Gissa på urangul jugendvas!

[simco]

S;t Eriks gillar jag

Jag såg en jättefin stor "kula" på mässan som jag tyvärr inte hade råd att köpa , likadan som Gideon visat i S:t Eriks-tråden.

Men inte S:t Eriks. Jag kan säga att jag bara sett denna keramik på bild innan jag köpte denna.

[Kaptenen]

It is William Ault Art Pottery / Ault Faience Pottery, Swadlincote 1887-1922, isn't it?
It could as well be a Linthorpe.

[simco]

That is what I thougt when I saw it, but no, we have to set sail to another continent
Very good guess though!

[prylsnubben]

En jänkare?

Kanske "denna där" som dom sa i Lady och Lufsen.http://www.justartpottery.com/collec...ry_history.htm

[simco]

Inte Rookwood, and we no speak Americano

http://www.youtube.com/watch?v=LkjljBNTLs4

Nu måste jag gå och sova men imorgon kommer lösningen, fredagsmys!

[Gideon]

Awaji Pottery, Japan.
Wakarimasu ka?

[simco]

Grattis vi har en vinnare!!!!

Gideon!!!

Visst är det Awaji-keramik från Japan!

Min vas är tillverkad på ön Awaji i Japan, runt 1890-1922, och kommer från Sanpei-ugnen.

TACK TILL ALLA SOM DELTAGIT!!!



Thomas K Libby, har skrivit "AN INTRODUCTION TO JAPANESE AWAJI POTTERY" där den spännande historien om denna keramik beskrivs. Jag har översatt vissa stycken i texten till svenska för att den ska kunna sparas här, men den intressanta artikeln finns att läsa i sin helhet här:

THOMAS K LIBBY
Exceptional 19th & 20th Century Ceramics
Restoration of Ceramics & Glass

http://www.tklibby.com/Awaji_Pottery.html

VAD ÄR AWAJI-KERAMIK?

Awaji-keramik tillverkades på den japanska ön med samma namn mellan 1830 och 1939. De flesta av de delar som vi ser här i väst gjordes någon gång mellan mitten av 1870-talet när man började exportera Awaji-keramik, och 1939 när ugnarna stängdes ned. Awaji-keramiken finns i ett rikligt utbud av former, färger och dekorativa tekniker. De glasyrer som använts är ofta lysande i tonen och de flesta är genomskinliga och fint krackelerade. Godset förväxlas ibland för europeisk eller amerikansk majolika och konstkeramik. Till skillnad från majolika, och den allra flesta västerländska konstkeramiken, är Awaji mest handdrejad, robust keramik, även om det finns vissa små och komplexa former. En del av tidigare föremålen är delikat formade, men majoriteten av Awaji-gods är mer kraftfullt konstruerad och behagligt balanserad.

Awaji-krukmakarna var mästare i sitt hantverk och hade en medfödd känsla för lerans möjligheter. Resultatet av deras ansträngningar är en keramik av exceptionellt livliga former som har en informell och äkta känsla som saknar anspråk och kinkighet.
Den keramiska kroppen (eller pastan) är gjord av högbränd, vit eller krämfärgad lera som gränsar till stengods. Formeln förändrades till synes över tid och varierade från rosa eller brungrå, till vit eller vit-grå. Glasyrerna är blybaserade som ger en briljans till färgerna och liknar genomskinlig emalj, ofta glasartade och skimrande. De vanligast förekommande Awaji-glasyrefärgerna är ett gräsgrön, gul som kan variera från blekt citron till djup bärnsten, kobolt blå och aubergine. Andra glasyrer är en ljusgrön, dammig blått, ljus och mörk turkos, blanksvart och vinrött. Awaji-krukmakarna var skickliga på att skapa avskalade monokroma, tvåtonade glasyrer, trefärgade glasyrer (sancai) utskuren dekoration (oftast med iris) och pålagd reliefdekoration.

AWAJI-UGNARNAS HISTORIA

Den första ugnen på Awaji startades 1831 av en läkare vid namn Minpei i byn Iga. Minpei var en energisk med breda intressen. Han är känd för att ha varit läkare, en begåvad författare, en känd chajin (teceremoni master), sojafabriksägare och drev ett stort fiskekooperativ före han ägnade alla sina krafter åt keramiktillverkningen. År 1834 kom Ogata Shuhei, en mycket ansedd Kyoto-keramiker, att arbeta med Minpei i två år. Ett brett utbud av fina varor tillverkades under de femtio år som följde. Ugnen var känd för fina föremål av Satsuma-typ i Kyoto eller Awata-stil med konstfullt glaserade geometriska mönster och träffande avportreterade blad och djurliv. Minpei behärskade även underglasyrblå dekoration, karvad celadon, keramik som skickligt imiterade brons fartyg, och ljusa gula och gröna monokroma med inristade mönster. År 1842 kom den provinsiella Daimyo, eller guvernör, att besöka verksamheten och beviljade Minpei en ugn med officiell status. Minpei gick i pension 1862, lämnar ugnen till sin son Rikita och brorson Sanpei.

