Invändiga refflor..

[prylsnubben]

Sällan man ser glas med invändiga refflor (åsar). Sprängd och slipad kant
samt slipad undersida med likaledes slipad kulpuntel. Underifrån ser man
refflorna som en rund "stjärna".
Någon som vet vad detta anonyma glas kan härledas till, dessutom undrar
jag över tekniken, kanske något liknande som vid optikblåst glas?

PS Vasen är således helt slät på utsidan.

[Hirvi]

Helt rätt Snubben med rak optik i din vas, vackert tycker jag, blåser ofta i optikformar å gillar klarglas,
vackra effekter, nu är ju modet att det skall vara flerfärgat glas som gäller, men jag tillhör ju gamla stammen.

Vasmodellen är väl ganska klassisk sedan -50 talet, man blåser i optikformen med det varma glaset, då är glasmassan så varm så det rinner (lite segt) sedan blåser man i och formar med våt tidning eller blåser snurrar i form,
då bearbetas utsidan på vasen och blir slät, men insidan blir fortfarande vågig (räfflad).

Skulle man blåsa upp en rund kula med optikmönster,(och inte bearbeta utsidan av glaset)
då skulle man känna vågorna (räfflorna) på båda sidor.
Hirvi

[prylsnubben]

Spikrakt...

....svar, tack Hirvi. Tycker själv det ofärgade glaset är fascinerande
men det måste vara väldiskat och eftertorkat. Vasen är tung och på-
minner om kristall, i vilket fall bör det vara blyhaltigt eftersom massan
har sådan lystereffekt. Slitaget tycker jag även det ser lite annorlunda
ut på dessa hårda glaspjäser, det ser ut mera som små repor kors och
tvärs än t.ex. slitaget under "mjukare" glasmassa som ju blir som efter
sandpapper.
PS Hur är det, kan man blåsa kristall med hög blyhalt, det är väl inte
vanligt i alla fall? Kanske mer med det som slarvigt kallas "halvkristall"?

[Hirvi]

Ja förr i tiden när bly fick användas var väl blyhalten hög i helkristall,
jag jobbade med halvkristall i Fåglavik, det hade vi bara i vissa deglar,
gjorde man konstglas så var det mjukare och rörligare längre,
bly blev väl ersatt sedan med andra kemikalier.
Blyglas var ju lättare att slipa.
Hirvi

[Kerstinfroberg]

....svar, tack Hirvi. Tycker själv det ofärgade glaset är fascinerande
men det måste vara väldiskat och eftertorkat. Vasen är tung och på-
minner om kristall, i vilket fall bör det vara blyhaltigt eftersom massan
har sådan lystereffekt. Slitaget tycker jag även det ser lite annorlunda
ut på dessa hårda glaspjäser, det ser ut mera som små repor kors och
tvärs än t.ex. slitaget under "mjukare" glasmassa som ju blir som efter
sandpapper.
PS Hur är det, kan man blåsa kristall med hög blyhalt, det är väl inte
vanligt i alla fall? Kanske mer med det som slarvigt kallas "halvkristall"?

Åkej, ijengklien vet jag ju ingenting, men: "kan man blåsa kristall ..." ?

Hur menar du då? Hur skulle alla slags kristallglas ha uppstått - av sig själva? Eller enbart pressade? Eller?
(däremot var det nog inte alldeles hälsosamt, men det är väl en annan fråga)

[prylsnubben]

Hej kerstin!

Nja, det är väl bara så att jag förknippar helkristall med stora slipade
pjäser som verkar vara om inte pressade så kanske gjutna i form
och därefter polerade och slipade.
Det jag menade med blåsta ska ju egentligen vara friblåsta och
drivna, inte blåsta i form vilket ju är en helt annan sak. Är själv
intresserad av glas men dålig på olika tekniker och metoder vid
framställningen. Dessvärre gäller min okunskap även glasmassans
olika sammansättning och användningsområden............................
Ett exempel, vasen i tråden är ju inte driven i mynningen utan sprängd
och därefter planslipad.

[Hirvi]

Tänker som så om vasen, kulslipad i botten, varför, det troligaste är att att det suttit puntel i botten och att den varit driven i mynningen, kanske den fått en skada eller så blev den inte bra i drivningen, då slipade dom ner den och blev som din vas,
skulle den vara blåst för sprängning då hade det inte suttit någon puntel i botten. (å inte kulslipad)

Att dom slipar ned drivna föremål i mynningen pga av skador är ju inte ovanligt.
Hirvi

[prylsnubben]

Slipad Mästare

Ja, den är ju t.o.m. både planslipad i hela botten och har
en slipad kulpuntel i centrum av densamma. Kanske har
Mästaren varit tvungen att "sudda"=radera=slipa lite här
och var, men jag är ändå riktigt nöjd med slutresultatet.

