Dokumentation: Edward Hald - Orreforsglasets genombrott

[Rebello]

Vill lyfta in hit en blänkare om och en fortsättning på en tråd som Obeslutsam har gett på Lungan.
Han har hittat en radioinspelning från 1959 där både glaskonstnären Edward Hald och museiintendenten Jan-Erik Anderbjörk berättar:

"Lyssna igen - SR Minnen: Det svenska glasets genombrott.
I programmet berättar Edward Hald om Orrefors historia. Edward Hald skapade en unik glaskonst som blev världsberömd för sina glasgravyrer och sin formgivning."

Tråden "Lyssna på webbradion" finns här: http://www.precisensan.com/antikforu...ad.php?t=22031 .
Där finns också ett par inlägg som jag har gjort med kommentarer till Halds berättelse.

Här kan man nu bygga på med inlägg om denna utveckling av Orreforsglaset.
Med glasbilder och historik som anknyter till Halds berättelse.

[Rebello]

Edward Hald berättar om hur han anställdes vid Orrefors glasbruk 1917 – men också om de anställningar av glasblåsare och gravörer som hade gjorts dessförinnan.

Glasbruken marknadsförde sig med rikligt förekommande utställningar. Vid en sådan utställning på NK våren 1917 träffades för första gången de båda konstnärerna Edward Hald och Simon Gate och gav varandra prov på sina arbeten – gåvor i form av en fajanstillbringare resp. en likörflaska. Vid detta tillfälle kom Simon Gate och disponent Ahlin, uppbackade av amanuensen Erik Wettergren, överens om att förorda en anställning av Hald vid Orrefors – och den godkändes också av ägaren konsul Ekman. Edward Hald gjorde sin entré på Orrefors i juni 1917.

Som ett prov på de konstnärliga innovationer som Hald tog fram på Orrefors ges här i bild en fiskgraal. Dess signering berör några av de pionjärer som Hald berättar om att man anställde, när konsul Ekman 1914 hade beslutat att rusta upp småglashyttan på Orrefors med en ugn för kristallglas. Graalen som är formgiven av Edward Hald och blåst och driven av Gustaf Bergkvist, är signerad ”Hald. Orrefors 1943.” Dessutom står det graverat i bottenytan: ”På 70-årsdagen 19 14/3 43 Gustaf. Eugen. Elis.”

Den 70-årsjubilar som avses är glasblåsarmästaren Knut Bergqvist som hade anställts vid Orrefors Glasbruk i juni 1914. Hans bror, mästaren Gustaf anställdes i mars 1916 och dennes son Eugen, som sedan blev hyttmästare, hade anställts redan sommaren 1914 . Gravören Elis Rydh (som kom från Kosta via Eda) var Knuts svåger och var en av de fyra första glasgravörerna på Orrefors – förutom Gustaf Abels, Arthur Diessner och Wilhelm Eisert.

[på femte våningen]

Visar här en för mig lite otippad Hald (skulle spontant gissa på Alberius). H c:a 24 cm och signerad "Orrefors Expo HA 11-54". Lyckas inte få igång webbradion dock Får fixa med detta vid tillfälle...

[Rebello]

Lyckas inte få igång webbradion dock Får fixa med detta vid tillfälle...

Väl inne på webbradion kan man kanske behöva klicka på en ruta där
som automatiskt uppgraderar och anpassar din dator till att kunna lyssna.

Lycka till

[Rebello]

Den här ovan avbildade fiskgraalen saknar nummer i signeringen - den har endast årtalet 1943. Det året numrerades annars graalarna från nr 1214 till 1403. Man skulle kunna misstänka att den här graalen är signerad med nr 1243 som ryms i intervallet för år 1943 - men studium med lupp visar att det står 1943 - alltså ett årtal - och den kan inte ha tillverkats senare än mars månad 1943 då den överlämnades till jubilaren.

Nummersignering av Orrefors graalar 1936 - 82 behandlas utförligt i jubileumsboken Orrefors - Ett hundra år av svensk glaskonst. Där finns tabell som inkluderar fiskgraal och man anger att de första skisserna till fiskgraal gjordes av Hald 1936. "Fiskgraal blev en stor försäljningssuccé på 40- och 50-talen och har tillverkats i ett stort antal ända fram till 1987."