Vid 1870-talet, drev Rikita och Sanpei sina egna ugnar och deltog i uppvisningar på internationella utställningar där deras varor var väl togs emot. I slutet av 1870-talet besökte Christopher Dresser, den inflytelserika brittiska designern, de två ugnarna och beställde exempelar från båda ugnarna att skickas tillbaka till England för att studeras. År 1883 sålde Rikita sina verk till en grupp som kallade ugnen Danto som betyder "grupp" på japanska. Även om Sanpei inte startade produktionen för sin egen ugn till omkring 1870, blev hans drift snabbt den större av de två. En tredje ugn inrättades i Awajis huvudstad Sumoto, 1883, av Tamura Kyuhei.

Genom 1880-talet och början av 1900-talet började Danto och Sanpei´s ugnar, uppenbarligen påverkade av sina kunder i väst, att ändra sin stilar. När exportmarknaden utvecklades, utvecklades Awaji-keramiken från en distinkt regional stil avsedd för inhemsk konsumtion till en keramik påverkad av internationella smaker och marknader. Trots detta inflytande från utomstående påtryckningar behöll Awaji-keramiken sin unika regionala smak. Formerna blev enklare och mer organiska, dekorationen tolkas till ledig och djärv, men ändå på spontant, säkert sätt. Lysande grön, gul och blå glasyr användes både som monokroma för att visa upp formerna, eller som bas under utristade, skurna dekorationer, markerade med andra blandade och kontrasterande färger.

Awaji-krukmakarna var uppenbarligen medvetna om den internationella konstmarknadens rörelser på det sena 1800- och tidiga 1900-talet. Som svar på jugendstilen använde de sinnliga, organiska, former med svepande kurvor och handtag. Dessa former har accenter av tvåtonade glasyrer, som smälte in i varandra med hypnotisk effekt. Dessa former gav vika för den djärvt geometriska stilen av Art Deco-rörelsen. Dessa kännetecknas av arkitektoniskt, kvadratiska handtag och fötter, tillsammans med raket- och andra rymdåldersformer. Decon gav sedan vägen till den moderna rörelsen. De föremål som är tillverkade under denna sista långa rörelse är några av de mest intressanta av Awaji-produktionen.

Under denna sista period (1922 - 1939), producerade Sanpei-ugnen en imponerande samling av extremt kreativ konstkeramik. Ett antal nya glasyrer utvecklades, många av de som nu används i slående Flambé-blandningar. De två ugnarna stängdes 1939 då exportmarknaden sjönk föregående av andra världskriget.

DATERING AV AWAJI-KERAMIK

Datering av särskilda exemplar av Awaji-keramik, särskilt den tidigare godset, kan vara en utmaning. De allra flesta föremål här i väst var förmodligen avsett för export med början omkring 1875. Vissa delar, baserat på stil, kan vara tidigare, men det är svårt att vara säker. Det är också oklart när stämplarna med Danto Chidori (fågel) och Sanpei-flaggan först tas i bruk. Chidori kan ses på föremål som kan vara från tiden före ugnarnas ägarbyte 1883. Det är möjligt att varumärket med Sanpei-flaggan användes sporadiskt under 1880-talet.

Exportstämplar kan ge ge viss vägledning vid datering. USA: s tulltaxalag krävde att ursprungslandet skulle märkas på exporterade varor från och med 1890. Föremål stämplade med "Japan" producerades någon gång mellan 1890 och 1922 när lagen skrevs om och krävde att "made in" skulle läggas till stämpeln. Det inpressade "MADE IN JAPAN" märket på Awaji-keramik användes mellan 1922 och tills ugnarna stängdes ned 1939. Danto Company öppnade ungnarna igen efter kriget som en kommersiell tillverkare av keramiska plattor, men det tillverkades inte konstkeramik igen.

[Gideon]

Urkul att träffa rätt, för en gångs skull.

Du har lagt ner ett jättejobb på att översätta hela artikeln, simco.
Proffsigt gjort!

Annars var det den här länken, som fick mig att sätta segel mot Japan:

http://1stdibs.com/furniture_item_detail.php?id=429621

[simco]

Kul att se en hel grupp solgula alster!

Jag tänkte faktiskt först på William Ault, Christopher Dresser och Linthorpe när jag såg vasen och formerna. Den känns rejält tillverkad och hantverket och drejningen ger verkligen sken av europeiskt gods, men jag blev riktigt glad då jag vände på den.

Jag uppfattar det som att min vas kan vara från 1890-1910, den känns äldre än de som visas i din länk och även stämpeln avslöjar ju även det.

Verkligen skickligt att du hittade rätt i keramikdjungeln.

[Gideon]

Jag tror också att Din vas är äldre än dem i länken, framförallt för att ingen vas med vågad mynning visas.
Mormorskrage kallas det annars för, här hemma, och hör till slutet av 1800-talet till 1910 något (och då tänker jag mest glas...).

[simco]

Lite krussidulligt måste det ju vara.

[Emil Brannstrom]

Ett bidrag till dokumentationen.

Mvh
Emil

[emde]

Se, man lär sig något nytt var dag!

Men är det verkligen en uranglasyr?

[Peter S]

Varför inte kadmium. De är tillräckligt gamla för det...

[emde]

Eller gulbrun järnoxid?