Hjälp med termer inom glas

[Hirvi]

Ja dom senare navelkulorna i metall fick rinna av i degeln mellan varje anfång
var det rast eller att gå hem kunde man bara ställa den i putslådan
eller doppa den i vatten så blev kulan ren igen.

Lernavel fick oxå rinna av i degeln, men den kunde man spara i flera dagar
om man skötte den väl, den fick ligga i hyttvärmen när den inte användes,
sedan fick den värmas upp sakta så den inte sprack när glasmassan täckte den.

På dessa navler blev inte mycket knackande med putsjärnet,
men alla pipor som man putsat av genom åren så for dom varma glasfisorna tätt i luften, i början fick man sig en hurving av den äldre stammen
om flisorna fastnade i nacken på dom.
Hirvi

[Rebello]

Degelugnar och vannor

Legion skrev så här: "Jag tror att ordet vanna användes till vardags oavsett ugnstyp."

Man kanske inte skilde på dagvanna och endegelsugn - de borde vara ganska lika i storlek.
Jag har nu läst i "Boken om glas" från Glafo i Växjö.
I kap.4 där kan man lära det mesta om glasugnar - både historiskt och nutida.

I # 14 här ovan har jag länkat till något som borde vara en dagvanna, enligt Glafos definition.
Där i # 14 har jag nu lagt in en sammanfattande notis
om hur man på Glafo beskriver de båda typerna dagvanna och kontinuerlig vanna.
Boken om glas beskrivs här: http://www.glafo.se/fou/2002/pr440.htm .

[LasseC]

Jag har nu hittat lite om vannan i Flygsfors. Den byggdes 1937 och rymde 2500 kg glas. Till vannan måste man bygga ett nytt gasverk. Jag kommer ihåg detta Det var i ett speciellt rum med 2 stålcylindrar ca 1½ m höga och ca 70 cm i diameter. Man öppnade locket på dessa och fyllde på så mycket ved det gick sedan stängdes locket och säkrades, därefter så lyfte man på en belastad hävarm och veden försvann ner i elden (man såg aldrig elden). Detta pågick i stort sett kontinuerligt. I hyttan fanns strax under golvnivå en gasklocka där den producerade gasen samlades innan den gick in i vannan. Gasklockan var vad jag kan minnas ca 2-3 m i diam.
1945 hade man förutom vannan en 7-degelsugn Dessa måste det här året repareras.
1954 revs vannan och ersattes med två st 3-degelsugnar som behövdes för bl.a. Coquille-glaset.
Vad jag minns fångades glaset upp ur vannan för att läggas i pressglasformarna.
DG

[Rebello]

Nils Bergqvist skrev så här om sitt besök i Orrrefors för en vecka sedan, och som jag har länkat till på tråden "Besök hos glasarbetare":

"I Orrefors anrika hytta, där så mycken fantastisk glaskonst blåsts genom åren, höll Jon Beijer och Hans Johansson till i en hörna med sin lilla verkstad. Detta är den enda kvarvarande verkstaden som tillverkar handblåst glas på Orrefors numera. Jag gick runt ett varv i hyttan och där stod allehanda centrifugerings- och gjutningsmaskiner samt glasvannor uppradade. Inte mycket spår av hantverk, förutom den lilla hörnan där Jon och Hans höll till."

Jag tror inte att Nils menar vanlig ugn när han använder begreppet vannor i den texten.
Jag föreställer mig att det går åt mycket glas vid denna maskinella tillverkning och att det därför krävs vannor.
Hela reportaget finns här: http://www.fotosidan.se/blogs/graal-blog/46671.htm .

Frågan har gått till Nils: är det mindre s.k. dagvannor som man använder (jfr # 14) - eller endegelsugnar eller kan det rentav vara kontinuerliga vannor? Han kollar detta med Orrefors.

Nils har nu varit i Orreforshyttan och följt arbetet en vanlig vardag.Han skriver:

"Vannorna i Orrefors används fn bara dagtid, så det är ingen kontinuerlig drift. Kallas väl i så fall dagvannor? Produktionen är mycket rationaliserad och robotiserad. Förutom det jag skriver om i bloggen var även några centrifuger igång, som gjorde "hallon-skålar". Glaset till den kom från samma vanna som glaset till de stora skålarna, men den som skötte det gjorde några hundra i timmen ensam. De stora skålarna gick lite långsammare att göra, där var 6 man igång, men det gick betydligt snabbare än manuellt, då man slapp blåsa upp post med flera anfång."

Mer om detta här: http://www.fotosidan.se/blogs/graal-...ate=2010-05-01 .