Tweet
Kristallglas - förr och nu
GLAS bildas genom smältning under kemisk reaktion vid upp till 1 600 celsiusgrader av material ur följande huvudgrupper (dessutom tillsätts luttringsmedel och färgande komponenter):
1. Kvartssand (kiseldioxid).
2. Soda (natriumkarbonat) eller pottaska (kaliumkarbonat).
3. Kalksten (kalciumkarbonat) eller blymönja (blyoxid).
Ungefärliga "recept" enligt Carl Hermelins redogörelse från sent 1900-tal:
Sodaglas: till 100 viktsdelar sand tas 35 vd soda och 20 vd kalksten.
Helkristall: 45 viktsdelar pottaska och 60 vd blymönja till 100 vd sand.
Lättkristall: 16 viktsdelar soda, 16 vd pottaska, 10 vd kalksten och 15 vd blymönja till 100 vd sand.
Variationer mellan dessa huvudtyper förekommer.
Numera beställer glasbruken sina egna blandningar i form av pelletar från Glasma i Emmaboda. En aktuell bok i detta ämne är Boken om glas, utgiven av Glafo i Växjö 2005: http://www.glafo.se/.
I den bokens kap. 7 finns en avdelning om kristallglas. Där skriver man: "Förr användes halvkristall som innehöll c:a 5 % blyoxid till servisglas. Den har idag ersatts av blyfri kristall som används till i princip alla produkter inom manuell glastillverkning." Vad gäller det glas som marknadsförs i dag: enligt en ny standard gäller Konsumentverkets föreskrifter om vad som krävs av ett glas för att det ska få marknadsföras under respektive kristallbegrepp.
Föreskriften definierar två typer av helkristall samt begreppet kristall. Man anger procenthalten av resp. metalloxid samt densitet och brytningsindex för vart och ett av begreppen Helkristall 30 % och Helkristall 24 % samt Kristall. De båda typerna av helkristall innehåller blyoxid i de angivna procentsatserna - och även den nya typen "kristall" kan innehålla bly, men för den gäller följande:
I det moderna blyfria kristallglaset har blymönjan (blyoxid) ersatts av oxider av zink, barium eller kalium. ”Man kan i dag tillverka sådan kristall med samma densitet och brytningsindex som helkristall – fast utan bly - den får dock inte kallas helkristall”, skriver Glafo.
GLAS bildas genom smältning under kemisk reaktion vid upp till 1 600 celsiusgrader av material ur följande huvudgrupper (dessutom tillsätts luttringsmedel och färgande komponenter):
1. Kvartssand (kiseldioxid).
2. Soda (natriumkarbonat) eller pottaska (kaliumkarbonat).
3. Kalksten (kalciumkarbonat) eller blymönja (blyoxid).
Ungefärliga "recept" enligt Carl Hermelins redogörelse från sent 1900-tal:
Sodaglas: till 100 viktsdelar sand tas 35 vd soda och 20 vd kalksten.
Helkristall: 45 viktsdelar pottaska och 60 vd blymönja till 100 vd sand.
Lättkristall: 16 viktsdelar soda, 16 vd pottaska, 10 vd kalksten och 15 vd blymönja till 100 vd sand.
Variationer mellan dessa huvudtyper förekommer.
Numera beställer glasbruken sina egna blandningar i form av pelletar från Glasma i Emmaboda. En aktuell bok i detta ämne är Boken om glas, utgiven av Glafo i Växjö 2005: http://www.glafo.se/.
I den bokens kap. 7 finns en avdelning om kristallglas. Där skriver man: "Förr användes halvkristall som innehöll c:a 5 % blyoxid till servisglas. Den har idag ersatts av blyfri kristall som används till i princip alla produkter inom manuell glastillverkning." Vad gäller det glas som marknadsförs i dag: enligt en ny standard gäller Konsumentverkets föreskrifter om vad som krävs av ett glas för att det ska få marknadsföras under respektive kristallbegrepp.
Föreskriften definierar två typer av helkristall samt begreppet kristall. Man anger procenthalten av resp. metalloxid samt densitet och brytningsindex för vart och ett av begreppen Helkristall 30 % och Helkristall 24 % samt Kristall. De båda typerna av helkristall innehåller blyoxid i de angivna procentsatserna - och även den nya typen "kristall" kan innehålla bly, men för den gäller följande:
I det moderna blyfria kristallglaset har blymönjan (blyoxid) ersatts av oxider av zink, barium eller kalium. ”Man kan i dag tillverka sådan kristall med samma densitet och brytningsindex som helkristall – fast utan bly - den får dock inte kallas helkristall”, skriver Glafo.
Comment