Det brukar alltid finnas med någon eller några fiskgraalar vid de stora auktionerna. Hos Stockholms Auktionsverk nu senast den 5 maj fanns det 2 st och 1 st på deras KONSTGLAS 2009-09-08.

[daniel s]

Det är väl ganska självklart att den inte har någon riktig numrering då den inte skulle säljas utan ges som en present eller liknande.

Och vem bryr sig om numreringen när proveniensen är självklar. Betydligt mer intressant än med en vanlig numrering.

[Rebello]

Det är väl ganska självklart att den inte har någon riktig numrering då den inte skulle säljas utan ges som en present eller liknande.

Och vem bryr sig om numreringen när proveniensen är självklar. Betydligt mer intressant än med en vanlig numrering.

"Självklart" om den uteblivna numreringen är det väl i synnerhet för den som har jobbat i branschen. Och du har rätt, daniel s - Gustaf och Eugen införskaffade säkert denna direkt inside, utan att den gick den vanliga vägen ut på marknaden. Elis var verksam till 1958, så han stack väl emellan i sitt jobb en liten stund och graverade in proveniensen. Helt korrekt att den gravyren gör pjäsen intressantare än bara en ev. numrering.

Jag ville visa att det här exemplaret är ett av många bevis för att antalet graalar som har gjorts på Orrefors är flera än vad numreringarna anger. Jfr t.ex med att det finns ett hopp i numreringen från graal nr 3 till nr 101. Detta har inte den förklaring som SAV angav i katalogen till Moderna Kvalitén 2008-10-29, i anslutning till utrop nr 375: graal nr 305 från 1917. Man skrev där att efter graal nr 1 fortsatte man 1917 direkt med nr 102. Och helt felaktigt: "Det blev ett hopp på 100 nummer där det inte finns något tillverkat." För det första glömde man där graalarna nr 2 och 3 samt flera onumrerade från 1916, som är kända på museer och i litteraturen och varav en t.o.m. bjöds ut på SAV-auktion 2006-11-01.

[Henrik S]

Då passar jag på att lyfta fram en graverad favorit som lever lite i skuggan av mer berömda syskon och kusiner. H/90 heter modellen, just denna är signerad Of Hald 1923.

[Rebello]

Henrik, har din favorit någon signering som anger vem som har graverat?

Hald berättar i radioprogrammet om hur man tillgodosåg behovet av ett utökat antal gravörer. Din skål är allså signerad 1923, året för den stora Göteborgsutställningen, och då hade man nått upp till 30 gravörer enligt brukets lista.

Gravörverkstaden på Orrefors hade verkligen växt ut snabbt från det att Gustav Abels hade börjat gravera glas 1915, följd av Elis Rydh två år senare och Wilhelm Eisert 1919 samt Athur Diessner 1920.

[Henrik S]

Tyvärr ingen gravörsignatur på denna. Jag har funderat på om skålen är eftersignerad, men ser inget uppenbart skäl till varför i så fall.

Hur som, trevlig är den och jag tycker Halds blandning av stilar och tekniker, med nästan skissartad kasande bakgrund och träd och sedan Gate-aktiga djupgraverade kvinnofigurer, är rätt rolig.

En sida till:

[daniel s]

Konstglaset signerades i regel först när det skulle skeppas ut till kunderna. Som ni vet kunde man med numret följa att en graal såldes tex till NK.

Innan glaset nådde KG-avd så kunde mkt ske och många bitar har försvunnit denna väg. Det är bara att titta in hos många äldre glasarbetare så finner man mkt osignerat.

Ni som har besökt OF vet tex att konstnärerna har haft stora hyllsystem med prover och dyl. dessa har man naturligtvis allt trånat efter men sällan fått köpa något av. Många av dessa bitar har nog på ett eller annat sätt också kommit ut på marknaden.

De tidiga graalerna där ca 100 st sägs ha hoppats över tror jag inte på.
Möjligtvis räknades de första 100 som prover och de kanske inte då lika nogsamt märktes. Bara gissningar men det förefaller inte helt omöjligt.

[Rebello]

Konstglaset signerades i regel först när det skulle skeppas ut till kunderna. Som ni vet kunde man med numret följa att en graal såldes tex till NK.

