Äldre Höganäs

[Rosa]

Fin!

Står det kanske L och något mer? Du fixar lätt en närbild med din magiska fotoutrustning

[wasistdas]

Tack Rosa

Försökte lirka med bilden, men kan tyvärr inte ens utläsa vad det ev ska vara för bokstav. Det är lite lurigt när man stirrat på undersidan för länge. Tillslut vet man varken ut eller in längre och vad det egentligen var man såg från början

[simco]

Håller med Rosa, verkligen fin!
Du har då verkligen gjort riktiga brakfynd!

[Gideon]

Snyggt kalvad vas!
Siffrorna pekar på tiden 1896-97 och bokstaven ser ut som ett gotiskt A. Försök få fram den andra också.

[wasistdas]

Håller med Rosa, verkligen fin!
Du har då verkligen gjort riktiga brakfynd!

Tack Simco, ja jag har nog haft en del tur

Snyggt kalvad vas!
Siffrorna pekar på tiden 1896-97 och bokstaven ser ut som ett gotiskt A. Försök få fram den andra också.

Tack Gideon, ska försöka undersöka den noggrannare igen.

[prylsnubben]

I priskuranten för 1905 finns en blomkruka med nummer 763 med. Den finns i två storlekar, den andra har nummer 764. 763-an ska vara 20cm hög, det konstiga är att den ser ut som Din fast upp och ned. Tycker mig se ett L i botten, skulle då kunna tänkas vara LH för Ludvig Hellman anställd 1872-1921 ev.

[wasistdas]

Tack Prylsnubben för de bifogade bilderna. Håller med dig om att min ser upp och ner vänd ut mot den på bilden.

Min är dock endast 10cm hög och ca 14 cm bred. Kanske kan googla mig fram till ngt på Ludvig Hellman.

[Lars M]

Vas med HB och EB

Här en vas av Böckman från Höganäs. 17 cm hög och 12 cm i öppningen.

[Gideon]

Den här berättelsen, av Hamberg själv, återgavs i Höganäs tidning 21/9 1963.
Mycket intressant!

Hur man i Höganäs lärde sig att framställa konstkeramik

Keramikens grand old man Albin Hamberg ger i denna artikel en återblick på konstkeramikens höganäshistoria och hur man prövade olika vägar inom den keramiska produktionen i början av 1800-talet.

Innan Höganäs museum nyordnades var keramiken uppställd i s.k. kronologisk ordning, alltså i överensstämmelse med tidsföljden av de tillverkade sakerna. Det hade nog varit lyckligast om det i viss mån kunnat bibehållas. Numera finns två montrar keramik av senaste tillverkningen. I dessa båda montrar borde man kunna reducera antalet pjäser och i stället inrätta ett urval av den tidigare under olika perioder i tur och ordning utförda glaseringsförfarandena.
På detta sätt kunde besökarna bättre få se huru färgglasyren utvecklat sig genom tiderna. Då det numera årligen förekommer utställningar av keramik i muséet lunde besökaren fortsätta med intilliggande rum, där dessa montrar med keramik finns. Man kunde därjämte på textade anslag ange de ungefärliga årtalen för de olika pjäserna.

Keramiktillverkningen började troligen redan i början av 1830-talet. Samtidigt med framställning av de gulglaserade lerkärlen gjordes tranlampor i skilda former. Sådana lampor finns i muséet.
Då jag började min anställning stod ännu stora lager av sådana tranlampor kvar på vindarna i fabriken. De bars ner i korgar för att krossas. Ingen tänkte på att sådana lampor i dessa dagar betalas med ganska höga priser. Likaså fanns sockertoppsformar, som levererades till sockerfabrrikerna. Äldre personer minns nog ännu toppsockret, som på den tiden allmänt såldes i butikerna. Någon sådan form står nog numera inte att uppbringa. Den nya tiden började redan tidigt göra sitt intåg och allt gammalt skulle kastas bort.

