Fatet hittades under dykning utanför kärleksudden på Djurgården
sommaren -98.
Man kan ju fundera på detta fats historia, varför den låg just där utslängd i vattnet....hmmm
Det var kanske någon som fick ett nej. vem vet.
Håller med om den fattiga inramningen till den starka känsloyttringen. Likaväl är det en Fajanstallrik från det tidiga 40-talet då både Kåge och Lindberg sysslade med sådant. Enligt min åsikt är detta Kåge, målat av någon okänd dekormålare, som säkerligen gjort ett tillägg på just denna tallrik. Den är absolut unik. Troligen bara ett exemplar, om inte målaren var bigamist...
Usch nu var jag hemsk. Men jag kan som hastigast nämna en man som hade som yrke att bla söka efter försvunna mäniskor i vattnet. För några är sedan var denne man nere i Klarälven och sökte en drunknad person och hade varit under vattnet en lång stund. När han väl kommer upp och får frågan "såg du inget där nere ? " fick de häpna åskådarna till svar " jo för fasen kolla här vilken pärla !" sa han och höll fram en Karlstads Bryggeri butelj...
Angående fatet så är jag lite inne på samma linje som Äjth. Det kändes lite simpelt som kärleksgåva även om den säkert kostade en slant...
Kommer jag med lösningen eller är jag bara en del av problemet ?
Kanske var det experimentellt arbete början på något som kan "bli nått" eller rastarbete??
Citerar ur Tusenkonstnären Stig Lindberg.
"Varför har ingen gjort detta tidigare?
Då jag på försommaren 1937 knöts till Gustavsberg fann jag hos Wilhelm Kåge ett nymornat intresse för fajanskonsten, som gjorde att vi tillsammans kom att kasta oss in på uppgiften att göra en ny fajans, en fajans som skulle bli rikare i färg och mindre bunden till traditionell formgivning. Detta experimentella arbete fortsatte sedan med några längre
avbrott ända till våren 1942. I den då nyinrättade Gustavsbergs Studion utformades under några hektiska vårmånader den fajans, som i maj samma år utställdes under devisen "Fajanser målade i vår?.
Det är klart att den visserligen sedan lång tid förberedda, snabbt uppblossande målarglädje, som avspeglades i dessa arbeten, fick mycket av improvisationens karaktär, men även om en hel del verkade tillfälligt var det dock för oss ett impulsgivande resultat, som en signal till det som sedan skulle följa.
Året därpå hade formerna för denna nya fajans klarnat betydligt och på en utställning i Röhsska museet i Göteborg 1943 och senare på Skansen i Stockholm samma år hade det improviserade och tillfälliga lett till en fortfarande uppsluppen men nu mera fast och distinkt keramisk stil."
Comment