Fascettslipat ölglas

[prylsnubben]

Glas med stående fascetter upp till halva höjden.
Kulslipad puntel och driven kant, är det ett ölglas?
Kanske ett vin do. Känner igen modellen förbaskat
väl men kan inte erinra mig något om ålder etc.
Tjock fot, står stadigt.
Någon hjälp kanske går att få bland alla glaslirare.
PS Fotglas "halv fasett", 1800-talets andra hälft?

[gärdsle]

Eftersom jag brukar använda Eda som referens gör jag det nu också. I 1890-års priskurant finns glaset med beteckningen "Ölglas på fot, facettslipade". De utbjudes i fyra olika volymer, 30, 22,5, 15 och 12 cl. Samma typ av ölglas utbjuds också med olivslipning, med bård (det vi nuförtiden kallar rydbergsslipning) och släta.
Nu tillverkades den här typen av ölglas över säkert hela Europa och kan därför inte utan en "personlig" historia knytas till något glasbruk. Vad som är lite iögonenfallande med ditt glas är guldkanten, men jag tror att också en sådan dekor kan ha gjorts på många glasbruk. Det kan naturligtvis också handla om en särskild beställning. Om en grossist eller privatperson ville ha guldkant på tillvaron ställde nog glasbruket upp på det. Ibland finns också möjliga "tillval" angivna i priskuranterna.
Hittade också ett liknande glas i slätt utförande i "Dansk glas 1825-1925" under beteckningen "Porterglas på lav stilk og tyk fot". Det finns med i Holmegaards priskurant 1867 och finns med så sent som 1920.

[e_v_a]

Det är väl ingen guldkant, utan en spegling från bakgrunden?

[prylsnubben]

Tack gärdsle för att Du delar med Dig (som vanligt) av Din
stora kunskapsbank. Tycker att mitt rymmer mittemellan
15 och 22.5cl. Kanske är det inte EDA då, men som Du säger
är det ju oftast omöjligt att härleda bruket bakom ett enkelt
bruksglas. Sedan har ju e_v_a HELT rätt. Fotografen luras,
glaset är ofärgat och odekorerat (frånsett en tråkig beläggning).
Här ett kort utan guldkant.

[gärdsle]

Troligen hör ditt ölglas till de äldre, jag får det intrycket, så kanske var det baserat på andra måttenheter.
Sen var det en praktfull synvilla. Jag bad hustrun berätta vad hon såg och hon såg också en guldrand, så där lite lagom sliten efter hundrafemtio års läppjande. Skyller på åldern, inte på glaset utan på mig.