Första glasyren

Samtidigt med tranlamporna så tillverkades diverse mindre prydnadssaker, men vem som modellerade dessa känner man däremot inte till. Den första s. k. gula glasyren var genomskinlig och bestod av 18 delar sand (volym-mått), 16 delar kem. ren blymönja och 4 delar pulveriserat glas. På grund av att arbetarna som sysslade därmed så småningom blev blyförgiftade, tillsattes sedermera lika stor kvantitet silverglitt, som importerades från England. Silverglitten var grovkornig och måste därför s. k. frittas eller sammansmältas med sanden i en glasyrugn och sedan pulvriseras, varefter vatten tillsattes. Malning skedde i en glasyrkvarn.

Bland de förut nämnda prydnadssakerna såsom blomkrukor, skrivställ, klockställ, figurer m. m., finns de första försöken med färgsättning.
Man skrapade av rosten på gamla järnföremål, tunnband m. m., dessa krossades och finskiktades till pulver, blandades i vatten och penslades sedan på vissa ställen av de förut i den färglösa glasyren nerdoppade sakerna. Detta var således de första försöken att bilda den s. k. järnoxiden, som visar de gulbruna fläckarna eller ränderna på föremålen.

Först år 1889 började man här i Höganäs med "Majolikaglasyren" - mångfärgad lergodstillverkning, ogenomskinlig glasyr eller s. k. italiensk fajans, uppkallad efter uppfinningsorten Faenza i Italien.
Den första majolikaglasyren vid Höganäsbolaget var delvis genomskinlig. Även den hade den gamla gula glasyren som grundglasyr med tillsättning av olika oxider, såsom kopparoxid (grön), kobolt (blå) o. s. v. och kunde i allmänhet behandlas som vanliga vattenfärger, dock med tillägget att färgerna inte framkom förrän efter bränningen.

Man började sedan att förbättra glasyren genom att från tyska glasyrfabriker inlöpa allehanda färgstoffer, som man förut inte känt till. De blandades med vatten och påsprutades eller också bestänktes föremålen föremålen från glasyrkannor och vispar.
Under bränningen smälte dessa olika glasyrer i varandra och bildade ofta säregna mönster och färger. Hitintills hade glasyrerna varit glansiga, men efter inköpen från Tyskland kunde man nu också tillverka matta glasyrer genom tillsättandet av rutil* krita. Dessa glasyrer hade den fördelen att de inte rann saman då de smälte och användes huvudsakligen då pjäsen skulle vara enfärgad.

Craquelering

Men även andra system förekom. Ett sådant var skrapmetoden, ett tidsödande arbete, som dock sällan förekom utan på beställning och efter insänd ritning eller mönster. "Craquelera" - ett annat system - var att få glasyren att craquelera, d. v. s. bilda 1-2 mm. breda sprickor i glasyren så att godset lyste igenom och bilda ett spindelliknande nät omkring föremålet. Detta systemet fortsatte jag själv med sedan jag slutat vid Höganäsbolaget och erhöll goda resultat.

Ett annat av de system som användes, vilket kanske också i detta sammanhang kan framhållas, var de s. k. "kalvarne." Ibland kunde det hända att leran var för mjuk eller då drejaren varit litet oförsiktig vid träckningen eller forrmgivningen av krukan eller föremålet att detta plötsligt kunde sjunka samman då det nästan var färdigt. Detta kallades på drejarspråk "att kalva."
Tillvägagångasättet tillämpades avsiktligt vid tillverkningen av prydnadskeramik. Man drejade upp lerklimpen till viss höjd och form, sedan gav man den en stöt så att den sjönk ihop och bildade en hel del veck i godset. Dock måste man med händerna reglera det mjuka lergodset så att det föll någorlunda lika åt alla sidor och bildade en öppning i mitten, så det kunde fylla något visst ändamål, t. ex. som vas, kruka m. m.
Sådana saker finns det många former av på muséet - trevliga att se på. De var mycket moderna i slutet av 1800-talet.

Lysterglasyren

Den s. k. lysterglasyren framkom också i slutet av 1800-talet. Den uppkom genom att vid avsvalningen av de brända sakerna med röken från införd petroleum i de slutna kapslarna drog de olika oxiderna fram till glaseringsytan av föremålet. Denna glasyr framställdes i såväl röd, gul, blå och grön färgton, varav den matta sammetsliknande lystern var den förnämsta. Egendomligt nog blev denna konstart fort omodern. Här hade funnits stora möjligheter för utveckling.

