Jag tycker krumeluren till höger ser ut som en liten larv.
Kan man få se en skarpare bild kanske??
"För fajansmåleriet hade man uppfunnit "studiohanden" - en logotyp formgiven av Kåge - som skulle pryda allt konstgods från den nystartade Studion - det estetiska laboratoriet i porslinsfabrikens hjärta. På det tidiga fajansmåleriet satte Kåge en svart eller brun hand och ibland sitt namn. Lindberg målade en blå studiohand med Stig L-signaturen. Det var unika verk, jämförbara med tavelmålningar. Men snart sattes fajansmåleriet i system. Fabriken ville ha serier att sälja.
Redan till den första utställningen hade man tagit fram enklare dekorer som målades av en målerska och märktes med röd studiohand + signatur. En av de tidiga målerskorna som sedan 1939 arbetade nära Kåge var Ursula Printz som också fick sätta sin egen ton på fajanserna. Hennes bandmönstrade vaser och fat märktes med en gul studiohand och en liten gul slingrande orm.
Listan över fajansmålare på Gustavsberg upptar nästan fyrtio namn, alla med sin egen signatur, ett bomärke som sattes för att kunna hålla ordning på betalning och kvalitet.
Vissa målare var kortvariga, till exempel Edit Györi (ett nottecken) som bara målade i några veckor innan hon började med Argenta, andra arbetade på fajanseriet i många år som paret Franca och Giovanni Pugno (kuvert och stjärna), Karin Gustavsson (en kungakrona) och Helinä Pitkänen (tulpan). Maja Snis (en fisk) var en av de bästa målerskorna, som också utvecklade Lindbergs blomsterdekor Flora. Alf Jarnestad (en hare) var en annan trotjänare som målade i tio år från 1946 till 1956. "
Ett föremål ur Björquists serie INDIGO, omkring 1953 och några år framöver.
Den lilla krumeluren till höger ska föreställa en katt och är signaturen för
Ann-Marie Lindahl som målade serien och även den svartvita Diagonal.
Det är inte fajans (på lergods) utan engångsmålad SA-massa, ett stengods som fabriken använde till sina wc-stolar och handfat. Samma massa användes i Lindbergs Reptil tex. Brändes bland toalettstolarna.
Comment