3:e glaset på bilden

[Kolmårdstrollet]

När jag köpte mina gamla snapsglas/vinglas köpte jag även sju andra glas som är av samma sort. Även de en femma st. Efter att ha granskat dem ser jag att de är lika men ändå olika. Glasen mäter 11,5 cm på höjden 5,5 cm upptil och foten 5 cm. Puntelmärket är slipat. Glaset är väl facettslipat? Har någon förslag på ålder? Glasbruk är väl omöjligt. Frågan gäller glaset till höger i bild.

[a40ty]

Hej Kolmårdstrollen. Kan det være at dit glas ligner disse? De stammer fra Belgien, i starten af 1930-tal. mvh

[Kolmårdstrollet]

Glasen liknar varandra, men benet på mina är helt slätt.

[FBQ]

Glas med facettslipning liknande din blir modern på 1850-60-talet. Inte så vanligt på spetglas, men det förekommer. Sedan har den fortsatt tillverkas, och har haft några ränessanser vid flera andra tillfällen senare.
Jag törs inte säga något ifrån ditt foto, men en lätt färgton, blåsor, eller knutor (små osmälta stenar) i massan kan kanske kan ge en vägledning.

Vi får se om någon annan törs sig på ett svar, annars kommer vi kanske fram till något i din första glastråd

[Peter S]

Jag tycker ändå det är lite spännande om ni kan bestämma såna här glas... De har tillverkats "överallt" och "i evighet", både beroende på traditionens starka kraft, men också på avsaknad av mönsterskydd. Det är egentligen med det "designade" glaset man kan börja tala om tillverkningsperioder och härkomst... Jag tycker att de belgiska glasen talar för att formen är universell... Åtminstone 50-60 års produktion någonstans i norra/västra Europa. Jag har sett en bild i någon glasbok (en bok om modernt servisglas fårn ca 60-talet?) på en massa servisglas från sekelskiftet där det var små små skillnader i vinklar, längder, knappar och ben. Och alla dessa modeller gjordes på de flesta glasbruk...

[Janne R]

Peter har helt rätt, det är i princip omöjligt att bestämma den typen av glas till ett glasbruk. Gå in på http://www.replacements.com och kolla alla glas från hela världen. Man ser glas där man skulle svära på var Kosta eller Orrefors om man sett dem på en loppis eller nått.
Det är egentligen bara designade glas som är skyddade som man kan bestämma. Inte ens det är säkert, finns kopior på allt.
Plötsligt i vår hög med Rörstrand Elisabeth Tallrikar hittade vi några som hette "Nippon" i princip identiska. Det lustiga var att formen var exakt som Arabias "Ruska" men Dekoren Rörstrands Elisabeth.???

[Kolmårdstrollet]

Tack för länken Janne. Nu har jag lite att titta på när det suger i glastarmen.

[Äjth]

Har ett snapsglas som jag undrat över och här kommer ett svar från er. Tack!

[FBQ]

De här tvärhacken som finns på Äjth:s och a40ty hör till dekorelement som blir moderna i slipningen på 1890-talet/ sekelskiftet 1900.

Jag tycker det verkar som flera här har annamat 766:s betraktelsesätt

Det stämmer nog att det är hopplöst att försöka få fram glasbruk - även om man säkert om man var intresserad skulle kunna dra ned antalet möjliga glasbruk till några stycken - om inte på annat sätt så får man väl göra en kemisk analys av glasmassan.

Åldern går nog däremot troligen att säga en del om.
Det är väl ändå ganska få områden inom antikvärlden där man får stämplar och annat som anger exakt tillverkningsår och ort. Man får försöka bestämma föremålen på annat sätt.
Ingen kan säga att det är lätt och att man inte gör fel, men det är ju en del i tjusningen med gamla saker - att upptäcka saker man inte sätt förrut, och upptäcka nya samband mellan saker.

[Peter S]

Den sena 1800-talets explosion av föremål innebär ett problem för "antikvärlden". Både före och efter har man försökt urskilja sig genom en personlig prägel vid tillverkningen (även om denna i t.ex. allmogeföremål tidvis varit oavsiktlig). Men under denna period var det viktigaste att skaffa sig en position genom sina ägodelar (och sitt handlingssätt), vilket skulle vara avpassat till en särskild mall. Jag tycker att denna period hör till de mer spännande inom kulturhistorien, så jag är inte alls negativ till att hitta fakta om det. Men det handlar mer om att se de större dragen och de underliggande krafterna än att koppla massproducerade glas till rätt glasbruk.

Som en jämförelse kan man ta upp alla de porslinsserviser som kom samtidigt. Många är identiska (som t.ex. fasanmönstret) oavsett var de tillverkats och bokstäverna i stämpeln säger inte så mycket mer om tallriken än var ugnen stod som brände den. Leran, dekoren, och maskinerna var oftast inköpta från någon tillverkare som sålde till flera ställen. Och vad spelar det då för roll om det står Rörstrand eller Gustavsberg på baksidan?

Och till sist: Jag har inte anammat 766:s synsätt, för isåfall hade jag skrivit "Jag tror inte den är så gammal som du tror. Det är nog en senare kopia. Du anar inte hur lätt det är att efterlikna en gammal produktion, men för en gammal räv som jag så avslöjar det sig direkt i utseendet. Den här är ful och alltså falsk..."

[FBQ]

Jag var väl delvis lite skämtsam som jag tror att du förstod.

Själv tycker jag också att 1800-talet och moderniseringsprocessen är jättespännande. Som jag ser det handlar det ju inte bara om att se helhetsbilden - utan att se komplexiteten i den här processen.
Ibland allmogen fanns ju hela tiden en dubbelhet i förhållande till det borgerliga modet. Samtidigt som man vill vara modern och kultiverade så vill man samtidigt vill markera tillhörigheten i den egna allmogekulturen.
Lokala varianter och stilar finns ju även inom nystilarna, både nationella och rent lokala. Långsamt sipprar modetrenderna ned i samhällsklasserna, och när "den bildade arbetaren" börjar inreda sitt hem efter borgerliga principer då har redan jugendstilen och hemslöjdsrörelsen kommit som en motkraft till industrialismen.
Min hermeneutiska syn på historien gör att jag gärna försöker se de stora dragen utifrån det lilla, och tycker väl att de små variationerna kan vara nog så viktiga.

Sedan är ju det här med glas lite speciellt. Samtidigt som de är moderna produkter och till största delen helt följer moderna trender är de ju hantverksprodukter - så glasen har ju faktiskt ganska mycket av individuell prägel.
Även flintgodsserviser framställdes på 1800-talet med mycket mer hantverksmässiga metoder än vad vi gör idag, men här formades leran i färdiga formar, dekorerna var tryckta - även om pappersmallarna oftast lades på för hand osv. Det här är ju på gott och ont - flintgodsserviserna har väl oftast väl avgränsade tillverkningstider och märkningar som ganska väl anger både tillverkningstid och fabrik.

Det här är ett nog så intressant ämne som kunde få ett eget kapitel, men vi får väl ta det någon annan stans antar jag
Jag tror inte vi ser det hela så olika egentligen, jag tyckte bara era svar lät så uppgivna - lite noggranna studier så kan vi nog pressa ur även de här glasen en hel del information