandringen att det fanns JM B, JM I osv. Kanske blir det en exakt datering därav.
Håll tummarna, gott folk!
Glöm inte heller tålamodet. Den som väntar på något gott...

[TePe]

Äntligen har vi upphovsmannen till fatet och snart kanske även en datering.

Kul att du ville lägga din tid och ork på detta Gideon!

[Gideon]

Två veckor har gått, sedan det sista inlägget och jag har inte fått mycket tid till att jobba med fatet. Som en vän sa: "För många träd i vägen." och det tycker jag är en träffande beskrivning.

Lite fick jag gjort igår i allafall, och resultatet visas i nästa inlägg strax, eftersom den innehåller 10 bilder.

Men först till Brian på eartlink.net:
"The plate is definitely Maresch. I looked through my several thousand photos I have collected and I do not have a picture of this plate. I found numbers close, but not 5250. I believe the bronze color is original. The other thing I find odd is that the back is glazed. One thing is for sure the blue is not original!
I attached some photos hope they help. The mark after the JM was most likely an artist mark, even though August Otto signed his pieces, most artist in the factory would have used the stamp."

4 bilder har jag valt ut, från dem han presenterade ur sin bildsamling och de två kommer "vårt" fat närmast. Bronserade kanter, svart innerring och ytterligare en bronserad, smal list. I det fortsatta arbetet, ska brättet skyddas av stänk från färgborttagningsmedlet, med gul maskeringstej och lite papper.

Märkningarna är underliga, men som Briian skriver, kan det vara olika artister, eller dekoratörer, som markerat sitt dagsverke. Fat och märkningar hör inte ihop, men illustrerar alltså de olika stämplarna efter JM.
Glaseringen undertill är fortfarande ett mysterium...

[Gideon]

Det tog nästan tre timmar, inklusive tre halvtimmar av väntan på att färgborttagningsmedlet skulle verka. Ack, om man hade gamla tiders Bums!
Den här gången använde jag en skarp kniv (med varsamhet), och skalpeller är inte att tänka på. Inte heller torrskrapning, eftersom risken blir större att repa lergodset ohjälpligt i grunden.

Den blå färgen är, som sagt tidigare, tjock och klimpig, och verkar vara ihopblandat "hemma" av billigt material. Dåligt pigment, för kraftigt bindemedel och för dåligt utrört till en acceptabel konsistens. Den är svårjobbad och framskrapningen ger ojämnt resultat.
Det leder till att den färgade schellacken (?) nästan är omöjlig att rädda och jag får koncentrera mig på att ta vara på det ljusbruna istället. Under den, ser det ut att vara oglaserat rågods, men det vet jag ännu inte.
Mer framskrapning måste till, innan jag vet hur lagom eller kraftigt jag ska lägga på färgborttagningsmedlet och om längre tid än en halvtimme behövs för full verkan. Men inte så lång tid att ALL färg åker bort. Det är en avvägningsfråga att prova sig fram på.

Fötter, vingar etc, är nog inte påmålade, utan massan är infärgad, vilket kommer att underlätta arbetet betydligt - samtidigt som det kommer att bli rent i de områdena. Där ska jag nog använda aceton, men det får bli i slutfinishen.
Det tar också ett tag att komma till beslut, om vad som ska användas för att fatet ska få för slutligt utseende. Naturligtvis vill jag att den bruna bakgrunden ska komma så nära originalet som möjligt och då kommer en helretuschering på fråga.
Det tar vi lite längre framöver.
Kom gärna med synpunkter eller förslag!

[Peter S]

Detektiv- och pilljobb i ett. Tack för spännande beskrivning. Den blå färgen misspryder verkligen med sin klumpighet. Hoppas du blir nöjd med resultatet!

[Gideon]

Igår testade jag med 45 minuter i väntan på medlets fulla verkan, men inte heller det verkade räcka för "nya" partier. Något skydd för brättet, tyckte jag inte behövdes, eftersom färgen ändå klumpade och smulade sig med knivens hjälp.

Strök på den tidigare bearbetade ytan och fortsatte över blommor och ben, ganska tjockt. När tiden gick ut, torkades överflödigt medel försiktigt bort och denna gång skrapade jag i små, små och hastiga tag. Det är handleden som ska jobba, inte fingrarnas muskler och då får man jämnast resultat, med minsta möjliga skador.
Besvärligast är alla skrymslen och kanter, där färgen verkligen sitter som mycket tjock, kletig kola, en varm sommardag. Då är det lätt hänt att adrenalinet strömmar till, och man blir förbannad på motståndet.
Kommer man till det stadiet, måste man göra som vid korsordslösning - lägga ifrån sig frustrationsobjektet och räkna till hundra.

Fler specialverktyg, än Morakniven ska letas fram, och ni ser att runt och i blommorna, räcker inte en spetsig egg. Lösningstiden kommer att utsträckas till en hel timme.
Att efterjobba med thinner och liten borste, vill jag helst vänta med, eftersom jag vet att det kommer bli rent i slutstadierna av arbetet.
Tålamod är verkligen en dygd i det här fallet.
Om någon har kvar en burk eller dunk, av det numer förbjudna färgborttagningsmedlet Bums, så är ett PM därom, mer än väl välkommet!
To be continued...