Böhmisk (?) pokal

[Gideon]

Den här glaspokalen står på köksfäkten, och handtvättas ömt med Yes en gång i månaden, på grund av det goda matoset.

Min fråga är om den är böhmisk eller tillverkad i annat land. Dess ålder? Det syns att den inte är ny, av sina flertal olika slitageriss undertill. Helt plan där, utan puntelmärke.
Är den från förra sekelskiftet eller tidigare? Rentav senare?
Höjd 14 cm och felfri, sånär som på en mysko fördjupning på ovandelen av foten. Den är kort och långsmal, och kan anas på sista bilden. Jag uppfattar den inte som en skada, utan från tillverkningen.

Berätta vad ni vet!

[Lars Kallin]

Böhmiskt rubinglas från tiden kring 1900 kanske lite tidigare, kanske lite senare.

[Gideon]

Stort tack för beskedet, Lars!
Då vet jag att det fortfarande inte är något fel på min ålderskänsla i händerna. Böhmen 1900 plus minus 10...
Den här pokalen är bara något jag har framme, för att den är vacker att se på. Lite till finns väl i gömmorna, och jag vet att jag har ett par lådor med bruna knoppöl ståendes nånstans. De lär ha tjockt med damm på sig numera.
Men det tar vi en annan gång.

Jag minns en sedan länge nedlagd antikaffär i Gamla stan i Stockholm, som hade en stor kollektion av sådant här och annat smått och gott i två stora skyltfönster. Det var i början på 1980-talet, och prislapparna var inte tyngda av så värst många siffror. Tiden verkar ha stått still sedan dess i prisutvecklingshänseende, men jag tror att ni i detta och andra glasforum hjälper till att råda bot på det?!
För min del räcker det med att sitta i keramikträsket, och vill nog inte ha ett helt gäng Nöstetangen, Limmared och Holmegaard runtom mig också, efter en eventuell glaskurs.

Så en novisfråga då: Glaset verkar vara helt igenom rött, men ändå är graveringen nästan vit? Hur har man trollat med det?

[hose]

Den plane bund uden mærke skyldes at den er planslebet under produktionen. Derved forsvinder mærket.
Böhmisk krystal blev "umoderne". Der kom så meget nyfremstillet og det passer ikke til smagen længere. De møbler som disse ting står godt til - træ fyr, eg er heller ikke længere moderne. Møbler skal være i stål, crom og glas - minimalistisk. Derfor passer Böhmisk krystal heller ikke længere - det bliver en vare for bedstemødre og de er idag blevet til oldemødre. Derfor sælges Böhmisk krystal til alt for lave priser. Samme med de andre ting fra den periode 60ernes/70ernes mode (antikviteterne som tin, kobber og messing).
Tin, kobber og messing har det på samme måde med møblerne og hjemmets indretning. Min filosofi er dog, at gode antikviteter kommer tilbage - der går nok bare længe endnu.

[Peter S]

Så en novisfråga då: Glaset verkar vara helt igenom rött, men ändå är graveringen nästan vit? Hur har man trollat med det?

En synvilla. Det är bara ett tunt lager röd färg (antingen någon lack eller ett färgat glaslager, se vidare i tråden om den slipade pluntan som går nu). Glasets genomsiktlighet och brytningsindex gör att det kan se ut som glaset är helt genomfärgat, en effekt som använts i massor av varianter i alla tider.

[Gideon]

Tack hose och Peter S.
Då står pokalen klarare för mig nu!
När jag tänker efter, så står det en tung bonbonier med lock i kökskåpet, i samma slipade rubinglas. Används då frestelsen blivit för stor framför lösgodisavdelningen, och då kommer lockskålen fram. Men det händer inte ofta!
Tack igen, och nu ska jag inte störa er tillsvidare i glaspysslandet.

