Andersson & Johansson (A&J), Höganäs

[Gideon]

Inte riktigt, riktigt så.
Men istället för att fortsätta skriva av häftet, kan jag försöka göra en konklusion av 1910-talet.
Sen.

[prylsnubben]

Inte riktigt, riktigt så.
Men istället för att fortsätta skriva av häftet, kan jag försöka göra en konklusion av 1910-talet.
Sen.

Jag har ändrat lite redan........

[jani]

Du ger mig anledning att åter plita, med synsvaga och slutkörda ögon, ner de rader som finns i inledningen av sagda häfte, så att berättelsen förklarar vad "Old Höganäs" har med fabrikens första år att göra.

Gediget arbete Gideon
men
man kan ta tekniken till hjälp.....
Det går att scanna texten och teckentolka den och då behöver du bara ändra de bokstäver som tolkats fel
o dina ögon sparas.....

[Gideon]

Jovisst, kan man det, men det är ju fusk, och på kuppen lär man ju sig "inget", om man bara ska kopiera och klistra utan att läsa på riktigt, och kanske inte får uppslag att titta i andra källor också, under arbetets gång. Med hantverkets hjälp, tar man till sig texten ordentligt och då sitter den som den ska, någonstans i hjärnans vindlingar och irrgångar.

Som ett kuriosum, och i hastigt förbigående, kan sägas att Johan Sigfrid Johansson (1879-1949), som likaledes med Johannes Olofsson var "ensam i familjen " med arbetarenummer 685 året 1900, hade två andra som hette likadant på Bolaget.
Maskinisten Karl Sigfrid Johansson, född 1880, med arbetarenummer 126 och tioårige pojken Sigfrid Johansson, med arbetarenummer 392. Pojkens far var kolsorterare på Bolaget, med nummer 392 och hans mor delade makens nummer, men det står inte vad hon gjorde. Pojkens syskon, födda 1894-1900, var också tilldelade samma nummer - 392.
De få raderna om den familjen fick mig att bli rörd och fundersam, och det borde stå något om arbets- och livsvillkoren i paret Weimarcks bok om Höganäsbolaget, men säkert i andra böcker också.

Albin Hamberg (1875-1968) och Sigfrid Johansson, var favoritelever hos Gudmund Dahl, som var legendarisk verkmästare 1893-1898 på Bolaget, och efter hand blev Sigfrid glasyrmästare.
Men just nu är det stengodset, John Andersson och Patrick Nordström(född den 19 mars 1870 i Väsby utanför Höganäs), som är mer aktuella, och prylsnubben har kort och koncist förklarat bra. Det är inte enkelt att göra en konklusion över 1910-talet, utan vi låter gubbarna i häftet "Samtal med krukmakare i Höganäs" (författad av Sven T. Kjellberg) fortsätta tala till oss. De visste ju i allafall vad de pratade om.
Det är möjligt att vissa stycken redan kan ha skrivits på PES, men - "Upprepning är inlärningens moder".

Vi fortsätter:
"I den äldsta kassaboken, som ligger framför mig på bordet, finner jag att firman Andersson & Johansson var med på Baltiska utställningen det året.
-Vi satte upp en drejskiva på utställningen. Folk är alltid intresserade av att se på, när man drejar. Vi gjorde vaser, som dom fick skriva på, och sände vaserna hem till fabriken för att brännas. Först jag där ett tag, säger Karl Andersson, men sedan övertog John Andersson drejningen. Han var bara fjorton år då, så det var modigt av honom att uppträda för publiken. John är vår förste medarbetare. Han hade inte slutat skolan än så han arbetade först hos oss under lördagseftermiddagarna och ferierna. Men nästa år, 1913, var skolgången slut och då kom han för att stanna. Sedan dess har han varit vår drejare och formgivare och blivit förste man i allt arbetet."

Patrick Nordström föddes den 19 mars 1870 i Väsby utanför Höganäs, och John Edvin Andersson (1/1 1900 - 22/2 1969) står, i likhet med Patrick N., noterad som född i Väsby, utanför Höganäs. John var inte släkt med vare sig Karl Andersson eller Sigfrid Johansson.
En ödets nyck?

Ett hopp till sidorna 16-18 i häftet, där Patrick Nordström berörs:
"Samtalet rör sej fram och tillbaka, som det brukar göra, när man skall försöka få grepp om något i det förgångna. Intressantast är också själva starten i ett företag. Det kommer fram flera drag, som ger en bättre belysning av den.
Plötsligt dyker ett namn fram, Patrik Nordström, pionjären bland nordiska stengodsmästare, på sätt och vis en sagofigur, ´faunen från Höganäs´. Med ens ser man vad stengodset betytt i samband med Andersson & Johanssons företag och vad de båda männen, mer eller mindre direkt, betytt för utvecklingen av denna konstart.

Det var på Höganäsbolaget som de tre männen träffats och lärt känna varandra. Nordström, som utbildat sig till bildsnidare hos fadern, begav sig snart ut i världen och hamnade 1898 i Paris. På världsutställningen där 1900 fick han upp ögonen för stengodsets skönhet. Särskilt minnesutställningen efter bildhuggaren och keramikern Jean Carriés, vars verk han tidigare blott kunnat studera i bild, fångade honom. Sedan dess synes han ha traktat efter att själv få framställa detta ädla gods. Det skulle emellertid dröja till 1910 innan han kunde nå detta mål.