[Hirvi]

Ja, den är ju t.o.m. både planslipad i hela botten och har
en slipad kulpuntel i centrum av densamma. Kanske har
Mästaren varit tvungen att "sudda"=radera=slipa lite här
och var, men jag är ändå riktigt nöjd med slutresultatet.

Det har nog varit så att i mitten där punteln satt har det gått en flis på djupet (det är ju vanligt)
sedan när dom planslipade den blev det ett jack i mitten från punteln, då kulade dom mitten i stället för att slipa ned hela vasen så djupt, då hade den tappat formen.
Hirvi

[prylsnubben]

Anonym "skadis"

Tack Hirvi för att Du delar med Dig av Dina kunskaper,
mycket intressant att veta när man tittar efter glas
på t.ex. loppisar, tänker att den "refflade" kanske är
att betrakta som sekunda då, hade den blivit perfekt
kanske den varit signerad. Undras vad det hade stått
då för bruk och ev. designer?

[FBQ]

Det är ju annars intressant hur mycket våra föreställningar styr värderingar av olika material. Jag vet faktiskt inte om klassisk helkristall från början var dyrare att tillverka, egentligen kom ju blykristallglasmasssan i bruk för att den hade lägre smälttemperatur och var bättre lämpad för torveldade ugnar.

Det går ju att tillverka det mesta i blykristall, i England har ju gjorts snapsglas, brännvinsflaskor, karaffer ja allt möjligt. Sedan har ju blykristall lämpat sig för slipning - den är mjukare och mer lättslipad och har kraftigare ljusbrytning. Det har gjort att blykristall uppfattades som exklusivt eftersom slipade föremål var mer exklusiva.

Sedan har ju kraftiga slipningar blivit omoderna, och man börjat maskintillverka kristallglas, då har slipningen helt blivit omodern och det är i stället med andra tekniker man fått visa att glaset är handblåst med stor hantverksinsats.

Slipade mynningar har ju använts för att dölja skador men när man började var det ju inte så - då var en slipad mynning mer exklusiv, en mer välarbetat än en som lämnats naturligt rundad från blåsningen.

[Kerstinfroberg]

Hej kerstin!

Nja, det är väl bara så att jag förknippar helkristall med stora slipade
pjäser som verkar vara om inte pressade så kanske gjutna i form
och därefter polerade och slipade.
Det jag menade med blåsta ska ju egentligen vara friblåsta och
drivna, inte blåsta i form vilket ju är en helt annan sak. Är själv
intresserad av glas men dålig på olika tekniker och metoder vid
framställningen. Dessvärre gäller min okunskap även glasmassans
olika sammansättning och användningsområden............................
Ett exempel, vasen i tråden är ju inte driven i mynningen utan sprängd
och därefter planslipad.

Hej Snubben - jag gjorde en liten "reality check" idag, dvs gick in på glasbruket och pratade med grabbarna.

Dagens "nybörjare" (gick glasskolan förra året) säger han lärt sig att blåsning i form har gjorts så länge glas blåsts.

Dagens "ålderman" är nog inte 50 än, men många år i yrket. Han säger att det aldrig friblåses (alltså helt utan form) sådant som ska göras fler av. (Alltså unika unikat kan vara helt fria - även unikat brukar bestå en en kort serie, 2-4 st)

Alla närvarande gissade att för djupslipade objekt är/var det ännu viktigare att de var blåsta (alltså inte pressade/gjutna), så att väggarna var helt jämntjocka.

Mitt eget tillägg: nu gör ju inte Bergdala någon kristall, men apropå drivet: alla blå kan börjar sitt liv i en form. När blåsts i formen, puntlas skålen (motsv), kanten klipps, drivs, får blå kanten påklippt, drivs igen. För riktig storlek krävs dels ögonmått, dels diverse rikt-verktyg för både bredd och höjd.

Så... "ska ju egentligen vara friblåsta och drivna" var ingenting Bergdalas glasblåsare höll med om...

