Okänd servis

[sofie]

Är det någon som har någon information den här? Min mormor fick en hel servis av sin morfar som var sjöman, så den är köpt på någon av hans resor, Tacksam för svar.

[Liljerik]

Dekoren på spegeln är en variant på "Willow". Den har gjorts i massor med länder och fabrikat. Willow är en kärlekshistoria o jag har frågat förut om någon vill hör den men intresset har alltid uteblivit.
Mer vet inte jag.

[Kecke]

Kärlekshistorier är väl intressant.
Låt oss höra.

[Liljerik]

Undrar om sofie vill ha in sagan i den här tråden?
Väntar i en stund ifall någon har nått å lägga till i själva sakfrågan

[Ballonggreven]

"Handpainted"!? Tillåt mig tvivla!

[Peter S]

Med god vilja kan man säga att guldet är "handmålat". Först verkar rombbården vara stämplad och guldlinjerna är pålagda med pensel medan tallriken snurrat på en drejskiva.

Om ålder och härkomst på servisen har jag ingen aning. Jag har sett stämpeln på flera saker, men aldrig blivit på det klara med vad det är för något.

[sofie]

stort tack för alla svar! och liljerik, berätta gärna sagan!

[Liljerik]

Ok, här kommer sagan så som Ann Marie Herlitz-Gezelius återgett den i A&A nr 2 -78.

? AV ANN MARIE HERLITZ-GEZELlUS
Detta är sagan om hur motivet uppstod i Kina för länge, länge sedan.

Det var en gång...
För länge, länge sedan fanns det en mäktig och ond mandarin i de Sju Flodernas provins. När mandarinen blev gammal drog han sig tillbaka till sitt präktiga hus, byggt i två våningar, en sällsynthet i Kina. Där vandrade den gamle mannens mandelögda dotter Koong-se. I skymningen mötte hon sin älskade, den gode skrivaren Chang.
När den onde mannen upptäckte de ungas möten lät han bygga en palissad av bamburör för att hindra Chang att smyga in till Koong-se.
Koong-se var tidigt bortlovad till en annan mäktig mandarin, Ta-jin. När persikoblommorna slog ut skulle Ta-jin hämta sin brud. Så var det bestämt.

Uppe i sin väl bevakade kammare satt Koong-see och såg ut över floden. Någonstans där borta fanns Chang, som hon aldrig skulle återse. Men så hände det att Koong-se skymtade en ovanlig farkost som gled fram i månskenet mot hennes paviljong. Den lilla båten var ett nötskal med segel av papper. På seglet hade Chang präntat en dikt där han säger att då persikoträden blommar och då pilblommorna falla ned i floden, då skall också han sjunka som lotusblomman under vattnet...

Bön om räddning
Koong-se skriver sitt svar med brodernål på en bit elfenben. Hon bönfaller Chang att i tid .rädda henne från den mäktige Ta-jin.
Strax innan persikoträdens blommor slog ut kom Ta-jin till den gamle mandarinens hus. Han blev mottagen med osedvanliga ärebetygelser och en stor bankett väntade honom.
Otaliga skålar risvin dracks och snart somnade värd och gäst över det dignande bordet.
Tjänarna tog tillfållet i akt att förnöja sig med det överblivna vinet och ingen märkte när Chang smög in för att hämta Koong-se och fly med henne.
När den gamla mandarinen vaknar ur sitt rus och får veta att Koong-se har flytt skriker han av raseri och rusar efter de unga. Ta-jins vrede är lika stor, han svär att hans förlorade brud och hennes älskade skall dö.
Tjänare och soldater söker de unga, men återvänder utan resultat.

Hämnden
Efter några dagar och nätter på floden stannar båten en morgon vid en liten ö. Koong-se och Chang stiger iland, bygger en enkel koja och börjar odla jorden. Så väl sköter de unga sin mark att ryktet snart når alla i De Sju Flodernas Provins. Även Ta-jin får höra det.
När persikoblommorna åter slår ut nalkas Ta-jin den lilla ön med sitt följe. Den obeväpnade Chang genomborras av ett svärd, i förtvivlan rusar Koong-se in i huset, sätter det i brand och omkommer i lågorna.
Men gudarna har alltid sett med blida ögon på stor och sann kärlek. De förvandlar Koong-se och Chang till duvor, som i evighet, svävar över den kinesiska floden.?

Lägger in min bild på en Rörstrands Willow assiett så ni på den också kan se pilträdet (willow), bambupalissad, de olika husen och duvorna??