Fråga: Blåvitt

[Kecke]

Här är mina senaste blåvita. (Köper två av varje sort)

Någon som vet varifrån och när??

[Peter S]

Billigt anonymt varuhuskrafs 1970-90-tal. Det kan vara någon asiatisk fabrik...

[Kecke]

Billigt anonymt varuhuskrafs 1970-90-tal. Det kan vara någon asiatisk fabrik...

Värst vad du låter optimistisk.

Trevligt porslin i alla fall.
Tack Peter.

[Peter S]

När det gäller porslin så går jag inte så mycket på dekoren, varken vid bedömning eller det som köps för eget bruk. Modell, material, historia mm betyder mer än bara ögonfägnaden. I det här fallet skrev jag krafs just för att de hade kunnat tillverka en flintgodstallrik som inte krackelerar (tekniken har varit känd ganska länge) men de bedömde inte den egenskapen vara viktig tydligen. Och krackeleringen är ju något som sker efter man börjat använda den. I butikshyllan ser det ju fortfarande prydligt ut. Därav mina hårda ord om krafs. Men jag vet inte om det låg så mycket värdering i det. Bara ett kort konstaterande.

Tyvärr gör värmen att jag inte ler så mycket just nu. Men annars hade jag kunnat sätta dit en smiley också för att lätta upp det hela.

[Liljerik]

Inte är det lätt med det utrikiska godset, om inte texten vid stämpeln funnits så hade nog jag tippat på att Keckes tallrik varit betydlig äldre.
Hoppas Kecke inte har något emot att jag också lägger in en bild som visar att det blev krackelerat redan för 200 år sedan, men bara den flata delen av undersidan. .....TROR den är ca 200 år gammal, Davenport, England.

[Peter S]

Skulle också tro att den är minst 150 år. Lite roligt är att Gustavsberg kopierade ankaret (och den böjda texten) runt 1830 för att deras produktion skulle kännas mer engelsk...

[Liljerik]

Lotusbården fick de ju också från england. Tittar i "Tryckta servisdekorer under empiren" och där finns precis samma bård på en 1830-tals Gustavsbergare....men mycket mer stiliserad.
Säljaren av tallriken trodde den var från Gustavsberg, jag såg att det inte stämde men bården och hela tallriken förresten....jaja, jag ville ha den fast den inte var svensk.
Har slagit upp stämpeln på nätet nån gång och då var den 200 år

Tillägg:
Letar man bara nog länge så hittar man "bevis" för vad som helst

http://homepage.ntlworld.com/charles.duckworth/P03.pdf

En till, den stämplades tydligen på "earthenware"....hmmm, är det fajans eller??

http://homepage.ntlworld.com/charles.duckworth/E02.pdf

Charles har visst skrivit en bok om dessa märken så jag skickade ett mail till honom och frågade om han kunde säga nåt om tallriken

http://homepage.ntlworld.com/charles.duckworth/

[Liljerik]

Fick svar av Charles:

Hello XXXXXXXXXXXX,

Thanks for your email. The plate dates from about 1800-1820 and is part of a series which has been given the name 'Rustic Scenes' as we don't know the original factory names. E2 is correct.

Many factories used similar floral borders, so there is no reason why a Swedish factory should not do the same. Some factories also used very similar central patterns. It was a very competitive market even in those days!

One thing we know is that Davenport exported to Lubec in Germany, even before 1810, so it is not surprising that they turn up in your part of the world.

Is there any chance you could send me a photo of the similar Gustafsberg plate and its mark, just for curiosity?

Best regards,


Charles Duckworth

Tråkigt nog så har jag ingen tallrik med lotusblombård (skrev till honom att Gustavsberg använt sig av den bården på 1830-talet).
Men Ecclesial-motiven känns ju också som väldigt snarlika Davenport-motivet, gamla kyrkor, landskap och några figurer som står och hänger
Ecclesialen har ju dessutom den snodda ankarstämplingen, lotusbården borde vara rakstämplat utan ankare.

Kom senare också på varför jag ville vara så äker på 200 år det har jag ju läst i Luttemans "Tryckta ser......", och henne trooooor jag på! citerar:

Det är signeringen som avslöjar att Davenport var en av Gustavsbergs källor. Kring sekelskiftet 1800 använde Davenport ett litet inpressat ankare och namnet i gemena (små) bokstäver. Efter 1805 fortsätter man att använda nakaret men namnet skrivs nu även med versala (stora) bokstäver. Efter 1820 förekommer också ofta ett tryckt namn på dekoren, ankare och firmanamnet är då också tryckta. Det var alltså från Davenport Gustavsberg hämtade idén att använda ett ankare, vilket man gjort sedan 1839.