Innan glaset nådde KG-avd så kunde mkt ske och många bitar har försvunnit denna väg. Det är bara att titta in hos många äldre glasarbetare så finner man mkt osignerat.

Ni som har besökt OF vet tex att konstnärerna har haft stora hyllsystem med prover och dyl. dessa har man naturligtvis allt trånat efter men sällan fått köpa något av. Många av dessa bitar har nog på ett eller annat sätt också kommit ut på marknaden.

De tidiga graalerna där ca 100 st sägs ha hoppats över tror jag inte på.
Möjligtvis räknades de första 100 som prover och de kanske inte då lika nogsamt märktes. Bara gissningar men det förefaller inte helt omöjligt.

Graal nr 1 finns i Orrefors utställningshall (museum). Den är signerad: "Graal Orrefors KB HW No 1". Graal nr 3 som är signerad med "28 Juli 1916 No 3" är den graal som Knut Bergqvist själv behöll. Beträffande de graalglas som gjordes efter graal nr 3, behöver man inte gissa - man kan i stället undersöka hur det ligger till.

De graalar som gjordes hösten och vintern 1916 är oftast märkta med "Orrefors" på livet i graalämnets mönster i stället för en nummersignering. Det finns fem sådana exempel i Agnes Hellners samling av Orreforsglas som i dag finns hos Stockholms Universitet, i deras Villa Spökslottet på Drottninggatan 116 i Stockholm. Sådana exemplar ställdes också ut och såldes på NK i december 1916. I bland kommer det fram någon sådan graal på våra dagars auktioner. Ett sådant exempel nämnde jag här ovan i # 7.

Ett annat exempel på en onumrerad graal från 1916 är den graalpokal med två tillhörande ämnen som finns utställd på Smålands museum. Den är inte nummersignerad. Den har en signering under foten: ”Orrefors i dec. 1916, modell och arbete av Knut Bergqvist, mönstret av Fritz Blomqvist. Utförd i den s.k. graalglastekniken uppfunnen av Knut Bergqvist.”

När man 1917 började nummersignera graalarna, hade man inte riktigt koll på hur många det var som man hade märkt på annat sätt. Man började därför att numrera dem från nr 101. Helmut Ricke som studerade arkivet i Orrefors gjorde en tabell över de graalarna enligt arkivförteckningen. Där anges om graal nr 101 att det saknas uppgift om formgivare till den, men att det noterats i arkivet att den krävde 7 timmars arbete. Enligt denna arkivförteckning numrerade man från 101 till 521 under året 1917. Rickes avskrifter av arkivlistorna från 1917 - 1920 finns intagna i boken Glas in Schweden.

Att det saknas nummer mellan 3 och 101 beror alltså inte på att "det blev ett hopp på 100 nummer där det inte finns något tillverkat," som man skrev i Bukowskis katalog. Man tillverkade alltså ett antal graalar mellan nr 3 och 101, men märkta på annat sätt än med nummer. Eftersom man inte var riktigt säker på vilket nummer man sedan skulle sätta, för att inberäkna alla onumrerade graalar som man hade gjort ditintills, så började man från 1917 "på ny kula" med nummer 101.

[Rebello]

De första graalarna från 1916.

Det blir mycket här om dessa signeringar. Jag vill ge klarlägganden eftersom daniel s gör gissningar om att de onumrerade graalarna från 1916 skulle kunna ha varit prover. Nej - det gäller en första kollektion graalar som KB gjorde i samverkan med HW eller i något fall FB och som ställdes ut vid två tillfällen i december i Stockholm. Det finns recensioner i pressen om de graalar som då ställdes ut på NK - det nämns t.ex. att prins Eugen köpte tre stycken av dem.

Hur de tre första graalarna kom till, finns dokumenterat i minnesanteckningar - både av Knut Bergqvist och av Agnes Hellner. Detta finns intaget i boken Kärlek till glas och jag har redogjort utförligt för det på tråden Olika tekniker för framställning av konstglas. Nu har det i Edward Halds berättelse i radioprogrammet dessutom styrkts, att det var Knut Bergqvist som tog fram graaltekniken, i samverkan med disponenten Ahlin.