[FBQ]

Det här är just sådant betsat glas som saknar och trodde min plunta var i - jag har själv inte heller något i den vägen.
Jag skall lägga ut lite bättre bilder på min plunta i helgen - då syns kanske skillnaden mellan typerna bättre. Överfångsglaset är tjockare - runt 1 mm. så det syns tydligt i slipningarna att man slipat igenom ett rött glaslager.

[Gideon]

Löften är till för att brytas (ibland) och nu när FBQ hakar på, infann sig lusten att kasta upp bonbonieren också på balkongräcket.

Den här tror jag är lite äldre än pokalen, och efter jämförelse med FBQ:s plunta jag nu kollat på, tror jag att den är gjord i samma teknik som hans.
Men det får ni avgöra och sedan ge en trevlig lektion i!
Sen är det lite egenartat att mynningskanten är gulfärgad, som en extra touch.

[Hektor]

Pokalen kan nog vara fram till 1970, denna sista kanske något tidigare men det är inte nödvändigt.
Polen ligger bra till.

[FBQ]

Nja, jag tror den här också är betsad. Det verkar som den senaste bilden jag lade in i den disskussionen har försvunnit - men där syns det lite - jag skall försöka lägga in en bättre bild i morgon.
På min plunta syns det tydligt att det röda glaset går ned är ganska tjockt - man ser det särskilt på de sneda slipytorna.

[FBQ]

Hektor har du plockat bort din bild? Berodde det på att du själv kom på hur det förhöll sig?
Den var visserligen svår att se - fast jag märkte själv att det var svårt att få bra bilder.
Här syns i alla fall hur man slipat sig ned under det röda (kanske skulle bilden ligga på pluntdisskussionen - fast jag tänkter att det kanske kan göra detsamma)

[Gideon]

Med en kraftig förminskning blir det nog bättre överblick, vilket jag gjort med Din bild nedan.
Lite suddig dock, men jag förstår hur Du menar.
Överfångsteknik är alltså detsamma som att lägga på ett tunt, färgat glasskikt och därefter slipa?
Betsa, då angriper man bara själva ytan med ett färgämne? Men då är det väl närmast att räkna som att etsa?
Vid betsning tänker jag på trä, som oåterkalleligen sitter kvar i fibrerna och för att få trärent, måste man slipa djupt.
Har jag fattat principen?

[Gideon]

Sedan undrar jag hur det egentligen förhåller sig med åldern. Lars Kallin, med sin långa erfarenhet, litar jag på, vad gäller pokalen.
Sedan undrar jag om ni glassamlare har olika kvalitetskriterier, vad gäller graveringar på glas.
Den på lockburken verkar vara mer detaljerad och mer tid har lagts ner på den. Men detaljer och arbetstid, borgar inte alltid för att det är en talangfull slipare som utfört jobbet. Eller hur?

[Hirvi]

Med en kraftig förminskning blir det nog bättre överblick, vilket jag gjort med Din bild nedan.
Lite suddig dock, men jag förstår hur Du menar.
Överfångsteknik är alltså detsamma som att lägga på ett tunt, färgat glasskikt och därefter slipa?
Betsa, då angriper man bara själva ytan med ett färgämne? Men då är det väl närmast att räkna som att etsa?
Vid betsning tänker jag på trä, som oåterkalleligen sitter kvar i fibrerna och för att få trärent, måste man slipa djupt.
Har jag fattat principen?

Ja rätta ordet är (Lasering)
järnoxid och silvernitrat blandas med vatten, påmålas,
bräns i ugn ca 500gr, (gult och rött)
Så står det i skriften!
Hirvi

[Gideon]

Tack för det, Hirvi!
Det här börjar bli farligt, men jag får nog ta och låna någon liten lättläst skrift i ämnet, på biblioteket. Finns det tips på en lämplig sådan?

Hur var det nu med graveringars kvalitetsgraderingar? Ingen som kan svara på det? Det är ju betydande skillnader i kvalitet, mellan pokalen och bonbonieren, som jag ser det.