[prylsnubben]

Respekt

Hallå kerstinfröberg

All respekt till Bergdalas glasblåsare och deras tolkning
av "friblåst" glas. Om det är blåst i form till en början och
slutligen efterbearbetats i det fria så är inte jag rätt man
att hävda att det inte handlar om "friblåst glas".
Min fundering gällde specifikt kristallglas och handlade
om unikt glas skapat helt och hållet av mästaren själv.
För övrigt har jag för många år sedan besökt Bergdala
och bott några nätter i ett gammalt hus som fungerade
som vandrarhem. En vacker optikblåst vas med den för
Bergdala så typiska blå mynningen följde med hem och
finns här alltjämt.

Hälsningar Prylsnubben

[Kerstinfroberg]

tråkig kan jag ju vara, men...

" unikt glas skapat helt och hållet av mästaren själv"

"Jag hör dig", som det heter nuförtiden.
(Kanske här är tiden att återberätta Lasses (Bergdalamästaren) historia från i somras: det var denhär damen, hon hade varit på visning i Kosta hytta. Kom hit, och berättade för bergdalagrabbarna att de inte hade mkt att yvas över här, inte - eftersom, nämligen, i Kosta, där minsann, där blåste formgivarna *själva* allt sitt glas, minsann!!! Och, i förekommande fall [U H-V, får en förmoda] målade det också! vilket leder till... Bergdala, släng dig i väggen, eftersom det är simpla arbetare som gör jobbet...)

Skämt åsido, men. I modern glasindustri, eller vad den ska kallas - den som utförs i Kosta, Bergdala, Skruf, Målerås (alltså till skillnad från studiohyttor vars "livsluft" är att göra unikat)... där är det väl ytterst sällan som "mästaren själv" ägnar sig åt unikat-tillverkning på daglig basis? Sist jag var i Kosta tillverkades Chateau rödvin i en takt av ett glas per ca 4 minuter (om jag minns rätt bestod verkstaden av 6 eller 7 personer, som brukligt "av gammalt") - synnerligen hantverksmässigt, om än med bendragningsmaskin och till sprängning.
Vad jag menar med "hantverksmässigt"? 1. anfångning (på ögonmått, eller var det nu sitter), 2. uppblåsning (involverar optikform, därefter färdigform ), 3. bendragning (i maskin - alla ben blir lika långa) , 4. fot (anfångning, påklipp, formning - 2 pers inblandade) och slutligen avknack -> inbärning.

Efter vad jag läst var det oerhört ovanligt att blåsarna fick bestämma vad som skulle göras, eftersom glasindustrin redan för några hundra år sedan ägnade sig åt att masstillverka "vad [bruksledningen tror att] folk vill ha" - vid vissa tidpunkter var det glasserviser, vid andra var det konserveringsburkar, flaskor eller... (skokrämsburkar verkar ha varit en stor artikel - kanske dags snart igen?!?)

Kanske jag tar i över måttan, isåfall ber jag om ursäkt.
Två säsonger på Bergdala Glastekniska Museum (googla gärna) har gjort mig trött på den höga andel turister som tvivlar på att glasbruken arbetar på vintern: "jamen, inte arbetar de väl *på vintern*?!? *vad* gör de då???" - vilket är kusin till utsagan "det verkar ju SÅ TRÅKIGT att tillverka ["göra" brukar vara ordet] SAMMA sak HELA TIDEN?!?!?".
(Nu var det säkert 30 år sedan jag jobbade i tillverkningsindustri, men jag kan föreställa mig: scen Volvo Braås, aktörer arbetare:
arbetare1: "kamrater, låt oss tillverka fågelholkar efter lunch"
arbetare 2-17: "JAAA - men JAG vill tillverka fågelbad (sittpinnarr, sandlådor... )"
arbetsledaren: "låt oss alla FÖRVERKLIGA våra EGNA ideer")

eller, kort sagt:¨inom industrin finns inte alltid plats för (golvets) geniers initiativ.

Det kan förståss ha varit annorlunda för 100 år sedan.
Kanske.

(Besök gärna vårt museum i sommar - vi vet inte så mycket om varma sidan, men desto mer om den kalla - hur skulle *du* yt-dekorera 25000 st dricksglas per månad (bara för exporten)? - vi har svaret...)

Kerstin (i Bergdala, men inte i hyttan)

Hoppsan - försökte länka till en chatau-sida jag fann via google - kostaboda gillade den inte - försöker igen: https://kostaboda.se/serie/chateau/

[prylsnubben]

Missförstånd......

.....med "mästaren" menar jag just glasblåsarmästaren och inte designern.
Sådana som Wilke, Heintze, Knut och deras yrkesskickliga hantverkskollegor.
Jag är inte fullt så enfaldig så att jag säger att UHV eller liknande från
Konstfack "gjort" dittan och dattan.