Tweet
Vad kan ni berätta om denna? Loppisfynd. 11 cm diam och 14 hög
-
-
Trevligt graverat glas från första hälften av 1800-talet, med eklöven känns det ganska sent, skulle säga 1825-1850. -
Tack. Tänka sig....minst 150 år, det var roligt. Hur användes detta till dukning? Lite svårt att dricka ur denna. Ska nog besöka biblioteket.Comment
-
Vid den här tiden gjordes mycket av det lite mer påkostade som det här på beställning. Antagligen en uppsättning med 6, 12 eller kanske 20 beroende på kundens ekonomi. Kan nog tänkas att det här är det enda av glasen som överlevt under årens lopp. De brukar vara avsedda för vatten men de har nog kunnat användas till lite allt möjligt. Vid dukning har de nog använts på samma sätt som vattenglas idag. Försöker förestölla mig 14 cm hög och 10 cm bred, hade inte tid att leta fram mina glas. Det blir ju ett ganska stort glas men känns inte ecceptionellt, många av glasen från tidigt 1800-tal är betydligt vidare och rymligare än moderna glas. Tycker väl kanske inte direkt att de är svårdruckna.Comment
-
slipat-kasat-graverat
Hej experterna!
Som ets-nörd har jag svårt att fatta subtiliteterna mellan slipat-kasat (blomslipat)-graverat.
Hjälp?
Skärslipat är (tror jag) lätt: relativt djupa skär, ofta täta nog att bilda "vassa" åsar (till skillnad från pressade, "fattigmansslipade", mera rundade, åsar).
Skillnad på "kasat" och "blomslipat"? Finns den? Användes sten, eller var det alltid koppartrissa för detta?
"Gravering", då? Hur se skillnad på en koppartrissegravyr och en gjord med "handstycke"? Kan man "blomslipa" med handstycke?
Och förresten: hur mycket påverkade syrapoleringen de "vassa" slipade åsarna? Är det risk att blanda ihop syrapolerade slipningar med pressat?
många dumma frågor, kanske... men ärligt menade.Comment
-
Förvirringen mellan slipning och gravering har alltid varit stor. Benämningarna på både hantverket och hantverkarna blandas friskt.
Försöker förenkla: Slipning utförs mestadels med slipstenar, vars form avgör slipytan. En plan sten ger facetter, en rundad oliver eller kulor och en v-formad skär med en tydlig mittlinje i. Sen kan stenen ha flera skarpa åsar och då får man s.k. schatterslipning d.v.s. ränder.
Slipning ger en matt yta som sedan poleras. Tidigare använde man då ofta korkskivor, numera syrapolering.
Blomslipning utföres med små stenar av t.ex. karborundum på en fast axel, kallas ibland a taille-gravyr. Blomslipningen gjordes ofta på fri hand.
Gravyr eller ritning utfördes tidigare med slipmedelförsedda koppartrissor, numera med "tandläkarborr".
Kasning handlar mestadels om enkelt utförd gravyr där man låtit trissan kana över glasytan. Vet inte om en liknande rörelse kunde göras mot en slipsten eller om de benämningar som man ibland möter i glaslitteraturen där man talar om t.ex. eklövs- "slipning" är just en sådan där begreppsförvirring som jag nämnde inledningsvis.
I glaslitteratur av handbokstyp finns det mera djupgående beskrivningar. Lite finns på https://sv.wikipedia.org/wiki/glasgravyrComment
Comment