Hur gammal kan vara svårt att se

[Lars Kallin]

Föremål i glas är alltid svårt att avgöra ålder på.
En man som jag har lärt mig mycket av det lilla jag kan om glas har en gång uttryckt det såhär: -Funderar du på om den är gammal skall du inte köpa den.
Visst är det så. Har man funderingar på om det föremål man har framför sig är gammalt eller inte, då har man ju påbörjat en process i skallen rörande föremålet.

Men sedan kan man ju fråga sig om det måste vara gammalt för att man skall tycka om föremålet. Jag lägger in några bilder på två föremål ur min samling som är just två sådana som speglar det ovan skrivna.
Schatullflaskan behöver man inte vara särskillt kunnig på glas för att förstå att den har en viss ålder, utan att gå in på särskiljande detaljer som talar för detta.

Den slipade sexkantiga flaskan som en gång haft en tenn eller silverförslutning, kräver lite mer för att man skall kunna dryfta om åldern.
Nu får man ju väga in i resonemanget att schatullflaskan ursprungligen tillverkades för enklare bruksförhållanden än den slipade flaskan. Bonden med schatullflaskan brydde sig inte om att glaset som i detta fall var sodaglas, inte var riktigt avfärgat. Adelsmannen som kanske hade den slipade flaskan i Qhrystall visste precis vad han kunde få för kvalité på glaset och han skulle naturligtvis ha det bästa.
Bonden hade inga linnedukar på sitt bord, adelsmannen hade det därav skillnaden i slitaget

Visst är det fascinerande med glas, jag gillar både det enkla simpla bondeglaset och det så kallade finare högreståndsglaset. Men vet ni, jag föredrar det som talar ett rakt och ärligt uttryck till mig. I detta fallet är det schatullflaskan.

[E.B.]

Mja, i detta fall undrar jag inte om den lille snackar mest med mig. En liten pärla! Men därmed inte sagt att schatullaren är helt fel den heller. Det går med andra ord att samla saker med olika karaktär och ursprungligt användande. Både gammalt glas och keramik faller helt klart under denna kategori, bara det finns en genuin känsla och ......... ja, jag vet inte, känslan är det som styr mest tror jag.

[Lars Kallin]

Visst är det som du säger, det var lite därför jag skrev inlägget.
Självklart styrs jag till stor del av känsla.

[Kim von Platen]

Hallå, skriver jag alltid,
Glas kan jag inte, men frågeställningen är intressant. Den gäller ju alla antikviteter. Vi är många som tycker ett föremål är
himla intressant bara för att det är gammalt, att det ligger ett speciellt värde i åldern. Viktigare är det vi kallar kvalitet, vacker och konstnärlig
utformning, det som ögat och handen uppfattar. Ja, alla sinnen.
Men viktigast av allt i min uppfattning är att föremålet är tidigt i sin art, en innovation som blivit stilbildande. Upprepningarna och efterbildningarna
har lägre värde.
Ändå väljer jag den där schatullflaskan även om den saknar skepp på magen. Köper alltid med magen. So long och tack för en intressant tråd...

[karve]

Hei..
Jeg tenker veldig likt Lars Kallin... "luksusglas" og fin glasskunst er selvfølgelig imponerende. Presisjon og dyktighet er vakkert, men som samler for meg er det å se / og tenke hva den gjenstanden jeg holder i hånden har opplevd, særlig fra den "primitive" siden av livet . Et glass kan for meg være for sterilt, selv om det er verdifullt, og jeg kan gjerne betale mye mer enn markedsverdi hvis min " magefølelse " sier kjøp ved en liten charmerende gjenstand som " snakker " til meg......

Legger ved et godt eksempel :

Til venstre er karaff av Edvin Ollers 1917 ( høy verdi ), til høyre en pressglas-skål, reparert for lenge siden med en vakker patina i rødmalt slitt tre.
Min favoritt er den til høyre............................................. ..............................

[Äjth]

Flera av er använder bland andra uttrycket " magkänsla ", ngt som styr ert val. Jag kan bara hålla med - och den som till Lars K sagt att: Om du undrar över om det är gammalt - köp det inte! säger en del om vad vi uppskattar och varför. Schatullflaskan blir mitt val. Även om jag är mkt förtjust i gammalt bruks- och emballageglas, finns så otroligt mkt fint konstglas, både modernt och antikt.

[LS]

Ibland kommer man inte undan utan att använda iQ-nollade modeord. Att vara glad i gamla saker innebär att man inte är rädd för "utmaningar", hela tiden är det bedömningar och ställningstaganden om objektet är gammalt eller inte. Om man håller i en 200-årig glassak som man lyckades fullt ut med vid tillverkningen och kunde ta ut ett högt pris för var man så klart väldigt nöjd. Men idag så har denna sak ett mycket lägre värde, jämfört med den man inte lyckades uppnå perfektion med, i och med att åldern är svår att fastställa på den förstnämnda.

Om en sak är nytillverkad på det gamla sättet har man problem, slitage säger inget om åldern utan om hur mycket saken är använd så den vägen är inte helt tillförlitlig. Rutin är så klart inte utan värde men helt 100% kan man nog inte vara. Men till syvende och sist är det nog så att man får hålla med Sir Winston Churchill; bland det farligaste som finns är en ambitiös idiot. I min tolkning menar han att man inte ska ha större självförtroende än kunskap och/eller förstånd.

Trevlig helg, nu går jag ut till vedbacken och bedriver lite muskelverksanhet. Kanske är det klokare jämfört med att fundera för mycket?