Starkeldsgodset

Vid nästan samma tidpunkt började man framställa starkeldsgodset. Förutnämnda majolika och lysterglasyrer brändes ej högre än 900-1.000 grader, varför godset ibland hade en viss benägenhet att ej hålla vatten. Glasyren blev småsprucken och passade ej riktigt till lerans kvalitet.
Starkeldsgodset brändes däremot upp till cirka 1.300 grader och blev glasartat samt ogenomträngligt för vatten. Dessa saker blev mycket bra i olika färgnyanser och egendomliga till utseendet.

Hade inte mitt förslag om en keramisk fackskola i Höganäs år 1914 inom prydnadskeramiken rönt motstånd på grund av befarad konkurrens, skulle troligen ännu flera personer kunnat utbildats inom detta område. Lera finnes det ju gott om i landet. Särskilt inom glasyrens område finns ännu många oanade möjligheter till utveckling. Men det kostar pengar, och är dessutom mycket tidsödande med experimenterandet av glasyrer.

Ett outforskat område

av glasyren är de s. k. kristallglasyrerna. Här torde ännu mycket vara att vinna i framställningen av starkeldsgodset genom att framkalla färglösa, ljusgröna, blågröna och ljusgula kristaller i glasyren. På tyska språket finns det en hel del litteratur att läsa om förfarandet inom detta område.

*Fotnot:
Rutil = http://sv.wikipedia.org/wiki/Rutil

[Lars M]

1 dl.l Höganäs

Jag förmodar att detta är en deciliter Böckman från tiden för vackrare vardag?

[Lars M]

Vas Höganäs.

Här en 13 cm hög vas från Höganäs.
P. i en cirkel och därunder Höganäs och längst ner M kan jag uttyda men vad det står för vet jag inte. Någon med kunskap eller idéer?

[simco]

Jättevacker vas Lars!

M= Martin Svensson, verksam 1890-1938, enligt www.signaturer.se

http://www.signaturer.se/Porslin/Lankar/hoganasbolaget.htm

Höganäs museum har inte enbart M listad i sin förteckning, men skriver så här:

"Drejarsignaturen, som kan bestå av en till tre bokstäver, är ibland utförd som ett monogram, och på äldre föremål förekommer frakturstil. Stämpeln tillverkades egenhändigt av en bit lera, som brändes i ugnen. Livslängden på en sådan stämpel var relativt kortvarig. Man kan antaga att drejaren ibland ändrade lite på sin signatur. Sålunda torde sign. JP och JPs ha samma upphovsman, liksom LN och LNs. Vidare förekommer samma signatur i olika stilarter."

http://www.hoganasmuseum.se/sidor/museum/stamp-sign_historik.htm

Då kan det mycket väl stämma att M kanske är Martin Svensson om man ändrade sina signeringar lite hit och dit.

[emde]

Bra att du tog dig tid att transkribera den intressanta artikeln Gideon - det är så sällan man ser 1:a-handsuppgifter om sådant här idag!

[mrmagic]

Hej Gideon och alla andra..

Sökte på Sven Bohlin.
Men fann Gideons ödlor. Jag har två st brevpressar med varsin ödla på.
Har inte bild på dem just nu. Någon känner till eller har hört något om sådana.
Fick de i gåva och att de skulle vara Höganäs.

[Gideon]

Sökte på Sven Bohlin.
Men fann Gideons ödlor. Jag har två st brevpressar med varsin ödla på.
Har inte bild på dem just nu. Någon känner till eller har hört något om sådana.
Fick de i gåva och att de skulle vara Höganäs.

Bäst att är att få se brevpresserna på bild, men annars är Hjalmar Rehnströms ödlor för Rörstrand bra kandidater just nu:

http://precisensan.com/antikforum/showthread.php?865-Trollet-vaktar-skatten-Hjalmar-Renström-(1889–1962)&p=186031&viewfull=1#post186031