Ett härligt vint snapsglas !

[Sladden]

10,5 cm högr.
Bottnen är 6,5 cm tvärs över. Cuppan är 5,5 cm på bredaste stället .
I bottnen på Cuppan är det liksom en "knapp".
Kanten på foten är "avfasad"
Ganska rikt med "småsten" och blåsor i massan.
Antar att detta glas räknades som defekt och kanske togs hem av någon glasbruksarbetare.
Hursomhelst är det det häftigaste glaset jag ägt hittills.
Nog är det väl tidigt 1800tal?

[Sladden]

ett till.

[Sladden]

I lite annat ljus.
Här syns "knappen" i Cuppans botten.

[Sladden]

Minskar

[FBQ]

Jag tycker glaset ser lite lurigt ut. Det här är ingen knapp utan ett pelarben. De är moderna på 1700-talet, och kommer på modet igen på 1860-70-talet. Början av 1800-talet har jag inte sett ett sådant ben.
Samma sak med cuppan, den liknar mest den på 1700-talsglas, liknande blir moderna igen på andra hälften av 1800-talet. Foten däremot känns mera tidigt 1800-tal. Är det en omvikt kant?
Vi får väl invänta någon av "glasmästarna" som kanske kan klargöra hur det förhåller sig med glaset - jag tycker att bilderna är lite för suddiga för mig.

[Sladden]

Ingen omvikt kant.

[A.F]

Har själv ett par glas med fasad fot, bla. på länsmansglas med ben o fot, vad jag
läst är det populärt under tiden 1820 - 1850 med dessa fasade fötter
och det stämmer ju in bra på just länsmansglas som gjorde under tiden
1820 till ca:1860.

Vad jag minns så berätta Lars Kallin att vanligast var de fasade fötterna
på saker ifrån reijmyre, men för det fanns det ju fler bruk som gjorde så.

[Hirvi]

Kul att se era gamla glas, varför det ser ut så, här och där på glas är kul att reda ut om det går, knappen i cuppan blev när Benmakaren skar randen på benet med drivsaxen, varmaste stället var där knappen är, och då pressades det upp en kulle där, fasningen på foten var vi inne på en annan gång minns jag! Jag samlar ju ingt särskilt, men springer jag på något kan det bli en rejäl pulshöjare!!!
Hirvi

[nisse 8]

Ett i mitt tycke propotionellt mycket fint glas
Jag älskar när foten är bredare än kuppan.

[Kecke]

Men så himla opraktiskt.
Fick någon gång på 70-talet snapslas "stora björn" eller något liknande. Foten var mycket större än cuppan varvid något glas alltid gick sönder vid bortbärande från bordet.
Dom blev kortlivade, tror vi har två kvar.
Ännu tristare är det ju om man samlat på sej 1800-talsglas som man sedan "smackar" ihop vid bortbärande.

[766]

Om kupan var störst diameter och man slagit ihop glasen hade det varit bättre?
Men det kan naturligtvis ha med bortbärandet att göra. Om kupan gått åt fanders så står glasen upp ändå, jag förstår.
Det är ju också ytterst ekonomiskt att servara drickbart i glas med endast liten del av kupan kvar.

[Kecke]

Nu höll jag på att skratta mej fördärvad. Vet inte varför.
När det gäller glasen så brukar jag vid avservering plocka glasen mellan fingrarna varvid fötterna slår ihop, därav mitt dilemma.

[766]

Ja själv tyckte jag att det var rätt så kul.

[Kecke]

Puss, puss 766.
Nu skall jag titta på nyheterna.

[Sladden]

Inget pussande i "min tråd", tack!