Till dessa tre första graalar blåste inte KB ett ämne, på det sätt som han sedan började med - ämnen där Wollman till en början oftast lät etsa in "Orrefors" i mönstret - på samma sätt som han brukade göra med de etsade överfångsvaserna 1914 - 16. De tre första graalarna gjorde KB utgående från redan färdiga, etsade överfångsvaser. Han skar av dessa till mindre storlek med skärsaxen och i uppvärmt tillstånd, när de satt på pipan. En ev mönstring med "Orrefors" på dem - kom inte med då. Agnes Hellner skriver att det ena glaset hade mönster "med vita svanor som visst hade fått vingarna något avklippta vid sin tillblivelse".

Graal nr 2 "tog Gate med till Stockholm för att visa sina konstintresserade vänner", har Agnes Hellner berättat. De övriga två var kvar på bruket. Den signering innehållande numren 1 resp. 3 som de har fått - den måste ha gjorts i efterhand, någon gång i december. Datum 5 december förekommer i viss litteratur. De är nämligen signerade med varumärket graal - och detta namn kom inte Ahlin på förrän i slutet av november 1916 (det finns daterat brev där han berättar om detta.) Dessförinnan hade han skrivit om benämningen "Trollglas" för Bergqvists nya glas, men det märket kom aldrig till användning.

[Rebello]

"Hur det gått till när graal skapades." Något som Edward Hald berör i inspelningen i SR-Minnen.

Citatet här ovan är från en bandinspelning med Agnes Hellner. I boken Kärlek till glas finns så intaget vad hon fick fram, när hon "bjöd in mästare och konstnärer på kaffe och punsch i Villa Murgröna och bad dem tala med varandra och reda ut hur det gått till när graal skapades".

När "föddes" denna graalteknik? Datum 5 december förekommer felaktigt i en del konsthistorisk litteratur. Graal nr 1 saknar tidsangivelse i signeringen, men graal nr 3 har datum 28 juli 1916. Därav kan man dra slutsatsen att även graal nr 1 tillverkades denna sommarmånad 1916. Denna uppgift tillsammans med en bild på signeringen har konsthistorikern Märta Holkers tagit in i sin bok De svenska antikiviteternas historia (utgiven 2007). Dessutom kan noteras att Knut själv uppgav i Smålandsposten i en intervju inför sin 75-årsdag, att han blåste den första graalen sommaren 1916.

Denna allra första graal på Orrefors måste uppenbart ha tillverkats mellan juni och november, som framgår av de två brev i vilka Albert Ahlin skrev om detta. I juni uttryckte han ett behov att få fram en förnyelse av överfångsglasen och i november skrev han, att Bergqvist ”gjorde det”.

Den 20 november skrev Ahlin till Gate: ”Vår nya teknik i konstglas tror jag kommer att utveckla sig till något synnerligen intressant. Kommer du ihåg hur Bergqvist svarade mig, då jag framkastade idén för honom? Men senare gjorde han det i alla fall . . .” Här finns alltså dokumenterat det samarbete mellan Bergqvist och Ahlin, som Hald berättar om i SR-Minnen!

I brev den 27 november berättar sedan Ahlin om att han har funnit namnet graalglas, när han har läst Frödings dikt Sagan om gral. Han skriver då betr. kopplingen till den Heliga Graal och Kristi blod som skulle ha inneslutits i den: "Namnet kan ju tyckas anspråksfullt, men det ger jag den s.k. f-n i.”

Här kan man se bilder på skärvan av graal nr 3 och läsa mer om graalens födelse: http://www.fotosidan.se/blogs/graal-...ate=2008-01-01 .

[Rebello]

Här finns ett radioprogram från 1948, liknande det från 1959 som denna tråd grundas på:

SRMinnen: Orrefors 50 år 1948 – 9april2009 (MP3)
Torsdag 09 april 2009 06:00
1948 firade Orrefors glasbruk sitt 50-årsjubileum med en utställning på NK i Stockholm. I det här programmet intervjuar Karl Axel Arvidsson glasbrukets verkställande direktör Johan Beyer och formgivaren Edvard Hald, som berättar om vackrare vardagsvara och om det intima samarbetet med glasblåsarna. Sänt 7/11 1948.

Hemsidan för SRMinnen med en sökfunktion finns här: http://sverigesradio.se/sida/SokResu...programid=1602