I detta sammanhang är det Sigfrid Johansson kommer in. I augusti 1909 skriver han till Nordström, som bodde i Köpenhamn, underrättar sig om denne fortfarande är intresserad av keramik och bebådar ett besök. Detta omtalas av Merete Bodelsen i hennes studie över Patrik Nordström, och hon förmodar att detta kan ha varit ´en påminnelse og tilskyndelse´.
På nyåret 1910 skriver Johansson åter till sin vän och meddelar att han skall sända ett brev ´så fort vi bränt den första glattugnen´. Det var i de dagarna då Andersson & Johansson startade sin firma. Den yrkesmässiga och vänskapliga förbindelsen var livlig intill dennes död.
- Nordströms besök här minns jag mycket väl, säjer Karl Andersson, Sigfrid Johansson höll ju på med sina glasyrer på Höganäsbolaget och Nordström hade varit hos honom och fått tips om verktyg och glasyrer.
Merete Bodelsen anser det sannolikt att besöket i Höganäs på hösten 1909 gjorde det möjligt för Nordström att finna en sintrande stengodslera och en primitiv form av lerglasyr. Hon hänvisar också till en vas, som Nordström skänkt keramikern Nils Thorsson med anmärkningen, att det var hans första försök med stengods. Detta vittnar säkerligen om samarbetet med Sigfrid Johansson.

Då Nordström på nyåret 1912 anställdes av Den Kongelige Porcelainsfabrik för att göra stengods, var kontakten med Höganäs fortfarande livlig.
-Då kom han upp till oss, fortsätter Karl Andersson, och frågade om han inte kunde få någon hjälp att dreja stengods. Jag var ju intresserad av att komma ut och lära något, så jag slog till. Jag var i två månader hos honom på Den kongelige, så jag var den förste som drejade stengods åt honom. Vad jag lärde mig där, kunde vi väl inte då omsätta i praktiken. Det var så olika förhållanden, den gamla stora fabriken i Köpenhamn med alla dess tekniska resurser och så vårt lilla nystartade företag, som fick bränna under de mest primitiva förhållanden. Men stengods tillverkade vi från början och det har under hela tiden varit den konstnärliga nerven i vår produktion - och den naturliga för Höganäs."

En mycket intressant länk om Sigfrid Johansson med rubriken "Hans far grundade keramikverkstaden A&J":

http://mobil.hd.se/hoganas/2004/05/08/hans_far_grundade_a_j/

[prylsnubben]

Intressant detta med Patrick Nordströms betydelse för A&J (även ömsesidigt). Tycker att min vas (den första) i inlägg 72 på tråden har mycket Nordström i sig. Jöns Mårtensson, Lund är vidare värd att nämnas i sammanhanget.http://www.signaturer.se/Porslin/Lan...Martensson.htm

[simco]

Helt underbar läsning!

Samma fundering slog mig när det gällde det tidiga godset från A&J och kopplingen till Nordström. Jag blev också mycket rörd över de unga pojkarna och deras arbete vid fabriken, med ett nummer som anställningsid.

Tusen Tack!

[jani]

Gideon
du är keramikens Janne Josefsson - grävande journalistik
1000000000000 tack

[Gideon]

Ta det lugnt, en blir ju generad.

simco tog ett utmärkt initiativ till en bildtråd med UE:s 1910-20tal, och den här tråden är rätt lång med spridda föremålsbilder från olika tider.
Kanske skulle vi öppna en likadan för tidiga AJ:s produktion, dvs de som enbart har AJ som märkning - utan Höganäs i tillägg (men gärna massor av OJ med tillägg)?
prylsnubben har ju en hel del sagolika, tidiga pjäser exempelvis.

Men jag fruktar att den tråden ändå blir rätt kort.
Vad tycker ni, och vem blir isåfall förste man/kvinna till rakning/klippning?

[Kaptenen]

Tack för intressant läsning, Gideon!

Här en 9,5 cm hög vas.

[svedq]

Är det här Höganäsfat ?

Är det här ett Höganäsfat ? Vem är formgivare och hur gammalt ? Det är 34 cm mellan hänklarna. Helt och fint.
Tacksam för svar.

[Kaptenen]

Visst är det ett fruktfat eller skål från Andersson & Johansson i Höganäs. Tiden bör vara 1930-tal.

Jag tror inte att något liknande har visats tidigare.

[svedq]

Tack igen Kapten .

Visst är det ett fruktfat eller skål från Andersson & Johansson i Höganäs. Tiden bör vara 1930-tal.

Jag tror inte att något liknande har visats tidigare.

Siffran 9 är det priset vad fatet kostat ?

[Kaptenen]

Frågan är om inte "prislappen" är skriven med kulspetspenna och då borde det vara efter kriget och prislappen senare än skålen.

Men om vi väljer att tro att att fatet var tillverkat 1935 så skulle 9 kronor år 1935 (Årsmedeltal) motsvara 264,19 kronor år 2011 (Årsmedeltal).

http://www.scb.se/Pages/PricesCrib.aspx?id=258649

[svedq]

Tack.

Frågan är om inte "prislappen" är skriven med kulspetspenna och då borde det vara efter kriget och prislappen senare än skålen.

Men om vi väljer att tro att att fatet var tillverkat 1935 så skulle 9 kronor år 1935 (Årsmedeltal) motsvara 264,19 kronor år 2011 (Årsmedeltal).


http://www.scb.se/Pages/PricesCrib.aspx?id=258649

Prislappen är skriven med blyerts

[luchur]

Mitt lilla bidrag till tråden! Ett litet fat? eller vad är det egentligen?? 14 cm i diameter och raka kanter invändigt.