Krackelerad glasyrkanna

[Samlartrollet]

Eftersom de 3 fiskarna symboliserar Michael Andersen & son så skulle jag gärna vilja veta lite om denna kanna. Vem står signaturen för? Ålder?

[Äjth]

Kannan är inte krackelerad, det är en teknik som bl.a Marianne Starck MS)använde sig av och vi är i mitten av 1900-talet.

[Peter S]

Craquelee är en glasyreffekt som både krackelerar och sedan försluter fogarna i ugnen. Det är en ganska vanlig glasyr i Danmark, men i Sverige bara gjord på Lidköping av de större fabrikerna. Inspirationen kom redan från de gamla kinesiska krackelerade konstglasyrerna.

[Samlartrollet]

Tack för det. Uttryckte mig fel. Mitten av 1900-talet säger du. Tack igen. Får försöka hitta lite information om henne.

[Gideon]

Det är riktigt att det är Marianne Starck, som gjort Din kanna, Samlartrollet.
Hon blev anställd 1955, och följde med tiden upp Daniel Andersens speciella krackeleringsteknik i glasyr på lergods och stengods. Kannan kan vara gjord 1960, som 1970, eftersom den ingick i flera populära serier av henne, som serviser, prydnadsföremål och tjocka väggplaketter, som blev ganska långlivade.

Här är en liten danskövning i sproget for jer , vilken innehåller relevanta och intressanta fakta, ur MA&S-boken från Bornholms museum:
"Daniel Andersens vaesentligste nyskabelse var "Persia"-tekniken. Den blev nu frem for noget fabrikkens kendemaerke, og på en verdensudstilling i Bruxelles i 1935 tildeltes denne specielle keramik guldmedalje. "Persia" er egentlig resultatet af en fejlbraending hos de gamle persere. Daniel Andersen fik teknikken gjort anvendelig på den bornholmske fabrik. Man har aldrig fuld kontrol over braendinger med persia, hvilket selvfölgelig kan give både positive og negative resultater. Farvevirkningen kan give nuancer fra irgrönt, som gennem flere farvenuancer kan changere over i mörkere, metalagtige toner og give det keramiske produkt en helt egen karakter. Den kan også bevaege sig fra naesten helt hvid till en mörkere grå. Ofte lader man yderligere glasuren krakelere, så genstandene opnår en speciel "patinering".

Innan Marianne S. blev anställd, använde man denna teknik ganska mycket på turistsouvenirer, som på det välkända fiskarparet i olika skepnader. Byster, helformat, piprökande sjöman etc.
För min del tycker jag att den färgrika, krackelerade keramiken från 30- och 40talen är charmiga och tilltalar i en samlares hylla, men att det har gjots lite för många av dem.

Marianne Starck och hennes serievaror, konstgods och unikat däremot, tror jag får sin välförtjänta uppskattning i en inte alltför avlägsen framtid.
Om Du vill, kan jag ordna en bild på en typisk, mycket tjock och tung väggplakett, som en gipsvägg knappast kan bära upp, fast den är liten till formatet.

[Samlartrollet]

Tack gärna det. //